Bröderna Marcus och Jonas Stjärna (till höger i bild) trivs med sina jobb som processoperatörer på SSAB. De bryr sig inte ifall lönen höjs eller inte - viktigare är att de får behålla jobbet. "Om läget varit annorlunda skulle jag ha sagt något annat, men nu kan jag till och med tänka mig att gå ner i lön" säger Marcus Stjärna.
Dragkampen har börjat
Av: Elisabet Örnerborg
Publicerad 24 januari 2013 00:00
Dragkampen om lönerna och arbetstiderna är igång. En ny stötesten blev uppenbar redan när avtalskraven växlades: Industrifacken kräver löneökningar i kronor i stället för procent till de lägre avlönade. Det väckte genast Teknikarbetsgivarnas protester.

Dragkampen inom avtalsrörelsen har påbörjats. Här är arbetsgivarnas och fackens fem viktigaste krav (klicka för större grafik). Illustration: Jonas Askergren
Läs mer
Facken inom industrin har grabbat tag i ena ändan av repet. Skulle de vinna dragkampen blir det 2,8 procent i löneökningar och minst 700 kronor i påökt för dem som tjänar under 25 000 kronor i månaden. Dessutom når då facken sitt mål om 100 timmar kortare årsarbetstid och en månads längre föräldraförsäkring för tjänstemännen och en helt ny föräldraförsäkring för arbetarna.
I andra änden av repet håller arbetsgivarna emot. Facken kräver på tok för stora löneökningar, särskilt som vi nu har en långvarig lågkonjunktur, anser de. Att fackens krav är det näst lägsta kravet på de fem senaste avtalsrörelserna som Lag & Avtal följt, spelar för dem ingen roll.
Skulle arbetsgivarna rycka tag och vinna dragkampen blir det låga löneökningar – i 2010 års avtalsrörelse krävde Teknikarbetsgivarna noll procent i löneökningar.
Det är också Teknikarbetsgivarna som den här gången anser att facken måste hålla sig till procent i sina lönekrav.
– Vi har sagt till våra motparter att det krontalskrav de har strider emot industriavtalet, sa vd Åke Svensson när avtalskraven hade växlats.
Skulle industriarbetsgivarna lyckas dra omkull facken så får de också förlägga arbetstiden efter produktionen; de anställda kan bli tvungna att jobba övertid trots att dagis stänger en viss tid eller gå hem tidigt när det inte finns något att göra. Då skulle det också bli möjligt att träffa avvikelser från de centrala avtalen på företagsnivå.
Fast ett sådant kraftigt ryck från arbetsgivarnas repände skulle säkert besvaras med konfliktskrammel och det slaknade repet skulle sträckas igen.
Står båda sidor pall, kanske med hjälp av industrimedlarna – opona – som drar lite åt ena hållet i en fråga och lite åt andra i en annan, kommer parterna till slut att enas om vad det nya avtalet får kosta i löneökningar, arbetstid och försäkringar. Och vi som står utanför industrin får ett märke, en lönekostnadsnorm, att hålla oss till när vi ska förhandla våra löner.
---
Som prenumerant får du mer! Logga in för att läsa fler artiklar:
Håller ögonen på industrins avtal
De rycker in när förhandlingarna kärvar
Enkät: Här är de tretton industriförhandlarnas viktigaste frågor
---


Kommentarer
Skriv ny kommentar