I Arbetsdomstolen möts de igen, de som då för över ett år sedan arbetade tillsammans. De var tolv anställda som sålde det mesta som behövs i en trädgård och en del annat. Grundaren och chefen för butiken Jordnära sitter tillsammans med sitt ombud advokaten Arne Woxlin vid ett av borden. Vid det andra sitter den före detta anställde med sitt ombud, förbundsjuristen Lena Israelsson från lo-tco Rättsskydd.

Den anställde hade jobbat på Jordnära i sammanlagt åtta år när han sade upp sig;

-Jag trivdes bra både på jobbet och på festen ända tills någon började prata om en av de andras språkproblem. När jag la mig i, fick jag veta av chefen att jag skulle sluta prata serbiska med min familj. Chefen sa också att serber är värsta sortens folk som bara är ute efter bråk.

Chefen erbjöd dem som talade för dålig svenska att lära sig mer på arbetstid.

Den anställde rusade ut och deltog inte mer i festen. När han kom hem berättade han vad som hänt för sin fru och att han inte kunde vara kvar på jobbet.

Hans fru vittnar om hans upprördhet, att han såg det som om chefen inte värderade honom längre. Men dagen därpå gick han ändå dit och arbetade liksom nästa dag. Han träffade chefen, men de talade bara lite om festen. Den tredje dagen hade den anställde svårt att koncentrera sig och gick hem på eftermiddagen.

Måndagen därefter gick han först till vårdcentralen och blev sjukskriven i två veckor, sedan till jobbet och sade upp sig.

Chefen ger en annan bild av festen, han förstod inte att den anställde blivit upprörd av språkdiskussionen förrän han rusade ut.

-På söndagen frågade jag honom om jag sagt något som upprört honom, i så fall bad jag om ursäkt för det, säger chefen.

Han har aldrig, vad han vet, sagt sådana saker om serber som den anställde påstår.

Fyra av den tidigare anställdes arbetskamrater återger sina minnesbilder av festen. En av dem gick själv ut från festlokalen när språkdiskussionen kom igång därför att hon tyckte att stämningen blev obehaglig och att det var fel att diskutera en sådan sak på en fest. En annan kommer ihåg diskussionen, men säger:

-Jag var ju lite på lyran och uppfattade inte att han blev upprörd förrän han sprang ut.

En kommer varken ihåg att språkfrågan diskuterades eller att någon blev upprörd. En annan som kommer ihåg det, var med när den anställde sade upp sig:

-Jag blev paff och frågade vad han skulle göra i stället. Men varken jag eller chefen frågade varför han ville sluta.

Och det tar Lena Israelsson upp i sin slutplädering:
-Det är märkligt att ingen frågade efter orsaken till att han sade upp sig. Det talar för att chefen förstod varför.

Hon hävdar att hans uppsägning ska jämställas med en uppsägning från arbetsgivaren som det saknades saklig grund för. Dessutom kränkte chefen den anställde genom sina uttalanden om hans språkkunskaper och om serber i allmänhet.

Arne Woxlin håller med om att festen var ett olämpligt tillfälle att diskutera språkkunskaper, men inte om att chefen skulle ha uppfattat att någon kände sig kränkt.

- Om rätten går på motpartens linje, skulle det leda till att arbetsgivare som erbjuder svenskundervisning riskerar att få betala skadestånd, säger han.