– Religionsfrihet är ett mycket aktuellt ämne och behovet av rättsliga klarlägganden är stort, säger Reinhold Fahlbeck.

Efter att ha analyserat Europadomstolens domar har han skrivit boken ”Bed och arbeta – om religionsfrihet i arbete och skola”.

Emma Svensson, som har recenserat boken i nyhetsbrevet EU & arbetsrätt, är kritisk till Reinhold Fahlbecks tes att det är ett nollsummespel mellan rätten att ha religion och att inte ha religion, utan en gråzon i mitten.

– Han gör det för lätt för sig. Det finns en stark negativ religionsfrihet, men den tar inte ut den positiva. Så kan inte Europakonventionen för mänskliga rättigheter tolkas, säger hon.

Emma Svensson menar att Europakonventionen ger ett minimiskydd vilket innebär att Sverige, genom exempelvis diskrimineringslagstiftningen, kan ge religionsfriheten större skydd.

Medan Reinhold Fahlbeck anser att om rätten till religion utsträcks, så begränsas rätten till ickereligion.

– Negativ religionsfrihet, rätten att inte ha en religion, är en grundval för andlig frihet.

Han anser att han har stöd för sitt nollsummespel i Europadomstolens praxis.

– Kvinnor som vänder sig till domstol för att få ha sjal möts av att omgivningen kräver att få slippa religiösa manifestationer.

Den principen har använts för att slå ut sjalar i franska skolor, Dogru mot Frankrike 2009, och att utestänga en ung man med sikhisk turban.

– Europakonventionen skyddar den religiösa åsikten utan inskränkningar, men inte religionsutövningen fullt ut, säger Reinhold Fahlbeck.

En av hans slutsatser är därför att tingsrätten dömde helt fel i handskakningsfallet. Tingsrätten ansåg att Arbetsförmedlingen diskriminerade mannen som av religiösa skäl vägrade skaka hand med sin tilltänkta kvinnliga chef och därför fick sitt aktivitetsstöd indraget. Reinhold Fahlbeck beklagar att domen inte blev överklagad.

– Arbetsgivaren har rätt att neka vem som helst, som vägrar skaka hand med halva befolkningen, praktikplats. Det är bara sådan religionsutövning som står synnerligen nära tron – som att be – som skyddas av religionsfriheten i Europakonventionen, inte handskakning.

Av den anledningen, anser han, dömde Arbetsdomstolen helt rätt i målet om äldreaktiveraren, medlem i Jehovas vittnen. Av religiösa skäl ville hon varken dansa runt granen eller midsommarstången med de gamla. Eftersom arbetsuppgiften låg inom anställningens ram hade arbetsgivaren rätt att ta ifrån. Hon blev alltså inte missgynnad på grund av sin religion.

Och den som av religiösa skäl inte vill arbeta på söndagar har ett val – att säga upp sig. Det visar Europadomstolens dom Louise Stedman mot Storbritannien, 1997, menar Reinhold Fahlbeck.

– Eftersom hon inte ställde upp på schemat kunde hon inte behålla jobbet. Europadomstolen är mycket verksamhetsvänlig, säger han.