- Det är väldigt märkligt att ad dömer åt det här hållet efter att först ha gett grönt ljus, säger Byggnads ordförande Hans Tilly.

Han hänvisar till Arbetsdomstolens interimistiska beslut i december 2004. Då bedömde domstolen stridsåtgärderna, som Byggnads hade vidtagit för att få teckna kollektivavtal med det lettiska företaget Laval och Elektrikernas sympatiåtgärder, som lovliga. Sedan har målet skickats till eg-domstolen - som avgjorde att stridsåtgärderna i det här fallet var olovliga - och tillbaka igen och nu ser ad annorlunda på saken.

- Men man får inte glömma generaladvokatens yttrande, han såg på det på ett annat sätt än sedan eg-domstolen gjorde, säger Hans Tilly.

200 000 kronor i allmänt skadestånd ska Byggnads som förbund betala och lika mycket ska Byggettan betala, enligt dom 89/2009. Elektrikerförbundets ska för sina sympatiåtgärder betala 150 000 kronor.

Hans Tilly tycker att det är en väldigt konstig dom och konstaterar att domstolen inte är enig, vilket tyder på att det här kommer att fortsätta att vara en fråga.

Jonas Wallin, Elektrikerförbundets ordförande, säger så här om utgången i Lavalmålet:

- Det är fullständigt obegripligt och möjligen ett bevis på orättvisa på svenska arbetsmarknaden och också på den europeiska.

Vad Byggnads krävt och Elektrikerförbundet stöttat dem i är inget annat än vad man alltid har gjort i liknande situationer, menar han.

Byggnads ombud, advokat Peter Kindblom kommenterar domen via e-post från Thailand. Han anser att det borde varit staten som dömts till skadestånd.

- Det givna ansvarssubjektet hade varit svenska staten, som tveklöst kunnat dömas till skadestånd på grund av att nationell lagstiftning stred mot EG-rätten.

Peter Kindblom kan inte förstå hur Arbetsdomstolen kan säga att det interimistiska beslutet inte har någon betydelse, eftersom AD inte "med någon form av säkerhet uttalade sig i frågan om stridsåtgärdernas tillåtlighet".

- De uttalandena är obegripliga. Facket ska alltså förutse att svensk lag strider mot eg-rätten, men inte landets högsta domstol, i arbetsrättsliga tvister.

Att domstolen kommer fram till att rättegångskostnaderna inte ska kvittas, finner Peter Kindblom mycket märkligt. Enligt lagen om rättegången i arbetstvister ska vardera parten stå för sin rättegångskostnad, om den part som förlorat hade skälig anledning att få tvisten prövad. Men nu säger ad att så inte ska ske eftersom situationen i målet inte på något avgörande sätt avviker från andra fall.

- Med 31 års erfarenhet av processande i AD kan jag med hygglig trovärdighet säga att domstolen har fel och AD torde dessutom vara tämligen ensam om sin uppfattning. Märk att facket följde uttrycklig svensk lag. Märk även att Svenskt Näringsliv bekostade Lavals process.

Dan Holke, Elektrikernas ombud, tycker också att det är märkligt att ad talar om en klar överträdelse av eg-rätten och att facken ska betala skadestånd när det är svensk lagstiftning som fått underkänt.

Först, menar han, påpekar ad att för att kunna döma ut allmänt skadestånd måste överträdelsen av eg-rätten vara klar. Sedan konstaterar domstolen att det i det här fallet var en klar överträdelse av EG-rätten.

Hur kan domstolen komma till den slutsatsen när domstolen själv prövat stridsåtgärderna, då för fem år sedan, och kommit fram till att de var lovliga, resonerar Dan Holke. Och generaladvokaten ansåg tydligen inte heller att det var en klar överträdelse av eg-rätten, när han skrev sitt utlåtande i Laval-målet.

- Det som underkänts av eg-domstolen är den svenska lagstiftningen. Skulle det vara fråga om en klar överträdelse av EG-rätten betyder det att den svenska regeringen, den svenska riksdagen och att ad själv medvetet skulle ha brutit mot eg-rätten, säger Dan Holke.

Han hänvisar till två skiljaktiga domare, Sören Öman och Lennart Olovsson, som anser att det beroende av den vilseledande lagstiftningen inte skulle dömas ut något allmänt skadestånd alls.