Arbetsrätt

Lojalitet kommer före yttrandefrihet

Passa dig för att skriva något negativt om din arbetsgivare. Det kan kosta dig jobbet. Foto: Leif R Jansson / Scanpix

– Det är ett nytt fenomen, men arbetsrätten är densamma. Den anställdas främsta lojalitet är gentemot arbetsgivaren.<br> Så säger arbetsrättsjuristen Paula Hogéus om att prata illa om chefen på Facebook.

Publicerad

Det hjälper inte att Facebook-sidan bara kan läsas av dina vänner. För du får inte smutskasta din arbetsgivare ens på en privat middag.

– Lojalitetsplikten är väldigt långtgående, säger Paula Hogéus, arbetsrättsjurist på Delphi.

– Det nya med Facebook och Twitter och liknande sociala medier är att det snabbt blir en sådan enorm spridning. Egentligen bryter du mot lojalitetsplikten om du uttrycker ditt missnöje med din arbetsgivare också i ett slutet sällskap. Men om vad du säger inte sprids vidare, blir det i praktiken ofta inga konsekvenser av ditt agerande. 

Enligt grundlagen har vi rätt att uttrycka vår åsikt, även om arbetsgivaren. De offentliganställda har på grund av denna grundlagsstadgade rättighet en omfattande rätt att kritisera sin arbetsgivare. Men i den privata sektorn kommer lojalitetsplikten före yttrande- och meddelarfriheten. Yttrande- och meddelarfriheten kan dock undantagsvis komma in genom avtal även i den privata sfären, vilket ibland förekommer vid upphandlingsförhållanden då den upphandlande enheten ställer detta som krav i sin upphandling. 

– Man måste alltid sätta arbetsgivarens intresse framför sina egna i ett privat företag. Har man kritik ska den framföras till arbetsgivaren. Först när man har uttömt alla möjligheter utan att arbetsgivaren agerat och det man vill påtala gäller något brottsligt eller allmänfarligt kan man gå ut offentligt med kritiken.

Paula Hogéus framhåller hur viktigt det är att man har en tydlig policy för vad som om vad som gäller för sociala medier och bloggar och över huvud taget Internetanvändning på arbetsplatsen. Det kan vara något att stödja sig på om en konflikt skulle uppstå.

Hon rekommenderar också information och utbildning. Det gäller inte bara lojalitetsplikten, utan över huvud taget hur man bör uppföra sig i sociala medier.

– Prata med alla anställda om vad som är lämpligt och olämpligt och vad som i förlängningen kan innebära skada för företaget.

Här är kraven högre på personer i förtroendeställning, de förväntas begripa bättre än att gå ut i sociala medier.

Även när det gäller att sitta och hänga på Facebook på arbetstid är det samma grundläggande arbetsrätt som gäller.

– Ställer man det på sin spets kan det ses som olovlig frånvaro. Och är man inte närvarande på arbetet har man heller inte rätt till ersättning. Men sedan är det naturligtvis många fler aspekter som måste vägas in – hur länge har det pågått, har man accepterat beteendet tidigare etc.

Det gäller olika på olika sorters arbetsplatser. Om man jobbar på et callcenter, till exempel, är det förstås viktigt att man finns på plats och tar emot vartenda samtal. Sitter man i receptionen får man antagligen aldrig sitta och bläddra i Aftonbladet. Medan det är en annan sak med konsulter och säljare, som kommer och går och jobbar över när det behövs, säger Paula Hogéus.

– Det finns också arbetsgivare som direkt promotar sina anställda att synas på Facebook och marknadsför sin arbetsgivare där – men det är naturligtvis en helt annan sak. Då ingår det i de anvisade arbetsuppgifterna att använda t.ex. Twitter.

– Om man pratar om uppsägning pga personliga skäl, är det svårt att säga exakt var gränsen går , särskilt om man som arbetsgivare har låtit det pågå under en längre tid. Men om man använder Internet privat överdrivet mycket under arbetstid är det precis som med andra överträdelser: varning först, ev. uppsägning i förlängningen.

De uttryckte sina åsikter offentligt

  • Offentlig sektor: Migrationsverket

Bloggaren uttryckte sina politiska åsikter på ett sätt som hans arbetsgivare Migrationsverket fann olämpligt, inte minst som han länkade till verket. Han erbjöds avgångsvederlag, som han avböjde. Då blev han omplacerad, fick lämna sitt beslutsfattande jobb, men behålla lönen. Hans advokat ansåg att omplaceringen var lika grov som uppsägning och Arbetsdomstolen kom fram till att omflyttningen var ogiltig, han skulle ha tillbaka sin tjänst. Då "gjorde man en §39", gav mannen högsta ersättning, 32 månadslöner och trodde att man var av med problemet.

Men ett år senare kom JO fram till att bloggaren hade grundlagsskyddad rätt att uttrycka sina åsikter. Migrationsverket fick ta tillbaka enhetschefen.

  • Statlig sektor: SJ

En lokförare på SJ, som twittrade kraftigt kritiskt mot både sin arbetsgivare och Trafikverket. Han var så förbittrad att kunder tog illa vid sig och larmade arbetsgivaren. Men det blev tummen upp, då SJ ser Twitter som en öppen kanal där privatpersoner kan uttrycka sina åsikter.

  • Privat sektor: McDonald´s

En ung kvinna berättade på sin blogg vad hon tyckte om att jobba på McDonald´s och det var grova saker hon hade att säga. Hon fick sparken direkt.

Efterspelet, att hennes chef skrev på Facebook "Precis sagt upp en tjej som bloggade riktigt illa om sin arbetsplats ... inte helt smart att hitta på massor bara för att polarna skall få sig ett skratt ... men nu småskrattar jag i vilket fall ... =0))" sedan hon fått sparken, är en påminnelse om att även arbetsgivarrepresentanter bör vårda sitt språkbruk i offentligheten.