Därmed drog Teknikarbetsgivarna, Industri- och Kemigruppen samt Stål- och Metall Arbetsgivareförbundet tillbaka sin stämningsansökan från den 28 april.
Arbetsdomstolen kommer alltså inte att pröva frågan huruvida Unionens centrala avtal med industrins arbetsgivare skyddar mot lönesänkningar.
- Det är förstås en framgång för oss. Det var det här företagen ville ha och nu har vi uppnått det, säger Lars Sydolf, chefsjurist på Industri- och kemigruppen och i det här målet även företrädare för Stål- och metallarbetsgivareförbundet.
Enigheten handlar om att det är möjligt att tillämpa samma metod på tjänstemannasidan som man gör på arbetarsidan. Man kan alltså lokalt enas om en lönesänkning som motsvaras av en lika stor arbetstidssänkning. Denna får inte vara större än 20 procent.
- Unionen har krupit till korset, men kanske inte hela vägen. Som vi ser det hade Unionen målat in sig i ett hörn. Det här var deras enda väg ut, säger Lars Sydolf.
Betyder det att ni kommer att träffa ett centralt krisavtal med Unionen på samma sätt som ni gjorde med IF Metall?
- Nej, någon ytterligare överenskommelse kommer man inte att träffa. Vi hade självklart tyckt att det hade varit bra om Unionen från början hade skrivit på ett papper så som Sveriges ingenjörer gjorde. Nu har Unionen skrivit på ett klargörande papper. Det finns ett dokument.
Hur betydelsefullt är det i praktiken?
- Ja, det gör ju att företagen kan träffa sådana här uppgörelser utan att behöva bekymra sig om att det blir rättsliga efterspel, vilket de inte kunde vara helt säkra på tidigare. Med det här dokumentet går det inte för någon klubb, avdelning eller någon enskild heller att påstå att det här strider mot riksavtalet, säger Lars Sydolf.