Dagens arbetsrättare ratar nattmanglingen

2015-09-29 14:10 Anna Wahlgren  

Mindre politik, större rörlighet på arbetsmarknaden och färre nattmanglingar. Så ser framtiden ut, enligt den nya generationens arbetsrättsjurister. Lag & Avtal träffar tre unga arbetsrättare och pratar arbetsliv.

Om en rörligare arbetsmarknad

”Inställningen att man måste ’välja sida’ finns kvar hos den äldre generationen”

Brita Hybbinette: Jag vill tro att vi kommer att se fler sektorer och arbets­givare än vad tidigare generationer har gjort. Att vi kommer att röra oss mellan arbetsgivare, men också över sektorsgränser. När man som jag går från näringslivet till en statlig arbets­givare, så inser man hur ovanligt det är. Efter universitetet började jag på Linklaters, en advokatbyrå med huvudkontor i London. Sen var jag på Sveriges Byggindustrier, som är Svenskt Näringslivs organisation för byggbranschen. Sen gick jag till Arbets­givar­verket.

Åsa Gotthardsson: En större rörlighet på arbetsmarknaden kan man se redan nu. Även inom advokatbranschen har det blivit vanligare att byta från en advokatbyrå till en annan.

Åsa: Efter universitetet jobbade jag på ett fackförbund i nästan ett år. Därefter gjorde jag notarietjänstgöring och när jag sedan sökte jobb på Vinge fick jag frågan hur det kändes att byta sida. Vadå ”byta sida”? Jag minns att jag tyckte det var en märklig fråga. Men inställningen att man måste välja sida tror jag finns kvar hos den äldre generationen. Så tror jag inte att yngre arbetsrättsjurister tänker. Det var ingen politisk idé bakom mitt byte. Jag ville arbeta med arbetsrätt och det verkade spännande att prova arbetsgivarsidan.

Brita: Jag har lockats av att befinna mig i olika miljöer. Mina byten är mycket väl övertänkta i form av att jag har velat lära känna en ny sektor. När jag var på advokatbyrå ville jag lära mig mer om kollektivavtal, själva kärnan i den svenska modellen. Jag sökte mig därför till byggbranschen, som ju är väldigt förhandlingsintensiv. Sen ville jag processa i domstol igen. Gärna för statliga myndigheter, och då började jag här på Arbetsgivarverket. Jag har varit ungefär fem år på varje ställe. Jag vill tro att man tar med sig kunskaper och erfarenheter från varje ställe, och att det breddar den råd­givning man kan ge.

Björn Rustare: Jag har hittills varit ungefär tre år på varje arbetsplats, och det har alltid varit spännande erbjudanden som har gjort att jag velat ta mig vidare. Mitt första jobb var på en myndighet, på Jämställdhetsombudsmannen under Claes Borgströms tid. Sen jobbade jag som advokat på Vinge, därefter som arbetsrättsjurist på Swedbank. Och nu jobbar jag på Postnord, Sveriges största arbetsgivare, som ensamt ansvarig arbetsrättsjurist. Yrket ser ju så otroligt olika ut beroende på var man är, och det är nyfikenheten på nya arbetsplatser som har varit drivkraften bakom mina karriärval.

Åsa: Många studenter söker sig medvetet till de stora advokatbyråerna. Men jag tror att vi som jobbar med arbetsrätt tittar efter var den arbetsrättsliga kompetensen finns. Det är arbetsrättens frågor och miljö som driver oss, snarare än arbetsplatsen som sådan.

Brita: Jag kom till advokatbyrå av personskäl. För att jag blev imponerad och inspirerad av delägaren. Jag tror inte att arbetsrättarna i första hand är fokuserade på att göra en delägar­karriär. Jag rekryterade på byrån, och då träffade jag främst människor som ville fokusera på finans eller transaktioner, som redan från start visste att de ville köra det raka spåret. Arbetsrättarna är kanske generellt sett mer samhällsintresserade.

Björn: Det är inte bara spännande erbjudanden som har varit anledningen till karriärbytena. Jag är mån om att se olika sidor av arbetsrätten. Att förstå yrket bättre. Målsättningen är ju att hela tiden bli bättre inom yrket, och det tror jag att man blir genom att se olika aspekter av det.

Åsa: Det är nog svårt att inleda arbetsrättskarriären med att jobba små­skaligt. Man måste ha erfarenheten runt sig när man inte har den själv. Det är otroligt förmånligt att få vara på en stor byrå, allra helst i början av karriären. Björn, att vara på ditt jobb utan erfarenhet, är säkert väldigt svårt. Du är ju ensam i din roll, och har man ingen erfarenhet blir det komplicerat.

