Ingemar Hamskär anför i sin svarsartikel att det finns två frågor som får Svenskt Näringsliv och närstående organisationer och politiker att se rött, konflikträtten på svensk arbetsmarknad och anställningsskyddet vid arbetsbristuppsägningar/turordningsreglerna i LAS. Han hävdar att detta är naturligt och legitimt samtidigt som han påstår att jag okritiskt ställt mig” på ena partens sida” Efter att på detta sätt omyndigförklarat mig och min förmåga att analysera LAS-frågorna i ett mer objektivt perspektiv deklarerar han helt frankt att han själv helt och hållet ståt på arbetstagarnas sida. Jag tilltror mig emellertid minst lika stora möjligheter som Ingemar Hamskär att analysera och bedöma problemen med nuvarande arbetsrättslagstiftning.

I det följande ska jag kort beröra de olika avsnitten i Ingemar Hamskär artikel.

Ja, jag har för diskussionens skull i min artikel medgivit att turordningsreglerna är en maktfråga allt i akt och mening att tydliggöra det ohållbara i ett sådant argment. Jag har däremot aldrig skrivit att nuvarande regler stärker individens ställning på arbetsmarknaden. Det är ytterst tveksamt om de inlåsningseffekter och den stelhet som nuvarande turordningsregler medför gagnar individen eller kollektivet. Att den svenska arbetsmarknaden skulle må bra av en ökad rörlighet kanske även Ingemar Hamskär kan medge? I vart fall antyder han det i slutet av sin artikel.

Ingemar Hamskär anför även ett klassikt paradargument för att inte ändra turordningsreglerna nämligen att det inte finns något vetenskapligt stöd för en ändring. Det får väl tolkas som att Ingemar Hamskär menar att det inte finns något vetenskapligt stöd för de problem med turordningsreglerna som jag och andra påtalat. Det är faktiskt svårt att förhålla sig till ett sådant argument eller påstående. Såväl Svenskt Näringsliv som Företagarna, men även aktiva arbetsrättsadvokater som jag själv framför gång på gång att, framför allt små och medelstora företag, har stora problem med turordningsreglerna. Menar Ingemar Hamskär allt detta bara är påhitt? Driver Företagarna frågan om ändrade turordningsregler bara för skoj skull? Har Företagarna inte förstått att det inte är något problem för deras medlemmar? Är arbetsrättadvokaterna bara ute efter att få glänsa lite i Lag & Avtal? Nej sluta förneka problemet, då vi kan diskutera frågan i lugn och ro och kanske hitta en rimlig lösning.

En annan fråga som Ingemar Hamskär tar upp, och som alltid återkommer när turordningsfrågorna ska diskuteras, är frågan om tillräckliga kvalifikationer. Utan att rodna påstår Ingemar Hamskär, andra fackliga företrädare och politiker som har gjort LAS och den svenska arbetsrätten till sin identitetsfråga, att LAS är flexibel och kan hantera kompetensfrågorna vid en arbetsbrist. Ingemar Hamskär skriver själv att en arbetstagare kan bli uppsagd om han/hon ” saknar erforderlig kompetens för den aktuella befattningen”.  Sanningen, stödd av ett otal AD-domar, är att Las-begreppet ”tillräckliga kvalifikationer” sätter ribban väldigt lågt. Med andra ord får en småföretagare, jag bortser nu från tvåundantaget, inte behålla den mest kvalificerade och kompetenta medarbetaren på en viss befattning om det finns en annan arbetstagare med längre anställningstid som med nöd och näppe klarar av de aktuella arbetsuppgifterna. Jag förstår inte att det ska var så svårt att förstå att detta kan utgöra ett oerhört stort och svårt problem för många små och medelstora företag.

På samma tema och med samma brist på verklighetsförankring är Ingemar Hamskärs anklagelser att arbetsgivare ensidigt bestämmer vilka anställningsskyddsregler som ska slå till i LAS och att arbetsgivare tillåts trixa med omplaceringar inför en arbetsbristuppsägning. Om nu verkligen Ingemar Hamskär själv tror på vad han skriver så förstår jag att han har stora svårigheter att ta till sig den massiva kritiken mot LAS, främst dess turordningsregler. Är det som han skriver är det naturligtvis inga problem för en arbetsgivare att behålla nödvändig kompetens vid en driftsinskränkning. Arbetsgivaren kan ju trixa och ordna som han själv vill! Verkligheten ser dock tyvärr helt annorlunda ut. Förutsättning för att parterna på arbetsmarknaden, och politiska partier, ska kunna ta tag i de grannlaga arbetsrättsliga problemen är trots allt att de förstår de problem, som följer av den nuvarande regleringen. Jag hoppas därför att Ingemar Hamskär bakom den yviga argumentationen för publikt bruk ändå inser företagandets vardagsproblem. Det är trots allt av dessa små och stora företag som vi alla ska leva.

I min föregående artikel tog jag upp kopplingen mellan LAS turordningsregler, inhyrning av arbetskraft, LAS regler om tidsbegränsade anställningar och en allmän A-kassa.  Allt för att visa att man inte kan stirra sig blind enbart på turordningsreglerna eller frågan om inhyrning av arbetskraft.  Ingemar Hamskär delar uppfattningen att dessa frågor bör lösa på ett övergripande plan, där är vi uppenbarligen helt ense.  Jag har heller inga problem med att dela Ingemar Hamskär grundläggande inställning att många av frågorna helst bör lösas genom kollektivavtal. Jag har dock en mycket viktig reservation. Grundläggande regler, som exempelvis reformerade turordningsregler vid arbetsbristuppsägningar, måste lagregleras. Många små och medelstora företag, framför allt nystartade, är inte bundna av kollektivavtal och även dessa arbetsgivare måste omfattas av exempelvis ändrade turordningsregler. Eller förespråkar Ingemar Hamskär numera att vi ska införa en svensk erga omnes modell?

Anders Elmér
Advokat, Elmzell advokatbyrå