Det hjälper inte att Facebook-sidan bara kan läsas av dina vänner. För du får inte smutskasta din arbetsgivare ens på en privat middag.

– Lojalitetsplikten är väldigt långtgående, säger Paula Hogéus, arbetsrättsjurist på Delphi.

– Det nya med Facebook och Twitter och liknande sociala medier är att det snabbt blir en sådan enorm spridning. Egentligen bryter du mot lojalitetsplikten om du uttrycker ditt missnöje med din arbetsgivare också i ett slutet sällskap. Men om vad du säger inte sprids vidare, blir det i praktiken ofta inga konsekvenser av ditt agerande. 

Enligt grundlagen har vi rätt att uttrycka vår åsikt, även om arbetsgivaren. De offentliganställda har på grund av denna grundlagsstadgade rättighet en omfattande rätt att kritisera sin arbetsgivare. Men i den privata sektorn kommer lojalitetsplikten före yttrande- och meddelarfriheten. Yttrande- och meddelarfriheten kan dock undantagsvis komma in genom avtal även i den privata sfären, vilket ibland förekommer vid upphandlingsförhållanden då den upphandlande enheten ställer detta som krav i sin upphandling. 

– Man måste alltid sätta arbetsgivarens intresse framför sina egna i ett privat företag. Har man kritik ska den framföras till arbetsgivaren. Först när man har uttömt alla möjligheter utan att arbetsgivaren agerat och det man vill påtala gäller något brottsligt eller allmänfarligt kan man gå ut offentligt med kritiken.

Paula Hogéus framhåller hur viktigt det är att man har en tydlig policy för vad som om vad som gäller för sociala medier och bloggar och över huvud taget Internetanvändning på arbetsplatsen. Det kan vara något att stödja sig på om en konflikt skulle uppstå.

Hon rekommenderar också information och utbildning. Det gäller inte bara lojalitetsplikten, utan över huvud taget hur man bör uppföra sig i sociala medier.

– Prata med alla anställda om vad som är lämpligt och olämpligt och vad som i förlängningen kan innebära skada för företaget.

Här är kraven högre på personer i förtroendeställning, de förväntas begripa bättre än att gå ut i sociala medier.

Även när det gäller att sitta och hänga på Facebook på arbetstid är det samma grundläggande arbetsrätt som gäller.

– Ställer man det på sin spets kan det ses som olovlig frånvaro. Och är man inte närvarande på arbetet har man heller inte rätt till ersättning. Men sedan är det naturligtvis många fler aspekter som måste vägas in – hur länge har det pågått, har man accepterat beteendet tidigare etc.

Det gäller olika på olika sorters arbetsplatser. Om man jobbar på et callcenter, till exempel, är det förstås viktigt att man finns på plats och tar emot vartenda samtal. Sitter man i receptionen får man antagligen aldrig sitta och bläddra i Aftonbladet. Medan det är en annan sak med konsulter och säljare, som kommer och går och jobbar över när det behövs, säger Paula Hogéus.

– Det finns också arbetsgivare som direkt promotar sina anställda att synas på Facebook och marknadsför sin arbetsgivare där – men det är naturligtvis en helt annan sak. Då ingår det i de anvisade arbetsuppgifterna att använda t.ex. Twitter.

– Om man pratar om uppsägning pga personliga skäl, är det svårt att säga exakt var gränsen går , särskilt om man som arbetsgivare har låtit det pågå under en längre tid. Men om man använder Internet privat överdrivet mycket under arbetstid är det precis som med andra överträdelser: varning först, ev. uppsägning i förlängningen.