Nyheter

Ulrika Lindstrand: En del unga vet inte vad kollektivavtal är

”Jag har jobbat med pyroteknik innan jag började i läkemedelsindustrin 1999. Det största jag gjorde var på Vattenfestivalen i Stockholm. Jag saknar det ibland, men en fördel är att jag nu kan fira nyår som alla andra. Jag behöver inte stå utomhus och titta in”, säger Ulrika Lindstrand.

ANSTÄLLNINGSINTERVJUN. Ulrika Lindstrand är ny ordförande för Sveriges Ingenjörer med 144 000 medlemmar. – Mycket av det vi ingenjörer gör syns inte, det bara fungerar. Det är dags att vi syns mer.

Publicerad

Efter sex år i förbundsstyrelsen, varav fyra år som förste vice ordförande, tog hon i mitten av november över ordförandeposten efter Ulf Bengtsson. Posten hade varit hans i fjorton år.

– Först tänkte jag: Hur ska jag axla detta? Men jag tar över ett väldigt välskött förbund och är inte orolig.

Hur började din fackliga bana?

– Jag blev tillfrågad 2003 av den lokala klubben på läkemedelsföretaget McNeil, som då hette Pharmacia, om jag ville vara med i styrelsen. Jag tycker om att påverka, hjälpa andra och är nyfiken, så jag tackade ja. Som facklig företrädare får man reda på mycket.

Arbetsmarknaden har nya utmaningar, säger du. Vad vill du ta tag i?

– En av huvud­utmaningarna är att en del unga vet inte vad kollektivavtal är och tror att för­månerna i avtalen är självklara. Vi behöver även stödja dem utan kollektivavtal och egenföretagare. Det handlar också om arbetsmiljöfrågor. Om jag jobbar hemifrån i en dålig arbetsställning, vem står för kostnaderna då?

Fortfarande studerar fler män än kvinnor till ingenjör. Spelar det någon roll att förbundet har en kvinnlig ordförande nu?

– Trenden går åt rätt håll. Det behövs också fler ingenjörer och jag hoppas att jag kan inspirera både kvinnor och män. Men jag är orolig för kvaliteten i utbildningen. Många som börjar på högskolan tar inte ut sin examen. Grundskolan måste ge eleverna förutsättningar så att de klarar av en högre utbildning. Doktorander har också dåliga villkor och anställningar staplas.

Hur mycket ska du jobba på din vanliga arbetsplats?

– Troligtvis 60 procent på förbundet och 40 procent på McNeil.

Blir det bara 100 procent?

– Nej. Jag tycker att det är roligt att jobba mycket men det blir en utmaning. Det är viktigt att ha ett ben kvar på arbetsplatsen för kunskapen, för att känna av stämningar och träffa medlemmarna. Det är lätt att bli för ideologisk annars.

Vad tar du med dig från din arbetsplats?

– Lönefrågorna. Jag arbetar på ett amerikanskt företag och jag vet att det kan vara svårt för förhandlarna.