Kan ett fungerande system för whistleblowing förhindra att de anställda bloggar om allvarliga oegentligheter på arbetsplatsen?

Allt fler svenska företag inför så kallade whistleblowing-system som möjliggör för anställda att anmäla allvarliga oegentligheter samt brottsmisstankar på arbetsplatsen. I såväl Norge som Storbritannien finns i dag lagstiftning som skyddar anmälaren.

I Sverige finns i dagsläget inte någon lagstiftning eller annat tillförlitligt system som skyddar en anställd som agerar whistleblower.

Syftet med ett whistleblowingsystem är att upptäcka allvarliga oegentligheter på arbetsplatsen. Det är viktigt att betona att det rör allvarliga oegentligheter och inte får bli en "datoriserad skvallerlåda" i jämförelse med dagens så kallade bloggar.

I enlighet med Europarådets konvention om korruption (ets 174), vilken trädde i kraft i Sverige den 1 oktober 2004, förutsätts att varje land ska skydda en arbetstagare som anmäler om korruption (artikel 9). Detta har medfört att man i vårt grannland Norge har ändrat sin arbetsmiljölagstiftning och infört ett krav för norska bolag att införa ett internkontrollssystem.

I USA finns nya regler i Sarbanes-Oaxley Act ("sox"), som innebär att bolag måste införa interna kontrollregler. Detta har medfört att en majoritet av de nordamerikanska bolagen har ett internt system för whistleblowing. sox-reglerna infördes efter Enronskandalen i usa och omfattar amerikanska bolag, dess dotterbolag samt bolag registrerade på nyse- och Nasdaq- börserna. sox-reglerna kan således även påverka svenska bolag.

Datainspektionen har i flertal fall rörande amerikanska dotterbolag baserade i Sverige beviljat tillstånd till införandet av whistleblowingsystem genom att bevilja undantag från personuppgiftslagen ("pul"). Datainspektionens ståndpunkt är att behandling av personuppgifter i datasystem för whistleblowing ska vara begränsat och förutsätter särskilt tillstånd. En systematiserad lagring av personuppgifter i ett sådant system ska enbart vara tillåtet när det gäller allvarliga oegentligheter och rör personer i ledande ställning.

I Sverige har man gjort flera utredningar rörande personlig integritet. I den senaste utredningen "Integritetsskydd i arbetslivet" (sou 2009:44), har man inte berört whistleblowing. Sverige saknar därför lagreglering om whistleblowing och dess konsekvenser.

Detta innebär att svenska bolag har svårt att avgöra hur man ska utföra intresseavvägningen mellan att förhindra brottslighet inom bolaget och samtidigt värna om den anställdes personliga integritet.

De svenska bolag som omfattas av de amerikanska sox-reglerna riskerar dessutom att hamna i situationen att de måste välja mellan att antingen bryta mot de strängare sox-reglerna eller de svenska reglerna i pul. Andra privata bolag kan ha svårt att veta vilka gränser som gäller i de fall där det är av vikt att den anställdes kritik inte skadar bolaget. Notera att bedömningen kan bli annorlunda inom den offentliga sektorn då offentligt anställdas yttrandefrihet är grundlagsskyddad.

Utan tydlig skyddslagstiftning för de anställda minskas effekten av whistleblowingsystemet för arbetsgivaren. Avgörande för om systemet kan implementeras effektivt torde vara huruvida det finns tillräckliga skyddsregler för de anställda som önskar utnyttja systemet och om det finns lagreglering till förhindrande att systemet kan missbrukas.

Det är av stort allmänt intresse att Sverige har ett väl fungerande näringsliv och underlättar för bolagen att upprätthålla ett hållbart och etiskt synsätt för att förebygga framtida företagsskandaler.

För att möjliggöra detta förutsätts att man inför skyddsregler till förhindrande av att ett whistleblowingsystem inte blir betraktat som en datoriserad skvallerlåda samt att den som anmäler inte kan bli utsatt för trakasserier. Även bolagets varumärke borde stärkas av ett reglerat whistleblowingsystem då det har visat sig att anställda i dag kan använda sociala medier för att förmedla kritik mot arbetsgivaren. För arbetsgivaren föredrar väl att den anställde anmäler allvarliga oegentligheter internt i stället för att blogga om det?

Pia Attoff, advokat

Jessica Carlqvist, jur kand