Jag har lärt känna advokat Anders Elmér som en utomordentligt skicklig arbetsrättsjurist och duktig advokat. Hans debattartikel ”LAS – monster eller ängel” och hans svar på min replik gör mig både upprörd och besviken. Upprörd eftersom Anders i sin artikel ger sken av att han gör en objektiv analys av LAS-problematiken i sin profession som advokat. Besviken på grund av de uppenbara bristerna i analysen och att Elmér inte längre ser något skäl för ett anställningsskydd vid så kallad arbetsbrist.

Elmér är en advokat med stort intresse för rättspolitiska frågor vilket han visat i det av Svenskt Näringsliv sponsrade Lavalmålet. Att företräda små och medelstora företag när de kommer till Sverige eller i Sverige etablerade småföretag mot enskilda arbetstagare är hans affärsnisch. Det är viktiga uppdrag men det är mot den bakgrunden man ska uppfatta hans debattinlägg. Jag tror med andra ord inte att Elmer vill ”glänsa” som han skriver i sitt debattinlägg – utan att han vill sälja in en affärsidé till tidningens läsare från arbetsgivarsidan. Bristerna i analysen och verklighetsförankring kan man helt enkelt inte ta på allvar. Det Elmér skriver om Las turordningsregler är som jag skrev i min replik att ”okritiskt välja sida” i en fråga som bör kännetecknas av balans mellan arbetstagarnas och arbetsgivarnas intressen., Det är väl inte obekant för någon att det f n pågår en kampanj mot Las i regi av de näringslivsorganisationer Elmér åberopar till stöd för sina teser. Som läsare är det svårt att frigöra sig från tanken att det finns ett samband med Elmérs uppbackning och denna kampanj.    

Från TCO:s sida följer vi forskningen noga när det gäller arbetsmarknadens funktionssätt. Arbetsrätten är – trots påståenden om motsatsen noga genomlyst – utom ett i ett hänseende - anställningsskyddets alla fördelar. Vi har således otillräckligt med forskning på arbetsrättens betydelse för höjd produktivitet som ökat uthållig tillväxt men mycket näringslivsstödd forskning som försökt visa på arbetsrätten som ett hinder för än det ena än det andra. Låt mig apropå det Elmér påstår om problemen med dagens turordningsregler citera vad några av våra mest kända och respektera arbetsrättsprofessorer sagt i en rapport på denna punkt efter att ha plöjt aktuell forskning. ”Reglerna om uppsägning av personliga skäl respektive turordning ger enligt vår mening tillräckligt utrymme för att beakta de mindre företagens behov. Kunskaperna om att så är fallet torde vara bristfälligt. Det är en angelägen uppgift att bidra med mer nyanserade beskrivningar av reglerna, som visar hur seriösa arbetsgivare enligt lagen kan hantera t ex personproblem och personalneddragningar med beaktande av såväl arbetstagarnas intressen som intresset av fortsatt effektiv drift” (ITPS 2005:016).

Elmér och ett antal till honom ideologiskt närstående näringslivsorganisationer bidrar knappast till att sprida en nyanserad bild av Las utan underblåser istället den felaktiga myten om ett mycket strikt anställningsskydd i Sverige. Allt i syfte att  avskaffa det helt. Det innebär att debatten blir helt fel eftersom påståendet är såväl orimligt som omöjligt. Orimligt då Las som nämnt ska tillgodose olika intressen – omöjligt eftersom EU:s regelverk förutsätter ett visst nationellt anställningsskydd.  

Vad som hänt efter det att rapporten från Institutet för tillväxtpolitiska studier ovan publicerats vet vi. Las har ändrats och blivit en del av regeringens regelförenklingspolitik (flexicurity) och gjorts så flexibel så att den strider mot EU-rätten (visstidsanställningar). En ändring som undergräver principen om tillsvidareanställning som huvudregel och därmed även minskar gruppen arbetstagare som överhuvudtaget kan åberopa LAS modesta anställningsskydd vid arbetsbristuppsägningar.

Vidare fortsätter vi att få vissa AD-domar som hotar undergräva det lilla anställningsskydd som finns och som bör finnas även vid arbetsbristsuppsägningar enligt min mening (se dig av mig åberopade domarna i min första replik). Elmér verkar inte vilja erkänna att det förhållande att AD i något mål satt ribban väldigt lågt vid bestämmande av tillräckliga kvalifikationer vid turordning kan ha ett naturligt samband med att arbetsgivaren satt ribban på denna höjd för just de i målet aktuella arbetsuppgifterna. Ett annat problem han inte vill erkänna - utan viftar bort - är det förhållande att arbetsgivaren vid uppsägning av enstaka individer kan sätta individens anställningsskydd på grund av personliga skäl helt ur spel genom att helt frankt och utan att rodna enbart påstå att det är fråga om ”arbetsbrist” (SOU 2002:56 s188). Det finns AD-domar på det Anders!

Anställningsskyddet är en grundläggande rättighet i EU;s nya fördrag. Tänker man efter lite – så är det en självklarhet – eller hur Anders? Enligt min mening bör en arbetstagare inte utan objektiva skäl kunna ställas utanför den sociala gemenskap och möjlighet till utveckling som ett arbete ger – eller förespråkar Anders Elmér numera att vi ska införa en amerikansk eller anglosaxisk arbetsmarknadsmodell?

Ingemar Hamskär
Chefsjurist
TCO