Senaste nytt från Avtalsfronten, 9 oktober 2007

Avtal för statligt anställda mot slutet av veckan?
Journalisterna har varslat om tvådygnsstrejk
Ställningskrig om arbetstider
Avtal klart till årsskiftet?
Det löpande avtalet kan sägas upp nu
Det blev ingen tågstrejk
Fajten om jämställdhetspotter fortsätter
Värsta scenariot för 2010 års avtalsrörelse
Avtal för statligt anställda mot slutet av veckan? (Seko, Saco-S och OFR/S,P,O)
- Vi förhandlar vidare denna vecka också och har vissa förhoppningar om att bli klara mot slutet av veckan, säger Fackförbundet STs tillträdande förhandlingschef Helene Bergstedt.
Hon förklarar att vissa knutar, som den viktiga arbetstidsfrågan, håller på att lösas upp.
- Vi är nu överens om att det ska vara partsbalans, att arbetsgivaren inte ensidigt ska kunna bestämma om arbetstiden i de fall man inte kunnat komma överens.
Journalisterna har varslat om tvådygnsstrejk (Journalistförbundet - Arbetsgivareföreningen SRAO)
Journalistförbundet varslade igår om en tvådagarsstrejk vid 12 tv- eller radio-företag, bland annat Radio Stockholm och Sveriges Television i Göteborg, sedan partsförhandlingarna om ett nytt kollektivavtal hade strandat.
Journalisterna lägger ned arbetet den 17 oktober klockan 10.00 för att ta upp det igen två dagar senare, fredagen den 19 oktober kl.10.00. Under tvådygnsstrejken råder också förbud mot allt arbete med Text-TV för samtliga medlemmar vid Sveriges Television. Samtidigt gäller också blockad av det arbete och de arbetsuppgifter som berörs av stridsåtgärderna.
Det tidigare avtalet mellan Journalistförbundet och SRAO löpte ut redan den 31 mars. Förbundet kräver återkommande kompetensutveckling, bättre anställningstrygghet och att public service ska ställa krav på bättre arbetsvillkor hos produktionsbolagen.
Några medlare är ännu inte utsedda. I konflikten mellan Journalistförbundet och Tidningsutgivarna tidigare i höstas medlade Rune Larson, Inger Ohlsson Örtendahl och Christina Rogestam.
Ställningskrig om arbetstider (Sveriges Kommuner och Landsting, SKL - Sveriges Läkarförbund)
Parterna förhandlar, men det går trögt.
- Ankom det på mig så skulle avtalet bli klart imorgon, säger SKLs förhandlingschef Staffan Löwenborg.
De hoppas att Läkarförbundet ska skriva på deras förslag till Allmänna bestämmelser och på så sätt få en central lösning på problemet med de EG-anpassade arbetstidsreglerna, menar Läkarförbundets ordförande Eva Nilsson Bågenholm.
- Medan vi hoppas att SKL ska inse att vi inte kommer att göra det och ge upp sitt krav på centralt bestämda arbetstider.
- Än så länge går förhandlingarna trögt, de blockeras av att SKL fortfarande vill skriva bort arbetstidsfrågan centralt, säger Eva Nilsson Bågenholm.
Hon menar att det inte går att bestämma arbetstiderna centralt så att de passar för alla i hela landet. I stället förhandlar läkarna om arbetstider lokalt.
- Fyra landstings arbetstidsavtal godkände vi före sommaren. Ett femte, Dalarna, blev inte godkänt av SKL.
De fyra landstingen där arbetstidsfrågan nu är löst är Jämtland, Västerbotten, Jönköping och Kalmar läns landsting. Örebro är på gång och i Skåne håller man på att förhandla. Däremot förekommer just nu inte ens förhandlingar i Stockholms läns landsting, förklarar Eva Nilsson Bågenholm.
