Vilken blir din viktigaste uppgift?

– Personalfrågorna är avgörande i en kunskapsorganisation, vilket Sveriges Radio är. När direktionen sätter upp en vision för vilket företag Sveriges Radio ska vara i framtiden gäller det att se till att de rätta personerna rekryteras och att befintlig personal utvecklas så att visionen kan förverkligas.

– Just nu står vi inför stora pensionsavgångar och det är viktigt att kompetensväxlingen sker på rätt sätt.

– De tidigare stora avgångarna under 2007 berodde dels på rationaliseringar, dels på ett teknikskifte då journalisterna tog över en del av det tekniska arbetet.  

Hur ser HR-verksamheten ut på Sveriges Radio?

– Den står på tre ben: Arbetet på fältet, som är geografiskt spritt över landet, strategi- och framtidsfrågor samt utbildning. HR-avdelningen består av cirka 40 personer och personalfrågornas ställning har stärkts. Pendeln har slagit tillbaka. För tio år sedan var HR-frågor ledningsfrågor. Sedan sjönk de ner i administrationen och nu är de åter ledningsfrågor. 

Sveriges Radios personalrapport ger ett gott intryck av verksam­heten. Är allt perfekt?

– Mycket är på plats och mycket fungerar. Jag vet inte ännu vad som inte gör det. Sveriges Radio granskar andra och har ögonen på sig. Det understryker kraven på att ha ordning i den egna organisationen. 

Har du något ansvar för frilans- och produktionsbolagen?

– Nej, det faller utanför mitt område. 

Vad har du gjort förut?

– Jag kommer närmast från jobbet som Unicefs personalchef i Bangladesh och har tidigare varit personaldirektör på Sida. Jag är jurist i grunden och även polischefsutbildad med ett trainee-år, med utkvitterad pistol, i bagaget. 

Vad är din specialitet?

– Att förstå hur verksamheten och organisationen fungerar i ett helhetsperspektiv. Det ligger till grund för att få HR-arbetet att stödja verksamheten.