Avtalsrörelsen

Torbjörn Hagelin: ”Tystnad är också en taktik”

”Vi framställs hela tiden som protektionister. Men ingen tar upp hur vi jobbar med saker som främlingsfientlighet och jämställdhet”, säger Byggnads Torbjörn Hagelin. Foto: Jörgen Appelgren

MOT VÄGGEN. Byggnads avtalssekreterare Torbjörn Hagelin kommer inspringande i receptionen på Byggnads med telefonen i högsta hugg. Han har precis varit hos motparten Sveriges Byggindustrier. Nu väntar han på att de ska ringa upp. Han ber om att få skjuta upp intervjun.

Publicerad

När vi ses två dagar senare har avtalssekreteraren lugnat ner sig.

Vad hade du gjort på Sveriges Byggindustrier, BI?

– Jag och vår jurist hade just kommit tillbaka från BI. Ofta handlar det sådana där gånger om att vi lämnat yrkanden och behöver göra klarlägganden. Eller så vill vi ha mer kött på benen i någon fråga som BI tagit upp.

Inom 6F (samarbetet mellan fackförbunden Byggnads, Elektrikerna, Fastighets, Målarna och Seko) har ni ifrågasatt märket, men inte presenterat något alternativ. Varför?

– Vi vill göra en rapport om vad industriavtalet gett oss, om vi fått max av reallöne­ökningar och märket. Vi vill veta vilka som vunnit på samarbetet, om det är tjänstemanna­sidan eller LO-kollektivet. LO-samordningen har alltid varit högst prioriterad för oss, men det finns en gräns för vad vi kan ställa upp på.

Vem ska göra rapporten, Medlingsinstitutet?

– Nej, vi ska göra den inom 6F. Men det gäller att personerna vi involverar inte bara är från den ena sidan och att den blir faktabaserad.

Om era medlemmar får mindre löneökningar, hur ska de då få del av byggföretagens vins­ter?

– I våra yrkanden finns andra värden än bara pengar. En jätteviktig fråga är hur våra medlemmar ska orka jobba ett helt arbetsliv och hur vi ska trygga återväxten, arbets­miljön och öka andelen kvinnor, som vi har kongressbeslut på.

Men blir det inte upprörd stämning om löneökningen blir låg?

– Nej, vi brukar inte ha våra diskussioner om det. Det kan ha att göra med våra lönesystem. Däremot är värdefrågorna stora hos oss. Till exempel lönedumpningen från utländska företag. Pensionsavsättningen och arbetsmiljön.

Ett av era yrkanden rör huvudentreprenörsansvaret, att rätt och riktigt ska råda på arbetsplatserna. Blir inte det svårt att uppnå med mängden underentreprenörer?

– Jo. Vi har stött på arbetsplatser med hundra underentreprenörer. Många av de utländska byggnadsarbetarna är utsatta för modern slavhandel. De får bara en tredjedel av en svensk byggnadsarbetares lön. Vi har yrkat på att alla som finns på en arbetsplats ska stå på HEA-listan (huvudentreprenörsansvaret) och vi vill veta varje underentreprenörs åtagande.

Nu vill regeringen riva upp lex Laval för att facket lättare ska kunna ta till strids­åtgärder när utländska arbetare saknar kollektivavtal. Vad gjorde att ni lyckades denna gång?

– Nu får vi först se vad som kommer ut av detta. Men visst har vi kommit en bit på väg. Egentligen bör lagen ändras på EU-nivå.

Vad utmärker en bra förhandlare?

– Mycket tålamod krävs eftersom vi lägger ner ganska många timmar på att älta fram och tillbaka. Man måste orka lyssna och kunna bita ifrån emellanåt och visa någon form av reaktion.

Är motparten Mats Åkerlind, förhandlingschef på Sveriges Byggindustrier, en sådan?

– Det viktiga är att kunna skilja på sak och person. Att vi blir förbannade på varandra hör till. Det har hänt att jag rest mig upp och gått därifrån. Det kan vara en taktik för att något ska hända. Tystnad är också en taktik. Den är bra. Jag ska inte säga vem, men vi har en motpart som inte klarar av tystnad. De vet mina svagheter också.

Ni har pratat mycket om machokulturen i branschen, varför blir det ingen förändring?

– Men det har blivit en attitydförändring. När jag gick ut i produktionen på 1970-talet var det alltid almanackor med lättklädda kvinnor på. Det har försvunnit totalt. Man pratar på ett helt annat sätt i dag. Problemet på mindre arbetsplatser är att kunna erbjuda separata omklädningsrum, men det är ju ingen omöjlighet.

Ni retade upp många när ni poserade med ”pussyhats” på internationella kvinnodagen, kan du förstå kritiken?

– Lite gjorde vi det för att slå igenom i medierna. Tänk att vi ska behöva göra någonting sådant för att få uppmärksamhet för vårt jämställdhetsprojekt som vi haft i snart tre år, där vi bland annat har haft olika seminarier runt om i landet.

Var fjärde Byggnadsmedlem röstar på Sverige­demokraterna, hur jobbar ni mot främlingsfientligheten?

– Vi har tidigare tagit hjälp av stiftelsen Expo. Nu har vi tagit fram en låda med olika färgkort i för att jobba med attityder. Man kan ge rött kort till någon som snackar på ett vis som inte är okej. Lådan används i syfte att få i gång diskussioner om hur vi förhåller oss till varandra. I grunden handlar främlingsfientlighet om rädsla. Det man är rädd för är sin försörjning. Nu är vi oroliga för att terrorhändelsen i Stockholm ska spä på det där.

Förra året fick ni försvara ackordslönerna hårt i avtalsrörelsen – har ni motat Olle i grind nu?

– Ja, men det är en maktfråga som alltid har funnits mellan oss.

Kritikerna menar att det skapar löneglidning och befäster machokulturen?

– Nej. Om vi ska se det utifrån, att vi är en skade­drabbad bransch, så är det ute på tid­lönearbetsplatser det sker dödsolyckor. På en ackordsarbetsplats är man beroende av att det finns struktur och ordning för att kunna vara så produktiv som möjligt.

Tränar fyra till sex dagar i veckan

☑ Hammare - ☐ Spikpistol

☑ Termoskaffe - ☐ Espresso

☑ Matlåda - ☐ Lunchrestaurang

Bor: Lägenhet på Odengatan, Stockholm.

Familj: Fru och två barn.

Utanför jobbet: ”Vara vid sommarstugan, som jag snickrar på lite hela tiden. Umgås med familj. Mycket tid läggs på träning. Jag tränar fyra till sex dagar i veckan. Annars får jag abstinens.”

Byggde något senast: ”Jag hjälpte nyligen min svåger att sätta upp ett kök. Och före det fick jag bygga om en hel lägenhet till min son och hans tjej. Men det är ganska kul och lite avkopplande.”

Om att varsla: ”Jag tror att vi har varslat i samtliga avtalsrörelser sedan 1995, utom 2010, för då gjorde vi det nya byggavtalet och varslade inte.”

Om känslorna kring avtalsrörelsen: ”När avtalsförhandlingarna är i gång känns det spännande, eftersom hela organisationen är på tå på ett helt annat sätt. Efteråt uppstår ofta en tomhetskänsla. Man tänker, vad ska jag nu göra med all min tid?”