Avtal klart till årsskiftet? (Sveriges Kommuner och Landsting - Lärarnas samverkansråd)
Arbetstidsfrågan är ett stort problem även för lärarna, fast på ett annat sätt. Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner beskrev problemet i Avtalsrörelsebrevet den 18 september som att många lärare har för många undervisningstimmar. Därför är det viktigt att det finns ett avtal klart till årsskiftet så att verksamheten för nästa höst kan planeras utifrån ett nytt arbetstidsavtal. Staffan Löwenborg, förhandlingschef på Sveriges Kommuner och Landsting, svarar nu så här:
- Vi har inte någon ambition att dra ut på förhandlingarna.
Det löpande avtalet kan sägas upp nu (Vårdförbundet - Sveriges Kommuner och Landsting)
För Vårdförbundets medlemmar gäller ett avtal som löper på till dess att någondera parten vill säga upp det. Uppsägningen måste i så fall ske i oktober. Missnöjet över lönerevisionen i april är stort inom Vårdförbundet. Det finns risk för att förbundet säger upp avtalet nu i oktober, menar Vårdförbundets chefsförhandlare Margareta Öhberg.
Med den här lägesrapporten avslutar Lag & Avtal sitt nyhetsbrev Avtalsfronten för den här gången. När statens avtal är klara och när arbetstidsfrågan för läkarna är löst kan du läsa om det på www.lag-avtal.se
Nedan följer en kort redogörelse för avtalen för spårtrafiken som blev klara i förra veckan och därefter en redogörelse för Lag & Avtals utvärdering av avtalsrörelsen, ett seminarium som hölls den 3 oktober.
Redaktör: Elisabet Örnerborg
Nyligen träffade avtal:
Det blev ingen tågstrejk (Fackförbundet ST, Seko, Saco-förbundet Trafik och Järnväg - Almega Tjänsteförbunden)
Den 3 oktober, dagen efter förra Avtalsrörelsebrevet, sade STs förbundsstyrelse ja till Almegas slutbud. Seko och Saco-förbundet Trafik och Järnväg hade kvällen före sagt ja till budet. Det blev ingen tågstrejk.
Seko, som träffade ett historiskt kort avtal - för fem månader - före sommaren har nu träffat avtal för tiden 1 september till och med den 31 mars 2010. Det ligger i nivå med vad andra parter uppnått under avtalsrörelsen, menar Sekos ordförande Janne Rudén i ett pressmeddelande. Lägstalönerna höjs 8 procent 1 september 2007 och 2,2 procent från den 1 april 2008. Hela den höjningen ligger utanför potten. Lönerna i övrigt höjs 3,7 procent 1 september, 3,3 procent den 1 april 2008 och 3,2 procent från den 1 april 2009. Alla medlemmar garanteras en minsta lönehöjning på 300 kronor vid varje revisionstillfälle. Branschens arbetstidsfrågor ska behandlas i en särskild förhandlingsgrupp, där de tre facken ingår, som ska rapportera senast den 31 december 2008, vilket också är det datum då avtalet tidigast kan sägas upp.
Fackförbundet ST beskriver sitt avtal ungefär på samma sätt när det gäller avtalstid och löneöversyn; procentsatserna är desamma. Lägstalönerna anges dock i kronor i stället; den som fyllt 18 år ska ha lägst 14 796 kronor per månad från och med den 1 september och 15 122 kronor från den 1 april 2008. Lägsta lön för den som har två års yrkeserfarenhet ska vara 16 416 kronor respektive 16 777 kronor.
Den för ST heta frågan kring hälsoproblem och säkerhetsarbete har inte fått någon lösning i huvudavtalet. I stället finns ett särskilt protokoll om att parterna ska ha fortsatta kontakter med Järnvägsstyrelsen i frågan och att parterna ska analysera vilka försäkringar som kan komma ifråga för arbetstagare som av hälsoskäl inte längre kan utföra arbete i säkerhetstjänst.
Fajten om jämställdhetspotter fortsätter
Jämställdhetspott, LOs samordning och industrinormen - som i mars bestämdes till 10,2 procent - var heta frågor när Lag & Avtal hade bjudit in till en utvärdering av avtalsrörelsen på onsdagen.
