Samuel Engblom engagerar sig brett, namnet poppar upp i alla möjliga sammanhang, som när han varnar för den växande övervakningen på jobbet eller tar strid för de papperslösa. Det är en av hans hjärtefrågor, villkoren för de atypiskt anställda.

– Vi måste se till att de också får a-kassa och bra arbetsvillkor, säger han. Ta kompetensutveckling, den går de visstidsanställda miste om. Kanske fler av dem kan omfattas av de nya omställningsavtalen? Han hoppas det.

Den egna kompetensutvecklingen sker på naturlig väg, genom en fot eller åtminstone några tår kvar i forskningen och därmed internationella skrivuppdrag. Nya statliga utredningar är också en anledning att fördjupa sig. Genom kontakten med övriga TCO håller han koll på vad som händer ”därute”, berättar han och förevisar det gemensamma ”torget”. Där ger de dagliga morgonmötena god orientering och möjlighet att mumsa popcorn. Popcornmaskinen är arbetsgivarens belöning för förslaget om mjukare regler för ersättning från a-kassan.

”Hans intellekt fullständigt sprakar” lyder ett omdöme om honom. ”Påläst och välsorterad i pallet” ett annat.

Välsorterat säger han själv om sitt arbetsbord, men fotografen släpper han inte in. En utomstående betraktare skulle säga rörigt, men själv vet han exakt vad de olika högarna innehåller: EU-fördraget, visstidsanställning, lärlingsprovanställning, regelförenkling.

Samuel Engblom hamnade på en specialkurs i arbetsrätt under juristutbildningen. Och blev fast.

– Arbetsrätt är spännande, för den påverkar både människors vardag och samhället i stort, säger han.

Samuel Engblom kan beskrivas som en arg ung man, om än mer belevad än ilsk, driven av rättvisepatos.

– Juridik på hög forskarnivå blir samhällsvetenskap, konstaterar han som är doktor i arbetsrätt.

Samhällsengagemanget stärks av att hans fru är chef på Arbetsförmedlingen.

– Vi förstår varandras jobb, det tror jag är bra, säger han och berättar om ett jämställt förhållande med delad föräldraledighet.

Det irriterar honom att den svenska modellen är så ifrågasatt. Laval-domen är ett exempel, och han tycker att det verkar som den svenska modellen är bortglömd i flera statliga utredningar, senast i den om uppsägningstvister och livförsäkringsutredningen.

– Det har skett en viss nedgång i det fackliga engagemanget, men det går inte att dödförklara den svenska modellen, den står stark, säger han trosvisst.

Påståendet att arbetsrätten inte har reformerats retar honom också.

– Las och MBL har visst förändrats, men framför allt har kollektivavtalen utvecklats, till exempel genom omställningsavtalen. Dessutom förändras Arbetsdomstolens praxis över tid. Från fackligt håll upplevs det som om domstolen blivit mer arbetsgivarvänlig, vilket även har visst stöd i forskningen, säger han, grindvakten.

Arbetsrättslig forskning är en av hjärte­frågorna.

– Det saknas forskning om hur reglerna efterlevs på arbetsplatserna. När Svenskt Näringsliv och PTK skulle förhandla om nytt omställningsavtal gjorde de en gemensam utredning och upptäckte att det inte fanns forskning som gav stöd i frågan om turordningen. I uppsägningstvistutredningen tvingas man konstatera att det saknas forskning som bevisar att det problem finns som utredningen ska lösa, alltså att uppsägningstvister tar lång tid och hindrar arbetsgivaren från att anställa.

Han hoppas att parterna ska se till att det bedrivs sådan viktig forskning, och inte bara bry sig om det som står i lagboken (juristerna) eller antaganden om hur det fungerar (ekonomerna). Förstå, förklara, förändra, som hans valspråk på Twitter lyder.