Slående tudelning på arbetsmarknaden

”Svensk ekonomi fortsatt stark”, löd rubriken när finansminister Magdalena Andersson (S) presenterade Finansdepartementets prognos i slutet av förra året. Och visst ligger det en del i det. Tillväxten är stabil, ungdomsarbetslösheten sjunker och vissa branscher går starkt.

Samtidigt är bilden knappast entydigt positiv. Många sektorer har det tufft. En rad faktorer i omvärlden riskerar på sikt att påverka läget på den svenska arbetsmarknaden: trög ekonomisk utveckling i EU, Storbritanniens utträde ur densamma och valet av frihandelskritikern Donald Trump till USA:s president. Nyss hemkommen från en längre resa i USA kan jag konstatera att protektionistiska och isolationistiska strömningar utan tvekan florerar i landet. För en liten exportberoende nation som Sverige kan var och en av dessa faktorer framöver få allvarliga konsekvenser för den svenska arbetsmarknaden.

Men vi behöver varken blicka framåt eller utomlands för att se de utmaningar som finns på den svenska arbetsmarknaden, eller snarare för dem som inte är en del av den. Samtidigt som arbetslösheten i stort är låg bland inrikes födda, ökar den bland personer som saknar gymnasieutbildning eller är födda utanför Sverige. Tudelningen är slående och växer. Enligt Arbetsförmedlingens novemberprognos var arbetslösheten bland inrikes födda 4,2 procent, men hela 22,5 procent för utrikes födda. 164 000 av de arbetslösa är födda utanför Europa, en ökning med 21 000 jämfört med året innan. Och den gruppen fortsätter att växa.

De personer som i nuläget står utanför arbetsmarknaden är potentiellt en fantastisk tillgång, men etableringstiden är på tok för lång. I snitt tar det fyra till tio år innan hälften av de utrikes födda har ett arbete. Tillåts utvecklingen fortsätta blir alla förlorare och regeringens uttalade mål om lägst arbetslöshet i EU till 2020 ter sig allt mer orealistiskt.

Så, hur ska utvecklingen brytas? Det korta svaret är tråkigt och väntat: det finns ingen mirakelkur. Hade det funnits så hade det genomförts för längesedan. Det längre svaret innehåller reformer och nya tankesätt. Vissa steg i rätt riktning har tagits, som snabbspår i vissa branscher, men fler steg måste tas. Från fackligt håll betonas främst utbildningssatsningar och även om det är viktigt är det knappast en universallösning. Den svenska melodin har varit att först lära sig svenska och sedan söka jobb, men skolbänken är inte nödvändigtvis den givna första och enda hållplatsen för alla.

Framför allt är det viktigt att inse att jobb inte skapas av politiker, utan av företag. Där finns lösningarna och dit bör fokus flyttas. I Sverige har under det gångna året diskussionen varit intensiv om behovet av flera enkla jobb och utökade Rut-reformer för att sänka trösklarna till arbetsmarknaden, något allt fler verkar inse vikten av. Andra företag är beredda att ta handfast ansvar för att skapa jobb för grupper långt ifrån arbetsmarknaden. Däribland Alpha CE, som är en kompletterande aktör till Arbetsförmedlingen. Varje vecka får de ut 42 personer i jobb för en kostnad av 19 528 kronor, att jämföra med år av bidrag. Exemplen är många och förenklingar för dessa företag skulle skapa fler möjligheter till jobb för fler.

På så sätt kan fler inkluderas på den svenska arbetsmarknaden. För det räcker inte att stora delar av Sverige är med på tåget. Eller för att citera en välkänd valslogan: Alla ska med.

Jakob Stenberg

Journalist

Jakob är redaktör på Svenskt Näringslivs tidning Entreprenör.