I panelen: Sex förhandlingschefer, Sacos ordförande och Medlingsinstitutets generaldirektör.
400 avtals för två miljoner arbetstagare har träffats. Och detta under få konflikter, trots att aktörerna är många; 60 fackföreningar och 50 arbetsgivarförbund. Medlingsinstitutets generaldirektör Claes Stråth stämde av årets avtalsrörelse så här långt, 100 avtal återstår.
Industrin var som överenskommet först ut med sex avtal inom Industriavtalet i mitten av mars. Kravet att den konkurrensutsatta sektorn ska vara löneledande var därmed uppfyllt, menade Claes Stråth. Men normen som då sattes, 10,2 procent - en siffra som inbegriper löneökningar under den treåriga avtalsperioden, pensionsavtal, arbetstidsförkortningar efter Svenskt Näringslivs motto att allt ska räknas - är ett problem.
- Vi är skeptiska till de kostnadsredovisningar som kommer från parterna. Den stora frågan är nu hur det blir i den lokala lönebildningen, sade Claes Stråth.
Teknikföretagens förhandlingschef Karl Olof Stenqvist:
- Normen blev ett golv. Att allt kostar 10,2 procent är ett självbedrägeri.
- Vi inom industrin är inte intresserade av att skapa ett golv.
Att den konkurrensutsatta sektorn ska vara löneledande är en uppfattning som IF Metalls avtalssekreterare Anders Tiderman inte är säker på att alla LO-förbund delar.
- Det är viktigt för oss med samordningen inom LO och Industriavtalet. Men måste vi välja, väljer vi Industriavtalet, sade han.
- Jämställdhetspotten tyckte vi aldrig om, vi tror inte på den, vi vill inte ha den.
LOs avtalssekreterare Erland Olauson poängterade att det alltid är de enskilda förbunden som bestämmer hur de ska agera. LO bestämmer bara vilket stöd man ska ge varandra i de olika avtalsområdena.
- Industrin är normen, men hur får man Handels och Hotell- och restaurangfacket att fortsätta att vilja ha industrin som norm. Om Industrin säger att vi sätter vår norm och struntar i alla andra, då skulle de andra förbunden inte acceptera normen, sade han.
Lösningen blev en kompromiss. En jämställdhetspott som tillgodosåg förbunden med många lågavlönade kvinnor och ett pensionsavtal som stämde överens med tjänstemännens, en viktig fråga för de mansdominerade förbunden. Därtill kom kravet på höjda lägstalöner som var gemensam för alla LO-förbunden.
- Så här långt har det fungerat ganska väl, tyckte Erland Olauson.
Kommunals avtalssekreterare Håkan Pettersson höll med och gick till angrepp på Anders Tiderman:
- Vill inte Anders och IF Metall stå för den överenskommelse vi gjort ska ni ta upp den inom LO-familjen. Jämställdhetspott var resultat av omfattande diskussioner där vi också var överens om att industrin skulle vara löneledande och att vi skulle kräva högre lägstalöner. Så här långt har det varit lyckat.
- Men en alltför stor löneglidning bland männen skulle styra bort effekten. Det är viktigt att jämställdhetspotten inte blir en engångsföreteelse.
Sifs förhandlingschef Lars-Bonny Ramstedt ansåg att avtalsrörelsen gick så bra som den gjorde på grund av att Sif fick igenom rejält höjda lägstalöner.
- Det var nära att vi körde i diket på tjänstemannasidan. Återhållsam löneökningstakt som det bästa sättet att öka sysselsättningen är OK i lågkonjunktur, men problem i högkonjunktur. Särskilt som arbetsgivarnas toppchefer tar ut enormt höga löner.
Sacos ordförande Anna Ekström började med att säga att hon var en främmande fågel i sammanhanget eftersom Saco inte förhandlar. Som ensam kvinna bland sju män var hon en främmande fågel även i panelen.
