Var dig själv, men ha<br>gärna en talesperson

2013-01-23 23:00 Ann Charlott Altstadt  
Ann Charlott Altstadt, frilansskribent och författare till bland annat "Liten ordbok för underklassen". Foto: Jörgen Appelgren

KRÖNIKA. Finns det något bättre sätt att spana tidsanda än att kolla in alla nya yrken som ploppar upp i takt med det som kallas samhällsutveckling?

Någon gång i urtiden garvade jag exempelvis åt alla de konstiga reklamröster som tycktes översvämma amerikansk television. Aldrig kunde jag väl tro att svenska män faktiskt skulle ha som arbete att sitta i en studio och med skrovlig bulldogröst ryta fram reklambudskap kring rakblad eller lösryckta ödesmättade trailerfraser till kommande storfilmer. I mina öron låter reklamröster, kommersiella radiopratare och smöriga telefonförsäljare fortfarande som storartad parodi men för generationen som växt upp med marknadsexplosionens 90-tal kanske de låter lika trovärdiga som Hans Vilnius. Jobb som kändes dystopiska har blivit traditionella.

I det narcissistiska samhället har kändis blivit ett riktigt yrke med nya finkalibrerade karriärvägar, från exempelvis dokusåpor eller blogg till röda mattan och sedan själva kröningen – programledare! Vissa kommer inte längre än steg två men kan ändå extraknäcka som kändis och få gratisäta mot att sälja sin nuna till olika företag som, via det nya yrket eventkoordinator, ordnar det som förr kallades fest, vilket bevakas av det växande alltmer specialiserade yrket skvaller- eller underhållningsjournalist.

Den formella arbetsbeskrivningen säger att du ska stå för den du är, men tydligen behöver kändisar massor av hjälp för just detta, av en hel yrkeskader. Kändisar som Carolina Gynning och Andreas Carlsson berättar i sina biografier att de har coacher/andliga rådgivare som peppar, bekräftar och talar om för dem att det är storverk på gång. Även svenska kändisar behöver numera talespersoner, publishers och pr-apparat som vilken Hollywoodceleb som helst. Stylist har blivit ett både nödvändigt och eftertraktat yrke eftersom medier ständigt publicerar listor på folk som är bäst respektive sämst att ha kläder på sig.

Underhållnings- och kändiskulturens koder är så starka att de omvandlat vårt kungahus från avlägsna sakrosankter till vilka kändisfjantar som helst, dock i egen superliga. Med kommersialismens stil och språk som förebild framställer pressen exempelvis sessan Victoria på ett sätt som borde få Kim Il Un att genast importera Svensk Damtidning som propagandablad ifall han kunde tänka utanför den koreanska boxen.

Och jag undrar vad som kommer att hända med den styrande klassen. Politikerna är redan omgivna av reklamare och mediestrateger och vissa vimlar stylade på premiärer så att Olof Palme, som bar toppluva till kostym och pratade utifrån egen personlighet, i dag propellrar i sin grav.

Jag har en kompis till en kompis som studerar retorik på högskola och vet ni vad hans drömyrke är? Att twittra åt makthavare. Jag antar därför att den nya arbetsmarknad som ska hjälpa politikerna att bedriva postpolitik kommer att explodera. Nya yrkeskårer som ska bistå politikerna med att bli populära utslätade medieröster, inte med väljare som vill ha kunskap utan med följare som vill bli underhållna. Trovärdighet sägs vara da shit i dag men det som förr betydde passion med innehåll putsas i dag upp som yta med polityr.

Ann Charlott Altstadt

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Fråga experterna

Tidningen