Elektriska Installatörsorganisationen EIOs avtalskrav följer övriga samordningen inom Svenskt Näringsliv. Det vill säga kort avtalsperiod, inga löneökningar centralt och bara om det är möjligt lokalt. Därtill vill EIO att ackordet ska fördelas individuellt så att den skicklige ansvarsfulle elektrikern som bidrar mer till ökade intäkter får högre lön.
Arbetsgivarna vill också i en temporär överenskommelse avsedd för lågkonjunkturen lägga lärlingar i en egen turordning vid uppsägning och kunna ge korttidsanställningar. EIO vill att den arbetsgrupp som tillsattes 2007 för att utreda vissa Las-frågor ska slutföra sitt arbete. Och att det centrala avtalet ska ge utrymme för flexibel arbetstidsförläggning lokalt.
Elektrikernas avtalskrav följer LO-samordningen och kräver centrala lönehöjningar på 2,6 procent – dock lägst 620 kronor i månaden, stärkt rätt till tillsvidareanställning och att företrädesrätten inte ska kunna kringgås med hjälp av inhyrda. De kräver också att det ska bli möjligt för elektrikerna att förena föräldraskap med arbetet.
– Det måste bli möjligt att kunna säga nej till att bli ivägskickad 80 mil för den som till exempel har barn på dagis utan att det ska ses som arbetsvägran, säger förbundets förhandlingschef Ronny Wenngren.
Och en elektriker måste också kunna använda sin rätt att gå ned på sex timmar per arbetsdag, anser han.
Elektrikerna kräver även att arbetsgivarnas rätt att kontrollera de anställda regleras i avtalet. En anställd ska inte behöva riskera sin integritet på det sätt som kom fram i ADs dom 36/2009. Domen gällde en transportarbetare som i stället för alkolås i bilen var tvungen att inför alla blåsa i ett skåp. Det är kränkande, förklarar Ronny Wenngren.
– Vi har träffat rätt på varandras frågor, men utifrån helt motsatta utgångspunkter. Vi står väldigt långt ifrån varandra. Det enda vi är överens om är att djupa orättvisor ska bort. Den skrivningen har även EIO i sina avtalskrav.