Den 18 mars skickade eu-kommissionen en formell underrättelse till den svenska regeringen med budskapet att Sverige inte uppfyller de krav som eu:s visstidsdirektiv ställer på åtgärder för att förhindra missbruk av tidsbegränsade anställningar.

Kommissionen skriver att bristerna i det svenska anställningsskyddet gäller dels avsaknad av en tydlig övre tidsgräns för flera på varandra följande visstidsanställningar dels den fullständiga avsaknaden av åtgärder för att förhindra missbruk av visstidsanställningar för säsongsarbete och för arbetstagare som fyllt 67 år. Bakgrunden är den anmälan som tco skickade till Kommissionen i samband med 2007 års förändringar av reglerna om tidsbegränsade anställningar.

Arbetsmarknadsministern har, i skrivande stund, ännu inte offentligt kommenterat Kommissionens underrättelse. Det enda livstecknet från hans departement är medieuttalanden av en politisk tjänsteman. Till Europortalen säger denne den 29 mars att "Vi är övertygade att lagen om anställningsskydd lever upp till visstidsdirektivet och det ska vi nu förklara för eu-kommissionen. Deras exempel är mer hypotetiska. Vi har inte hört från fackligt håll att detta ska vara ett verkligt problem."

En formell underrättelse (eng: letter of formal notice) är inte att betrakta som vilket brev som helst som ska diarieföras på departementet. Den är ett steg i den process som Kommissionen använder sig av för att säkra att medlemsstaterna tillämpar unionsrätten korrekt, en process som kan leda till att Kommissionen väcker talan mot en medlemsstat för fördragsbrott (artikel 258).

En formell underrättelse är heller inte ett brev där Kommissionen ber en medlemsstats regering om ytterliga upplysningar om landets rätt. I den formella underrättelsen beskriver Kommissionen fakta i målet och gör en rättslig bedömning - i det aktuella fallet att det föreligger allvarliga brister i det svenska anställningsskyddet.

En formell underrättelse kan därför inte avfärdas med att man nu ska förklara för Kommissionen att svensk rätt visst är i överensstämmelse med visstidsdirektivet. I den över två år långa skriftväxling (tillgänglig på TCO:s hemsida) som föregått den formella underrättelsen har den svenska regeringen, dels den 15 juni 2008 dels den 2 mars 2009, utförligt försökt besvara Kommissionens frågor.

I skriftväxlingen har den svenska regeringen försökt lugna Kommissionen genom att försäkra att om det skulle visa sig att det faktiskt förekommer kombinationer av olika typer av visstidsanställningar hos samma arbetsgivare under avsevärd tid, så kommer regeringen på nytt att överväga en yttersta tidsgräns. Av ovan citerade uttalande från den politiska tjänstemannen att döma så tycks regeringen fortfarande hävda att det i Sverige inte förekommer något missbruk av upprepade visstidsanställningar, samt antyda att det skulle vara de fackliga organisationernas sak att bevisa att så är fallet.

Bevisbördan ligger emellertid på regeringen. Det är den som ska se till att våra anställningsskyddsregler - som ett minimikrav - uppfyller EU-rätten för att förhindra pågående och framtida missbruk.

Att sådant missbruk förekommer, bland annat på det statliga området, finns det handfasta bevis för, vilka vi från tco:s sida har redovisat. Även konflikten mellan svensk rätt och eu:s regler har varit väl känd för regeringen. Redan innan regeringen lade fram propositionen Bättre möjligheter till tidsbegränsad anställning med mera 2007 påtalade vi reglernas oförenlighet med visstidsdirektivets bestämmelser. Lagstiftningen stressades dock fram, med en summarisk remissrunda och hearing, som inte möjliggjorde en grundlig beredning och analys - ens av lagrådet.

Ansvaret för att det hela inte ska sluta med en fördragsbrottstalan i EU-domstolen är nu helt och hållet arbetsmarknadsministerns.

Vår fråga till arbetsmarknadsministern är därför om det inte vore bättre att kalla parterna till samråd - helst redan innan regeringens svar till Kommissionen ska vara inlämnad den 24 maj - och tillsätta en utredning om hur de svenska reglerna om tidsbegränsade anställningar kan ändras för att uppfylla unionsrättens krav?

För det är väl inte så att regeringens taktik är att förhala detta ärende över valet så att det inte ska framstår som att regeringens jobbpolitik och arbetslinje i den här delen är slarvigt, oseriöst och rättsosäkert genomförd?

Ingemar Hamskär, Samuel Engblom TCO