Sällan läser jag så givande avtals­texter som när jag läser kompetensutvecklingsavtal. Jag blir nästan upprymd, så bra är de! När det sedan kommer till att omsätta det verbala i verkliga livet, blir det stopp. Hur ska företaget och medlemmarna hantera det praktiskt? Många uppfattar kompetensutveckling som en förmån, något extra som just jag får göra. Dessutom tänker de flesta företag på ”kurs” då det blir tal om kompetensutveckling.

Jag vill hävda att det ur ett samhällsperspektiv är högst nödvändigt med kompetensutveckling och en förutsättning för att förbättra tillväxten – både för samhället och inte desto mindre för företagen.

Sveriges Ingenjörer har gjort en undersökning bland våra förtroendevalda på företagen. Där uppger 42 procent att företagsledningen ser kompetensutvecklingen som en strategisk fråga. Det är anmärkningsvärt lågt! Företagen har strategier för produktion, processer och de ekonomiska flödena – men vart har strategin för den mänskliga resursen tagit vägen?

Det förvånar mig att inte fler företag inser vikten av att ha en strategi även för kompetensutveckling. Det borde väl vara en konkurrensfördel att ha anställda som ligger steget före i den tekniska utvecklingen? Inte minst viktigt är det så i oroliga tider och då marknaderna svänger. Självklart har individen också ett ansvar. Inte bara för att bli stimulerad och ligga på topp med den senaste kunskapen i det företag som personen arbetar i just nu, utan även för att kunna vara anställningsbar i ett annat företag.

Vår undersökning vittnar om att det är fler som anser att det är mer brist på tid för de anställda än brist på pengar när det gäller att genomföra kompetensutbildning. Kompetensutvecklingen måste i högre grad uppfattas som ett naturligt inslag under arbetsveckan.

Mina ögonbryn höjs ännu mer då systematiken kring kompetensinventeringen redovisas. Bara 22 procent säger att företagen gör en sådan varje år. Det innebär att 78 procent av företagen gör det mer sällan eller inte alls! Och det är ju klart – om man inte vet vilka behov som finns så blir det svårt att genomföra en bra utveckling av sin personal. Stagnation för individerna blir överhängande. Utan en inventering som kopplas ihop med var företaget förväntas vara om 5–10 år så riskerar kompetensutvecklingsinsatsen istället bli som att skjuta en hagelsvärm.

Under avtalsrörelsen blir kompetensutvecklingen en självklar fråga för oss på Sveriges Ingenjörer att driva. Vi måste se till att avtalen omsätts lokalt på företagen och används som de centrala parterna tänkt. Vi parter måste tydligare formulera vad vi egentligen vill ha ut av kompetensutvecklingen på företagen. Om vi kan hjälpa företagen att lyfta blicken och se fördelarna av kompetensutvecklingen i ett samhälls-, företags- och individperspektiv skulle det kunna skapa en större tillväxt till nytta för hela Sverige.

Camilla Frankelius

Sveriges Ingenjörers förhandlingschef för industrin