Anna Ekström påminde om att avtalsrörelsen inte är slut, hittills är det bara en tredjedel av Sacoförbunden som träffat avtal, bland annat är stora grupper som lärarna och de statligt anställda kvar.
- Det är surt centralt i årets avtalsrörelse. Det beror nog på att det varit slött lokalt. Arbetsgivarna, som varit angelägna om att införa sifferlösa avtal, sköter inte löne- och utvecklingssamtalen.
Hon betonade att de sifferlösa avtalen har visat sig vara bra för kvinnorna. Kanske beroende på att de förbereder sig bättre och att väl fungerande lönesamtal blottlägger felaktiga löneskillnader. Men att det fortfarande finns stora löneskillnader mellan kvinnor och män inom Saco.
Anna Ekström nämnde den könssegregerade arbetsmarknaden som en orsak, men att den är segregerad beror inte på kvinnorna, de söker sig till alla slags yrken. Nej, det beror på männen, menade hon.
- Männen håller sig noga borta från kvinnoyrkena.
Hon var orolig för att det blir de lågavlönade Sacokvinnorna som ska betala med lägre löner till de lågavlönade LO-kvinnornas pott. Det får inte bli en tävling i vem som är värsta offret, menade hon.
- Lönen ska sporra människor till viktiga arbetsinsatser och locka folk till yrket. Mitt intresse är att öka löneskillnaderna i Sverige, det ska löna sig att utbilda sig.
Örjan Lenárd, Almega:
- Om alla är överens om att vi inte ska ha kvinnolöner, varför har vi det då. Det är ett underbetyg åt parterna.
Han ansåg också att det är ett underbetyg till själva förhandlingsprocessen när förhandlare inte hade mandat att förhandla utan måste springa hem och fråga.
- Är det inte billigare att anlita statsbud?
Att en norm, ett märke, sätts som de andra ska anpassa sig till gör det svårt att få företagen att engagera sig. I stället måste avtalsrörelsen bli mer företagsanpassad, framhöll han. Lönebildningen måste följa företagens olika förutsättningar i högre grad. Almega organiserar företag som finansbolagen som går väldigt bra, men också reseföretagen som efter tsunamikatastrofen och terroristattacker går mindre bra, samtidigt som lönekostnaderna stiger ungefär lika mycket i båda.
- Märket måste sättas närmare kaffemaskinerna och längre ifrån nationalekonomin, sade Örjan Lenárd.
- Vi måste diskutera om industrinormen alltid ska vara löneledande. Vi ställde upp på den, men i framtiden…
Elisabet Örnerborg
Värsta scenariot för 2010 års avtalsrörelse?
Lag & Avtals chefredaktör Johanna Kronlid avslutade seminariet om årets avtalsrörelse med att fråga var och en i panelen vad de såg som det värsta scenariot för 2010 års avtalsrörelse.
Karl Olof Stenqvist, Teknikföretagen:
- Blir det ett kraftigt fall bland medlemmarna inom facken och de gamla strukturerna ramlar ihop blir det tungt. Kommer det dessutom en lågkonjunktur blir det ännu värre.
Anders Tiderman, IF Metall:
- Lågkonjunktur och att regeringen intervenerar i parternas förhållanden som nu mer a-kassan.
Erland Olauson, LO:
- Om några delar av nuvarande system säger att de är sig själva nog.
Örjan Lenárd, Almega:
- Att Unionen kommer att röra till det. (Sif och HTF slogs formellt samman till Unionen samma dag som Lag & Avtals konferens, redaktionens anmärkning)
Lars-Bonny Ramstedt, Sif/Unionen:
- Lågkonjunktur och att arbetsgivarsidan abdikerar och förordar företagsavtal.
Håkan Pettersson, Kommunal:
- Att nuvarande regering fortsätter med sin klasspolitik.
Anna Ekström, Saco:
- Lågkonjunktur, politiska inhopp och eroderande förhandlingskultur; att man inte klarar av att ge mandat till förhandlarna och inte ger mandat till att sätta löner.
Claes Stråth:
Om arbetsmarknadens parter inte har legitimitet.