Lag & Avtal har frågat samtliga riksdagsledamöter om de någon gång under sin yrkeskarriär upplevt sig diskriminerade på jobbet. Mer än var femte, eller 40 av de sammanlagt 183 ledamöter som svarade, uppgav att de hade det.

Och bland dessa 40 berättade 15 att de hade blivit utsatta för diskriminering under sin tid som ledamot i riksdagen.

De allra flesta säger att de blivit diskriminerade på grund av kön, framför allt kvinnor. Men många, även ett flertal män, har också känt sig kränkta på grund av sin ålder och/eller sin etniska tillhörighet och religion.

En som blivit utsatt för alla dessa tre diskrimineringsgrunder - i riksdagshuset - är socialdemokraten Maryam Yazdanfar.
Hon har under sina snart två år som ordinarie ledamot haft en rad olika uppdrag, bland annat i EU-nämnden och justitieutskottet. Men under den tiden har hon också ständigt blivit påmind om sin ålder, sitt kön och sitt ursprung. Vare sig hon velat det eller inte. Ja, hon har sett de där blickarna och hört tungorna: en 27 år ung kvinna, invandrad från Iran och med rötterna i den muslimska kultursfären - vad gör hon här?

- Folk kan häva ur sig allt möjligt. En ledamot frågade mig till exempel vilket alibi jag uppfyller.

Hur upplevde du det?
- Oerhört kränkande! Han tyckte förstås att han var skitrolig och sa att han bara frågade på skämt. Men även om hans avsikt med frågan inte var att diskriminera mig, vilket jag hoppas, så kändes det ändå fruktansvärt för mig att höra det.

Anmälde du det?
- Nej, eftersom det är nästan omöjligt att bevisa att man blivit diskriminerad och därför är det också så svårt att lagstifta om sådana här frågor. Och när man inte blir trodd, utan bara anses som lättkränkt, så känner man sig dubbelt diskriminerad.

Oftast tar sig diskrimineringen i små subtila uttryck, berättar Maryam Yazdanfar. Bland annat har hon noterat hur hennes äldre manliga kollegor brukar hälsa på varandra. Kamratligt, glatt och kors och tvärs över alla partigränser. Men aldrig att de är tjenis med henne.

- Den gemenskapen kommer jag aldrig någonsin att få tillhöra. Jag kommer att bli äldre, men mitt kön och min etnska tillhörighet kommer jag inte ifrån.

Desto mer kränkande tycker hon emellertid att det är när hon till exempel får frågan om hon är gift, följt av: "jaha, vadå, är du bortgift med en iranier, då?"

- Jag tror att det är väldigt få andra ledamöter som får frågan om sin egen eller ens partners etniska tillhörighet, eller vilken religion man tillhör och i vilken grad man utövar den.

Hur reagerar du på sådana frågor?
- Först blir jag arg, sedan lite sur och därefter släpper jag det. Men nu har jag i alla fall lärt mig och blivit ganska bra på att identifera vilka som är goda och vilka som är onda, vilka man ska undvika. Och de två kategorierna finns i alla partier.