Delvis okej att valfiska på jobbet

Alla möter vi dagligen de frivilliga valarbetarna. Tempot i kampanjandet ökar i takt med att den 19 september närmar sig.

Gator och torg är den vanligaste arenan. En del knackar också dörr i bostadsområdena. Men hur är det med arbetsplatsen? Får partigängaren sprida ordet där också?

- Rättsläget är nog lite oklart. Huvudregeln är att arbetsgivaren i kraft av sin äganderätt bestämmer mycket om vad som får hända i lokalerna, säger professor emeritus Tore Sigeman.

Han utredde på 1970-talet de här frågeställningarna i betänkandet ”Politisk propaganda på arbetsplatsen. Rättsläge och förekomst. SOU 1975:27”.

Mot arbetsgivarens rättigheter står regeringsformens skydd av yttrandefriheten. Tore Sigeman påpekade att alla arbetstagare enligt gammal sedvänja har rätt till en personlig sfär.

- Samtal arbetskamrater emellan som inte stör arbetet bör därför vara tillåtet, liksom diskret utdelande av skriftligt material. Men affischering, nja då börjar det bli känsligt, säger Tore Sigeman.

Den arbetsgivare som säger ja till politisk aktivism på sin arbetsplats måste beakta att de anställda har rätt till arbetsro och till återhämtning under raster. Man ska ha möjlighet att gå undan. Även om det inte finns något juridiskt krav inom den privata sektorn, är det rimligt att en bejakande arbetsgivare är neutral. En offentligägd arbetsgivare måste vara det. Förbud och begränsningar ska förhandlas med den fackliga organisation som har kollektivavtal.

Det är rimligt att man agerar konsekvent, anser Tore Sigeman. Och det har varit si och så med det.

- SAF, sedermera Svenskt Näringsliv, har nog ändrat attityd en del. Då, på 1970-talet, var man mycket negativ till all slags opinionsbildning. Men jag erinrar mig att det inför folkomröstningen om medlemskap i EG närmast betraktades som positivt med information, som det kallades då.