I mångt och mycket är Sverige och Danmark som nordiska grannländer oerhört lika med gemensam finansierad välfärd, världens högsta skattetryck och en stor offentlig sektor. Inom framför allt ett avseende skiljer vi oss. Danmark har en öppen och flexibel arbetsmarknad vilket har bidragit till en riktigt låg ungdomsarbetslöshet.

Medan Sverige har en arbetslöshet bland unga på 26 procent är motsvarande siffra i Danmark 14,2 procent (mars 2010). Hur kan det komma sig i två så lika och närliggande länder?

Vad kan Sverige lära av den danska modellen?

I slutet av maj modererade jag ett seminarium med Mogens Lykketoft, tidigare socialdemokratisk finansminister och arkitekten bakom den danska modellen och Centerpartiets partiledare Maud Olofsson på detta tema.

I sin skrift The Danish Model - a European success story skriver Mogens Lykketoft om varför Danmark har blivit en förebild inte bara för europeiska länder utan också på en global arena. Här förklarar han betydelsen och vikten av att ha såväl flexibilitet som trygghet för att skapa en dynamisk arbetsmarknad, vilket han inititierade 1993 då han blev finansminister. Men det är inte bara politiken som ska göra och avgöra, för att nå en nödvändig förändring krävs konsensus bland parterna.

För att skapa ett samhälle med mindre klyftor, ökade inkomster och en god välfärd krävs det att fler kommer i jobb, menar Lykketoft. Det kan inte skrivas mycket tydligare.

För att få en duktig och kunskapsintensiv skola, en tillgänglig vård och god omsorg krävs det skattepengar. Det är alla vi som betalar skatt som gemensamt finansierar dessa verksamheter och egentligen är det enkel matematik. För att få in fler skattekronor behöver vi fler som jobbar och betalar skatt. För att få fler som jobbar behöver vi fler som anställer. Fler företag ger fler jobb som ger en bättre välfärd. Detta samband borde vara helt självklart.

Därför borde det också vara helt självklart att diskutera HUR vi skapar just fler jobb och hur vi kan lära av andra länders framgångsrecept. Danska flexicurity består av framför allt fyra komponenter:

1 En god arbetsrätt, där det är enkelt att anställa och säga upp men där det finns ett skydd mot godtyckliga uppsägningar.

2 Höga ersättningsnivåer i arbetslöshetsförsäkringen, men höga krav på att jobb som erbjuds ska tas oavsett bransch eller geografi.

3 En aktiv arbetsmarknadspolitik med fokus

på yrkes- och vidareutbildning.

4 En lärlingsutbildning som slussar ut unga människor i arbetslivet.

Det intressanta med det danska systemet är att rörligheten på arbetsmarknaden är stor, arbetslösheten låg och känslan av trygghet är högre bland danskarna än svenskarna. Den danska modellen saknar de inlåsningseffekter som den svenska modellen ibland lider av. Genom att vi i Sverige lär av den danska modellen kan det förändras samtidigt som fler unga får jobb.

Annie Johansson Riksdagsledamot (C),