Arbetsrätt

Samla papper bör man – annars dör man

KRÖNIKA: Det kallas systematiskt arbetsmiljöarbete, men borde benämnas systematiskt vansinne.

Publicerad
Peter Wennblad Foto: Tobbe Wallström

<p>Missförstå mig rätt: det är klart att det är viktigt med en bra arbetsmiljö. Men att sätta papper i en pärm är varken viktigt eller av betydelse för arbetsmiljön.</p> <p>Att pappren inte satt där de skulle var dock det huvudsakliga skälet till att ett litet byggvaruhus i närheten av där jag bor för ett par år sedan utsågs till ”länets farligaste arbetsplats” av tidningen Dagens Arbete.</p> <p>Byggvaruhusets chef, Göran, hade nämligen missat att alla svenska företag med fler än tio anställda sedan några år tillbaka inte bara måste se till att arbetsmiljön är bra för de anställda – utan också måste skriva ner hur viktigt det är och vad företaget gör.</p> <p>Arbetsmiljöpolicy kallas den påbjudna dokumentsamling som nu sitter bortglömd i en pärm någonstans på varje svensk arbetsplats, och som enligt arbetsmiljölagen och Arbetsmiljöverket är fundamentet i vad man kallar Systematiskt arbetsmiljöarbete, SAM.</p> <p>På Görans lilla byggvaruhus hade två arbetsplatsolyckor anmälts till verket – på 50 år. Dels en person som efter att ha klämt fingret mellan två glidande träbalkar fick sy fem stygn. Dels en annan anställd som under några dagar hade ont i en vrist efter att ha – trampat snett. </p> <p>I Arbetsmiljöverkets värld väger dock frånvaron av allvarliga olyckor lätt i jämförelse med den livsfarliga frånvaron av pappersbuntar. Så byggvaruhuset fick maximal riskpoäng av myndigheten i kategorin ”grad av systematiskt arbetsmiljöarbete”, och därmed en föga hedrande förstaplats på Dagens Arbetes topplista över till synes dödsbringande arbetsgivare.</p> <p>När jag en tid efter listans publicering i lokalpressen träffade Göran och hans anställda skrattade de gott åt stolligheterna, och åt de trogna kunder som på skämt vände i dörren av rädsla för att bli överfallna och ihjälslagna av en brädstump. </p> <p>Och det antar, och hoppas jag, att chefer och anställda kunde göra på många av de andra listade arbetsplatserna också. För man kan onekligen fråga sig vilka textila livsfaror som förärade klädbutiken Dressman i Visby en plats på listan. Eller om det var psykiska ohälsan till följd av administrativa pålagor från myndigheterna som ledde till en topplacering för skolkontoret i Gävle kommun. Och nog hade man velat veta om det var kyrkoherden eller Gud fader själv som hade missat att ta ansvar för det systematiska arbetsmiljöarbetet på pastorsexpeditionen i Åtvidaberg, eller om djävulen var inblandad.</p> <p>Att det är den senare som haft mest att säga till om i riksdagens lagstiftningsarbete råder det däremot inget tvivel om.</p> <p>Peter Wennblad, journalist</p>