Månadens snackis i kretsarna är utan konkurrens Maciej Zarembas artikelserie om mobbning i DN (som av outgrundlig anledning placerats i bilagan "Kultur och Nöje"?!). Zaremba går med rasande noggrannhet igenom flera fall av vuxenmobbning på arbetet. Det är en smärtsam läsning om råa elakheter, trakasserier och utnyttjande. Vi möter människor som helt klart misshandlats psykiskt på sin arbetsplats och när de sökt hjälp, i bästa fall nonchalerats, i värsta fall utsatts för ytterligare mobbning, av arbetsgivare, myndigheter och till och med fackliga representanter.

Artiklarna väcker skam. Jag rannsakar mig själv och undrar: är jag en av dem som sett och tigit still? Till och med deltagit i mobben - någon gång under mina drygt 30 yrkesår?

Hur kommer det sig att Sverige, som var först i västvärlden med en lag mot psykisk misshandel på jobbet, aldrig någonsin bestraffat en arbetsgivare för långvarig, utstuderad mobbning av en anställd?

Maciej Zarembas förklaring är vår kulturs behov av konsensus, av behärskning, av att aldrig öppet skylta med aggressivitet eller upprörda känslor:

"Vad jag vill säga är, att i motsats till öppet krakel, som kan föras in i konstruktiva banor, riskerar den underkylda aggressionen, som inte ids vidgå sig själv, att pervertera kommunikationen. Den drar

i gång en våldsspiral där inget synes som det är. Där den som vill dialog framstår som den som söker bråk. Så på den punkten är dessvärre vår umgängeskod inte så lite mobbarvänlig."

Scaniachefen Leif Östling kommenterar mobbningsartiklarna i en intervju med Lag & Avtal, (sidan 28). Respekt för individen, predikar han i sitt ledarskap och säger:

"Det ska vara kul att gå till jobbet."

De senaste sex åren har jag tyckt att det varit kul att gå till mitt jobb som chefredaktör för Lag & Avtal. Nu slutar jag, med lätt vemod, för att gå vidare till nya äventyr.

Det föranleder mig att plocka fram det allra första numret av L&A från 1978. Där skriver första chefredaktören Gösta Grassman: "Du håller en helt ny tidskrift i handen. Behövs den? Ja, vi tror det".

Så rätt han hade. Lag & Avtal behövdes då och under de kommande 32 åren. Kommer också att behövas i framtiden.

Fortsätt läsa denna världens enda (?) tidskrift om arbetsrätt. Och tack för mig!