Polisernas extraknäck fick staten att se rött

<p>De tjocka pärmarna trängs på parternas bord. Ett vattenglas välter. Domaren gäspar och ber polisernas ombud att komprimera sin sakframställan.</p> <p>- Vi har ett tajt tidsschema. Det ni säger har redan sagts, suckar Cathrine Lilja Hansson.</p> <p>Två dagar pågår förhandlingen om tre politiskt engagerade poliser. Många ska höras och polisernas ombud har jobbat hårt med sin research. Agneta Bern, jurist på LO-TCO Rättsskydd, pratar ända fram till lunch. </p> <p>Under tiden sitter poliserna blick stilla med armarna i kors och fingrarna flätade i knäet. Först sent på eftermiddagen frågas de ut, och gör klart att det inte finns någon intressekonflikt. Tvärtom har de blivit "mjukare" och bättre poliser.</p> <p>- Det första man får lära sig på Polishögskolan är objektivitetsprincipen. Och det ligger i ryggmärgen hos alla poliser att rapportera brott. Man vet sin roll i samhället och var gränserna går, säger polisen från Lycksele.</p> <p>- Jag har aldrig tittat i någon akt, inte en enda gång, lovar polismannen från Skellefteå.</p> <p>Den tredje är kvinna. Hon jobbar i Vilhelmina. Alla är de ordförande eller vice ordförande i socialnämnden. Det har de varit i sammanlagt 36 år. På valsedlarna står att de är poliser. Antalet kryss från kommuninvånarna tyder på att de är populära.</p> <p>- Jag tror inte de skulle rösta på mig om de inte hade förtroende för mig. Det vore hemskt om jag tvingades sluta, säger kvinnan med gråt i rösten.</p> <p>Det var polismyndigheten i Västerbotten som förbjöd bisysslan. Polisförbundet satte sig på tvären. I väntan på AD:s dom har poliserna fått fortsätta sitt politiska engagemang. </p> <p>På statens sida sitter en sammanbiten man med polisens pin på kavajfickan. Han säger inte ett ord under förhandlingens första dag, och möter inga blickar. Juristerna Hedda Mann och Hanna Schmidt från Arbetsgivarverket för hans talan. De är mer kortfattade kring varför poliser inte ska sitta med i socialnämnden där känslig information om kommuninvånarna behandlas. Dels vet inte poliserna vilket regelverk de ska följa, dels finns det klara beröringspunkter. Socialnämnden och polisen har att göra med samma ungdomar. </p> <p>Hedda Mann ger ett exempel som belyser problematiken: Socialnämnden fattar ett beslut om ett omedelbart omhändertagande enligt LVU. När ordföranden är tillbaka på jobbet får han eller hon utföra handräckningen. När Hedda Mann rabblar upp vad som ingår i poliserna arbetsuppgifter hörs protester från bordet mitt emot. Polisen från Vilhelmina viskar till sitt ombud att det inte stämmer. Hon har inte jobbat i yttre tjänst sedan 1997 och kommer heller aldrig kunna göra det på grund av en trafikskada. Staten fortsätter: Det finns risk att poliserna inte rapporterar brott som de i egenskap av politiker får reda på. Medvetet eller omedvetet kan poliserna också ha förutfattade meningar. Allmänheten kan tro att de blir bedömda på felaktiga grunder. Förtroendet för polisen kan skadas, och har skadats, hävdar Hedda Mann. Förbundsjuristen Bo Villner å sin sida påminner Arbetsdomstolen:</p> <p>- Det här målet gäller inte bara de tre poliserna i Västerbotten. Det handlar om alla statsanställda tjänstemäns möjlighet att engagera sig politiskt.</p>