Lönebildning ingen patentlösning för nya jobb

Underförstått i Ratios, Näringslivets forskningsinstitut, inbjudan till konferensen i går onsdag är att Sverige har en del att lära. I Tyskland har mängder av nya jobb skapats både inom tillverkningsindustrin och inom tjänstesektorn, och ungdomsarbetslösheten är lägre där än här.

Men när diskussionen skulle handla om flexibilitet i arbetsmarknaden sade Eva Häussling, Tysk-Svenska handelskammaren ifrån:

– Det tyska systemet är inte lika flexibelt som det svenska. Behovet av att ha deltid är mycket större i Tyskland, likaså behovet av öppningsklausuler. Här kan arbetsgivaren säga upp och återanställa, det är mycket svårt att säga upp i Tyskland.

Och Jonas Milton, Almega, höll med:

– Att implementera system från andra länder fungerar dåligt.

Fast Jonas Milton sade förstås också som flera gånger förut att ingångslönerna måste frysas och att trösklarna (in på arbetsmarknaden) måste hyvlas av för att ungdomarna ska kunna få jobb.

– Det går inte att plocka bitar från olika system och tro att det fungerar, sade också Unionens förhandlingschef Niklas Hjert.

Som att kombinera ihop låga löner från ett system och svagt anställningsskydd från ett annat, menade han med en blinkning till Jonas Milton.

Niklas Hjert påminde om problemet med dem som stannar kvar i de låga lönerna år efter år, till exempel de som jobbar på callcenter. Arbetsgivarna som grupp måste ta större ansvar för de anställdas kompetensutveckling. Och att ungdomar måste få de högproduktiva jobben också.

Medlingsinstitutets gd Claes Stråth betonade att Sverige är lite eljest. Att det bara är tre länder – Sverige, Danmark och Italien –  som inte har minimilöner och inte heller allmängiltigförklaring av kollektivavtalen. Men att parterna måste ta initiativet till exempelvis kompetensutveckling innan politikerna gör det.

En sak Eva Häussling tyckte att Sverige kan ta efter, är det tyska företagsråden. De täcker in alla, inte bara fackklubbens medlemmar. Men för det fick hon inget gehör.

– Vi säger nej till företagsråd. Vi vill täcka in så många som möjligt i facket med MBL, sade Camilla Frankelius, Sveriges Ingenjörer.

Industri- och Kemigruppens förhandlingschef Jonas Hagelqvist varnade för att dra för många paralleller till Tyskland. Det är industrin som ska sätta märket och om det inte går ska det vara ren lokal lönebildning. Inte något mellanting som i Tyskland, menade han.

Att det är viktigt att industrin sätter märket var också Camilla Frankelius inne på. Och Svenskt Näringslivs vice vd Christer Ågren:

– Annars är det som att gå ett steg tillbaka till de dåliga åren med stora löneökningar men inget mer i plånboken. Jag tror inte att Pappers och Byggnads agerar med omtanke om kvinnorna utan för att få kasta loss själva.

Den här motsättningen som nu finns mellan yrkesförbunden och industriförbunden måste  Niklas Hjert och Camilla Frankelius hantera inom sina förbund, påminde Claes Stråth. De har ju medlemmar både inom industrin och inom övriga sektorer i näringslivet. Och just den här motsättningen är också något som tyskarna brottas med. De tyska industriförbunden lyckas sämre i löneförhandlingarna jämfört med yrkesförbunden, som tack vare att de är unika kan förhandla till sig högre löner.