Dömd polis fick tillbaka jobbet

Polisinspektören var ensampatrullerande hundförare då det gick ett larm på radion om en personbil som inte stannat för polisens stopptecken. Polisinspektören följde efter bilen och lyckades också få stopp på den. Han släppte sin hund efter personen som sprang ut ur bilen. När hunden kom tillbaka var den så skadad av en kniv eller skruvmejsel att den senare fick avlivas.

Polisinspektören fortsatte jakten på den misstänkte tillsammans med andra poliser men utan hunden. Gripandet blev våldsamt. Den gripne mannen skadades sedan under transporten till polisbilen. Polisinspektören dömdes av Svea hovrätt för misshandel och efter att den domen vunnit laga kraft beslutade personalansvarsnämnden i november 2010 att avskeda honom. Polisförbundets ledamot i nämnden var dock av skiljaktig mening.

Polisinspektören som ansåg att han var oskyldig till misshandeln och överklagade nämndens beslut om avskedande till tingsrätten.

– Tingsrätten och Arbetsdomstolen ska då göra en självständig bedömning av ansvarsfrågan. De är inte bundna av den allmänna domstolens utslag, förklarar Lotta Gustavson.

Stockholms tingsrätt kom i februari i år fram till att det inte är ställt bortom rimligt tvivel att polisinspektören misshandlat den gripne mannen. Den gripne kunde inte minnas om inspektören gjort något våldsamt mot honom. Han hade inte fått något knytnävsslag i ansiktet, men han mindes att någon hade tagit tag i hans bakhuvud och dunkat hans ansikte in i en trädstam, vilket stöds av läkarintyget om hans skador. Den gripne menade att de övriga två poliserna vill skydda varandra och göra inspektören till syndabock.

Att de två poliserna som var med om att transportera den gripne till polisbilen ändrat sina vittnesmål under utredningens gång, minskar deras trovärdighet, anser tingsrätten. Den ena polisen vittnade först om att polisinspektören gett den gripne ett knytnävsslag. Sedan ändrade hon historien efter att ha talat med sin kollega. I nästa förhör menade hon att inspektören dunkade in den gripne i ett träd. Men den andre polisen kom inte ihåg händelsen med trädet. Han mindes att han talat med sin chef om den påstådda misshandeln. Men den chefen sa att han inte hört något om detta.

Det fanns alltså inte tillräckliga skäl för att avskeda eller säga upp polisinspektören, avgjorde tingsrätten. Rikspolisstyrelsen överklagade domen i våras, men Arbetsdomstolen gav inte prövningstillstånd. Inspektören är nu åter i tjänst hos polisen.

Det var ett av sju beslut om avskedande personalansvarsnämnden fattade 2010. Året därpå beslutade nämnden bara om avskedande i ett fall.

– Men se det inte som ett trendbrott. Antalet avskedanden varierar och har varit just max sju på ett år, säger Lotta Gustavson.

Avskedandebeslutet 2011 gällde en polisinspektör som tagit sammanlagt 7 865 kronor ur kassorna för hittegods och pass på en polisstation. Han har inte överklagat nämndens beslut. Den poliskommissarie som uteblivit från jobbet utan lov och som nämnden beslutat skulle sägas upp – det enda beslutet om uppsägning 2011 – har dock fått jobba kvar.

– Efter nämndens beslut blev det en förhandling mellan parterna som ledde till att personen fick tillbaka jobbet.

Personalansvarsnämnden gjorde 2011 ett undantag från huvudregeln om avskedande för misshandel. Den för misshandel dömde kriminalinspektören hade ingripit i en svårbemästrad situation på sin fritid och det var inte han som tog initiativet till den följande våldsupptrappningen, menar nämnden. Dessutom hade han goda vitsord både före och efter händelsen och hade till och med befordrats. Nämnden, som hänvisade till domar från Arbetsdomstolen om att betydelsen av en sådan händelse minskar med tid, avskrev ärendet. Kriminalinspektören fick behålla jobbet.

Rikspolischefen, chefsjuristen och länspolismästaren var dock av skiljaktig mening. De hänvisade till andra AD-domar som framhåller vikten av att en polis måste avhålla sig från att begå brott för att kunna ha allmänhetens förtroende.

– Det majoriteten säger gäller, säger Lotta Gustavson.