Om att arbetsrätt blir alltmer populärt

”Personalchef är drömjobbet för många unga”

Brita: I kombination med personalchefsdrömmen tror jag att arbetsrätt är hett. Personalchef är drömjobbet för många unga.

Åsa: När vi gick på universitetet var ju inte arbetsrätt den hetaste specialkursen. Men kursen i aktiemarknadsrätt blev säkert fulltecknad. Materialrätt var också väldigt populärt. Studenterna anser nog fortfarande att materialrätt är hetare än arbetsrätt, men jag tror att inställningen till arbetsrätt börjar förändras.

Åsa: Jag gjorde praktik hos Jämställdhetsombudsmannen, efter att ha varit där på studiebesök och blivit inspirerad. Det var då jag förstod att arbetsrätt är mycket mer än kollektivavtalsjuridik och löntagarskydd. Det lockade mig att läsa specialkursen i arbetsrätt, där jag fick helheten.

Åsa: Det är en mer representativ del av samhället som sysslar med arbetsrätt i dag jämfört med för 40 år sedan. Både kvinnor och män, unga och gamla.

Brita: I Starnätverket är vi absolut flest kvinnor. I vår generation arbetsrättare dominerar kvinnorna.

Om arbetsbörd

”Bördan handlar om kravet på tillgänglighet mer än faktiska timmar”

Åsa: Som advokat på Vinge måste man förstås hela tiden vara tillgänglig. Därför tror jag att man bör vara flexibel till sin natur, och gilla att bli inkastad i nya saker, för att trivas där. Men jag tycker att jobbet är flexibelt och självständigt. I min arbets­situation, i arbetsrättsgruppen på Vinge, skulle jag inte säga att det är mer jobb jämfört med andra konsultyrken. Bördan handlar snarare om kravet på tillgänglighet, än om antalet faktiskt nedlagda timmar.

Brita: Tillgänglighet är ett ledord för mig. Jag är tillgänglig för att jag vill ha en bra relation med verksamheten, och därmed kunna vara delaktig. Det gör att jag svarar så fort som möjligt på mejl och i telefon. Jag har kanske inte samma ständiga press som en advokat, men självklart har jag alltid koll på läget.

Åsa: De unga – de som är tio år yngre än vad vi är – ställer helt andra krav på sin arbetssituation. De är beredda att jobba, men de måste förstå varför. Jag fungerar så själv till en viss del.

Brita: Det här är en utmaning för ledning och chefer. Att inte vända det till att yngre medarbetare inte är ambitiösa. Många chefer har kanske själva lagt alla de där timmarna på kontoret, och tycker att nya generationer ska göra likadant ”bara för att”. Här krävs reflektion.

Björn: Jag har under mitt jobb på Postnord redan hunnit med två avtalsrörelser, och nästa år är det dags för en tredje. Jag sitter med vid förhandlingsbordet på såväl lokal nivå som på branschnivå, och det är ett tidskrävande och komplext arbete. Under avtalsrörelsen är arbetstiderna väldigt speciella, och det är inte ovanligt med nattmanglingar. Men jag funderar på om inte nattmanglingarna kommer att fasas ut successivt fram­över? Jag är ofta yngst runt bordet i dessa sammanhang. Vår generation tänker ”Varför ska vi bara för sakens skull sitta och förhandla på helger och nätter?”. Det är ju inte direkt en nyhet att kollektivavtalen löper ut en viss dag och därmed borde en bättre framförhållning vara möjlig.

Brita: Där spelar den yngre generationen en roll: ”Varför nu? Kan vi inte i stället ses i morgon bitti klockan 8.00 – pigga?” Under de fem år som jag var i byggbranschen så gick man från nattmanglingar till dagmanglingar. Väldigt mycket för att det kom in nya personer som sa: ”Det fyller ingen funktion i sig att vi sitter här på natten, vi tänker väl inte bättre nattetid?”

Brita: Det handlar om en kultur. Branschen har varit fylld av personer som inte har haft hemliv eller privatliv som krävt att de kommer hem för hämtning på förskola och sånt. Sen har det blivit en livsstil, ofta också ett sätt att umgås.

