ompetenta och engagerade lärare är avgörande för att nå goda resultat i skolan. En avgörande fråga är då hur skolans samlade resurser används för att förbättra resultaten och för att säkra att alla elever får bästa tänkbara stöd att nå målen.

Kommunernas signaler är tydliga. För att alla elever ska kunna få det stöd de behöver måste en skolas lärarkompetens och arbetstid kunna överblickas och planeras som en helhet utifrån den enskilda skolans förutsättningar och behov.

Därför motsätter vi oss ett tak för antalet lektionstimmar per lärare, ett krav som framförs från fackligt håll. Det måste få variera och avgöras utifrån förutsättningarna på den enskilda skolan. Alla skolor i landet är inte lika, inte heller alla elevgrupper. Olika ämnen kräver olika förberedelser. Lärare har, precis som andra yrkesgrupper, olika kompetenser, olika styrkor och svagheter.

Av samma skäl för vi fram det rimliga i att rektor - skolans arbetsledare - får inflytande över hur den samlade arbetstiden används. Så fungerar det inte fullt ut i dag. Nästan en fjärdedel av lärarnas arbetstid är så kallad förtroendearbetstid som lärarna själva väljer hur och var de vill förlägga. Hur denna tid används har skolledningen i dagsläget i praktiken inget inflytande över. Det är problematiskt av flera skäl.

Flertalet skolor jobbar i arbetslag för att utveckla metoder och arbetssätt. Lärarna drar nytta av varandras erfarenheter och kompetenser, enas om gemensamma bedömningskriterier och tolkningar av läroplanerna och planerar och följer upp undervisning tillsammans. Då behöver lärarna vara i skolan när kollegorna är i skolan. Förutom att det gynnar eleverna skulle också lärare ges bättre stöd och förutsättningar att prioritera sitt arbete, vilket skapar en bättre arbetsmiljö.

För att förbättra resultaten, säkra att resurserna används på bästa sätt och trygga en god arbetsmiljö måste rektorerna - skolans arbetsledare - få möjlighet att planera helheten på samma sätt som chefer på andra arbetsplatser.

Det måste vara möjligt att ha överblick och kunna planera samtliga medarbetares tid utifrån deras kompetenser och de uppgifter man gemensamt står inför. Denna planering ska naturligtvis ske i samråd med lärarna och individuella lösningar kan, precis som idag, innebära att lärare förbereder sig utanför skolan på annan tid.

Detta fungerar på andra arbetsplatser med psykologer, säljare, journalister, försäkringshandläggare eller åklagare. På många av dessa förekommer flexibla arbetstider, som bygger på förtroendefulla relationer mellan arbetsgivare och medarbetare på den enskilda arbetsplatsen. Så fungerar det också på många fristående skolor. Varför ska detta vara så kontroversiellt i just den kommunala skolan?

De förändringar av lärarnas arbetstider som kommuner och rektorer vill se i de kommunala skolorna är redan införda i många friskolor, med fackets goda minne. Genom sitt motstånd mot nytänkande kring arbetstiden i kommunala skolor, snedvrider lärarfacken konkurrensen på skolområdet, till kommunala skolors nackdel. Är det vad lärarorganisationerna vill?

I dag tar diskussioner om lärarnas arbetstid mycket tid och kraft i anspråk som i stället skulle kunna användas till något bättre i skolorna. Nu står vi inför en avtalsrörelse där vi som arbetsgivarorganisation och de fackliga organisationerna förhoppningsvis kan komma varandra närmare i denna fråga.

Ytterst handlar det om hur lärarnas samlade arbetstid ska användas på bästa sätt för att komma eleverna till del. Vi har allt att vinna på att dra åt samma håll.

Ingela Gardner Sundström

Ordförande, förhandlingsdelegationen,

Sveriges Kommuner och Landsting