AD: Facken krävde för mycket i Sava Star-målet

De stridsåtgärder Seko och Transport vidtog i början på 2000-talet strider i princip inte emot fördragets regler om fri rörlighet för tjänster, skriver Arbetsdomstolen i domen som meddelades i dag. Syftet var ju att se till att besättningen skulle få sådana minimivillkor som tillämpas allmänt i branschen, i det här fallet inom internationell sjöfart.

Såväl den grundläggande fria rörligheten för tjänster som den grundläggande rätten till föreningsfrihet kan inskränkas om det finns skäl för det. Men avvägningen får inte gå utöver vad som är lämpligt, nödvändigt och skäligt för att tillgodose den grundläggande friheten respektive den grundläggande rättigheten.

De krav som förbunden ställde för att avsluta stridsåtgärderna var för långtgående för att stridsåtgärderna ska vara tillåtna enligt EU-rätten, avgör domstolen.

Det avtal som de svenska facken krävde var Internationella transportarbetarefederationens standardavtal, special agreement-avtal, och det har högre lönenivåer än det TCC-avtal som erbjuds utflaggade fartyg som frivilligt vill teckna avtal. Det tecknade avtalet var alltså väsentligen dyrare för Fonnship.

Transport och Seko ska betala tillbaka vissa avgifter och betala 10 623 amerikanska dollar respektive 6 000 euro i skadestånd till Fonnship. Och eftersom de har förlorat målet ska de båda facken betala hälften var av motpartens rättegångskostnader på drygt två miljoner kronor.

Arbetsdomstolen var inte enig. De två ledamöterna som var utsedda av arbetstagarparterna är skiljaktiga. Dom 70/15.