Om universiteten

”Varje år skapas en generation olyckliga jurister”

Björn: Jag var gästföreläsare på juristlinjen vid Uppsala universitet under några år. Frågorna i pausen handlade snarare om hur det var att praktiskt arbeta som jurist än om själva föreläsningen. Jag blev en brygga mellan studenter och arbetsliv. Det finns helt klart en förbättringspotential på universiteten vad gäller att koppla ihop utbildningen med det stundande arbetslivet som praktiserande jurist. Under min tid på Lunds universitet, då jag läste specialkurser i arbetsrätt, saknades praktikmomentet helt.

Brita: Jag vill se en tydligare koppling mellan arbetsliv och universitet. Studenterna har bristande tilltro till framtiden. Det hade man när jag pluggade också. Det fanns en rädsla för betygen, folk grät vid betygstavlorna. Varje år skapas en generation olyckliga jurister. Jag tänker att det är en kultur. Så där är det inte på läkarlinjen, inte heller på Handels. Jag gick kort på Handels, och där pumpade man i stället upp studenterna: ”Nu är ni här, nu kör vi, ni är de få utvalda.” Juristlinjen signalerade: ”En tredjedel av er som sitter här kommer aldrig ut på andra sidan.” Varför inte tala om hur bra det kan bli? Att ge förebilder och inspiration.

Om att organisera sig i nätverk

”Jättesug efter att träffa riktiga jurister”

Brita: Vi engagerar oss i nätverket Star. Det finns naturligtvis många informella nätverk, folk har organiserat sig i alla tider. Vi är kanske det första öppna nätverket för yngre arbetsrättsjurister. Man bara mejlar mig om man vill vara med. Vi är ett 70-tal på listan, och mellan 20 och 40 kommer på träffarna.

Björn: Jag var med och grundade Star tillsammans med Brita och Åsa. Vi var med i det arbetsrättsliga nätverket Nova, där vi tillhörde de yngre medlemmarna. Eftersom det fanns ett intresse från andra unga arbetsrättsjurister om att tillhöra ett nätverk beslutade vi att bilda Star.

Brita: De unga är väldigt positiva till att engagera sig i nätverk. Jag håller i viss undervisning på universitetet, och det finns ett jättesug efter att träffa en riktig jurist. Hur ser en arbetsdag ut?

Åsa: Jag tror att det är jätteviktigt att organisera sig i nätverk och andra informella grupperingar. Det är kontakter som öppnar dörrar och som kan vara bollplank såväl i arbetet som i beslut rörande ens karriär.

Om vad man vill ha ut av ett arbetsliv

”Många verktyg för att genomföra förändringar”

Brita: Det är roligt att känna att man är en del av en större process. Att känna att man kan vara en del i att en bransch fungerar smidigare, att det blir fler arbetstillfällen. Att bygga institutioner där skattepengar kommer till väl användning.

Björn: Postnord står inför en stor omställningsprocess. Volymerna av brev går ner, samtidigt som volymerna av paket går upp. I min roll sitter jag på många av verktygen för att bidra till att genomföra förändringen på så bra sätt som möjligt. Det ska förhandlas fram nya villkor och avtal som passar den nya organisationen. Att jobba med framtida målsättningar är o­troligt spännande och jag tycker att jag får ut väldigt mycket av mitt arbetsliv.

Om politik vs professionalitet

”Lite som en fotbolls­spelare som byter lag”

Björn: Jag ser mig som tämligen o­politisk. De äldre arbetsrättsjuristerna gjorde ett val från början mellan den fackliga sidan och arbets­givarsidan, och sen blev de kvar inom den sida de hade valt. Jag tror att vår generation kommer att kunna göra den omöjliga övergången. Från den fackliga sidan till arbetsgivarsidan och vice versa – och sen kanske tillbaka igen. Jag tror att man blir en bättre arbetsrättsjurist genom att prova andra roller och andra infallsvinklar. Jag agerar inte i min yrkesroll utifrån politik, utan vill bidra och hjälpa till i verksamheten och affären så gott jag kan utifrån den aktuella rollen. Kanske lite som en fotbollsspelare som byter lag.

Åsa: För mig är arbetsrätten förenad med politik. Jag ser till klientens behov i första hand, det är så självklart att det inte ens behöver sägas. Det är dock inte alltid klienten vet sitt eget bästa, även om klienterna är mer professionella nu än förut. Därför är det så viktigt med integritet som advokat.

Brita: Det handlar kanske om lojalitet. Men att vara lojal med det aktuella uppdraget kräver ändå alltid att man delar verksamhetens värdegrund.

Björn: Hellre professionell än politisk, kanske är en bra sammanfattning av vår diskussion. Man är professionell i sin roll, och drivs inte av sin politiska åskådning.

Anna Wahlgren

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Fråga experterna