Man skulle kunna tro att ansträngningarna att uppnå ett nytt huvudavtal skulle få stort genomslag i Lag & Avtals försök att ranka arbetsrättens tio mest inflytelserika personer. Men tydligen känns en "Norra Latin-uppgörelse" fortfarande avlägsen.

I rundringningen är det i hög grad Vaxholm, Laval och dess aktörer som sysselsätter arbetsrättarnas fantasi. Hur ska svenskarna klara sig när arbetstagare från andra länder sätter nya lönenormer? Laval un Partneris anställda hade 35 kronor i timmen och 56 timmars arbetsvecka. Frågorna är många.

Därför hamnar professor emeritus Tore Sigeman i Uppsala, som gång efter annan i Vaxholms-tvisten och Laval-målet bländat med rätt förutsägelser, högst på listan. Även parternas representanter i tvisten, Dan Holke och Anders Elmér kvalar in.
Norra Latin-andans Jan-Peter Duker tar sig med nöd och näppe in på listan. "För att han har den position han har, men också för att han med omsorg för den svenska modellen ändå försöker reformera konfliktreglerna". Men han är lite ensamt ropande i öknen "eftersom både regeringen, oppositionen och den andra parten bara ruskar på huvudet". Kanske tas han också ner av Medlingsinstitutets bedömning att den gångna avtalsrörelsen kostade väsentligt mindre än vad Svenskt Näringsliv förutspått.
Wanja Lundby Wedin hamnar strax utanför listan. Uppenbarligen har Erland Olausons insatser inom arbetsrätten ett högre värde. Olauson uppskattas inte bara i arbetstagarlägret:

- Han är vår främsta rättspolitiska debattör. Han har en god förmåga att koppla ihop juridik och samhällspolitik som jag önskar att jag själv hade, säger en centralt placerad person i en de tongivande arbetsgivarorganisationerna.

Arbetsdomstolens Michaël Koch tillmäts inflytande på ett sätt som visar att han förvaltat sin tid som ordförande och administrativ chef väl. I den mån domstolens ordföranden konsulterar varandra finns det de som gissar att Michael Kochs ord väger tyngst. En röst från vänster framhåller Koch som en betydelsefull försvarare av den svenska modellen och framhåller Figeholmsmålet som ett exempel i en rad av flera (Dom nr 110/05).

Förutom Tore Sigeman finns ytterligare en universitetsjurist på listan; nämligen professor Kent Källström vid Stockholms universitet. Liksom Sigeman hjälper han läsarna att bättre förstå hur Sverige ska hantera efterverkningarna av EG-domstolens dom i Laval-målet.

Anders Weihe, chefsjurist på Teknikföretagen och Lars Gellner på Svenskt Näringsliv tar sig in på listan i kraft av sina positioner.

Mer förvånande är det då att Sofia Appelgren, entreprenören som startade Sveriges mest omtvistade salladsbar, fortfarande spelar roll och utövar ett inflytande. I intervjun intill efterlyser hon mer upplysning för sin generation om hur facket arbetar. Borde det vägas in i en eventuell Norra Latin-anda?

Kanske måste parterna gemensamt upplysa mera om meningen med sina avtal?