Sommarjobbet som blev direkt olämpligt

KRÖNIKA. Jag var bara ett barn, och omgiven av döda människor. Vissa av dem kom jag att känna lite extra för. Pojken som hade somnat med en cigarett och brunnit inne. Flickan med hjärtfelet som hade gått tre klasser under mig. Tvillingarna som inte klarade förlossningen.

Jag kom emellanåt på mig själv med att låta grästrimmern göra ett särskilt noggrant jobb just kring deras gravstenar.

Att jag började sommarjobba som kyrkvaktmästare redan som 13-åring ser jag som bland det bästa jag gjort. Jag lärde mig att få och ta ansvar. Jag förstod vikten av att ha egna pengar, och den frihet det innebar. Jag vet än i dag hur en rosenbuske ska beskäras för att blomma igen, hur man krattar en grusgång i snörräta rader och hur man handringer en kyrkklocka utan att kläppen slår dubbelslag.

Första sommaren blev jag inskolad av den motorcykelburne klockaren Göran. Men andra sommaren, strax efter min 14-årsdag, fick jag ensamt ansvar för kyrkogården. För att gräset var nyklippt, sakristian nystädad och att det fanns färska blommor i rätt färg på altaret till varje söndagsgudstjänst. För att kyrkporten varje morgon klockan åtta låstes upp för eventuella förbipasserande sommarturister, och för att den tunga portnyckeln varje kväll klockan sex vreds tillbaka och hängdes på den hemliga platsen i gräsklippargaraget. Med mera.

Jag har nu fått veta att denna för mig så viktiga skolning i vuxenliv var högst olämplig. Ja, faktiskt så opassande att den är på väg att förbjudas.

Enligt Arbetsmiljöverkets Förslag till föreskrifter om minderårigas arbetsmiljö ska ingen under 16 år få arbeta ensam utan särskild dispens, och inte under några omständigheter utföra en sådan riskfylld arbetsuppgift som finns uppräknad i bilaga 1.

Efter att ha försökt tolka denna bilaga 1 misstänker jag att både bensindriven trimmer och treväxlad åkgräsklippare faller inom ramen för det Arbetsmiljöverket benämner maskiner och anordningar med så hög effekt eller kraft att det finns risk för skador vid kontakt med deras rörliga eller bearbetande delar.

Och visst kan en Husqvarna 536 tyckas vara ett olämpligt verktyg att sätta i händerna på en tonåring – jag vet hur ont det gör när trimmer-linan råkar träffa fotknölen – men en bunt papper kan i regel inte orsaka värre blodvite än en rispa i tummen.

Ändå är den sannolika konsekvensen av Arbetsmiljöverkets välmenande omsorg att Sveriges alla 14- och 15-åringar inte ens kommer anförtros att dela ut reklam hemma i kvarteret utan att ha sällskap av en vuxen. Eller att lämna ut nycklar i receptionen på den lokala husvagnscampingen. Eller sitta under ett parasoll på grannbondens åker och ta betalt av jordgubbsplockarna.

I stället för att förbättra minderårigas arbetsmiljö kommer statstjänstemännen på Kungsholmen i Stockholm helt sonika att avskaffa densamma. För om det krävs en myndig övervakare till varje 14-åring som vill distribuera de senaste pangpriserna på platt-tv och fläskytterfilé, blir den företagsekonomiskt självklara konsekvensen att jobbet kommer gå till någon annan, och äldre.

Vad vi då har vunnit, i landet där ett av arbetsmarknadens största bekymmer är att så många unga aldrig har haft ett arbete, och därför inte heller lyckas få något, får Arbetsmiljöverket gärna förklara.

Planen är att föreskrifterna ska beslutas under våren. Våren är annars en bra tid för begravningar. Kransarna klarar sig längre, nysått gräs får rota sig ordentligt och plantorna hinner gå i blom. När torkan kommer finns i regel sommarpersonal som kan skänka en kanna till en törstig rabatt.