Arbetsrätt

"Regeringen är antifacklig i Bryssel"

Facket i Bryssel pekar ut den svenska regeringen som bromskloss när det gäller stärkta fackliga rättigheter i EU. Sveriges och Storbritanniens regeringar sägs vilja sätta stopp för ett förslag som skulle garantera strejkrätten vid utstationering i EU-lag.

Publicerad

I det eviga efterspelet till Laval-domen har EU-kommissionen beställt en rapport av den tidigare italienska kommissionären Mario Monti. Rapporten diskuterar problem som rör hela den inre marknaden, men det är hans förslag om utstationeringsdirektivet som meningsmotsättningarna gäller i det här fallet.

Mario Montis förslag är en uppdatering i form av en förordning – en direkt lag som gäller lika i alla medlemsländer. Att skriva om utstationeringsdirektivet, vilket en facklig opinion har krävt, anses inte realistiskt i EU-kommissionen. Det skulle innebära många år av mangling i EU:s lagstiftningsprocess och i medlemsländerna. Däremot kan en enkel förordning täppa till legala hål.

Ett sådant förslag till lösning kom från Mario Monti i maj, men enligt Bryssel-fackets hemsida vill inte EU-kommissionens ordförande Barroso gå vidare med det. Skälet: Sverige och Storbritannien är emot, så ock Business Europe, den europeiska arbetsgivarorganisationen.

Monti skriver i sin rapport att frågan om fackliga rättigheter kontra fri rörlighet för arbetskraft i fortsättningen inte kan lösas genom EU-domstolen. Politikerna måste ta tag i det. Det är också ett problem att Laval-domen med flera arbetsrättsliga domar kom till innan Lissabonfördraget som erkänner Europakonventionen om mänskliga rättigheter. I dessa nämns inte strejkrätten uttryckligen men däremot den fackliga föreningsrätten. En falang i den svenska debatten anser att Sveriges Lavallag kränker den rätten.

Montis rekommendation är en lösning som till del lånar både innehåll och metod från en förordning från 1998. Den handlar om tillvägagångssättet då problem med direktivet om fri rörlighet för varor ska göras upp mellan medlemsländerna och kommissionen. Den innehåller också en artikel, nr 2, som uttryckligen undantar strejkrätten från ingrepp. (se faktarutan)

Mario Monti är alltså i stort fackets man bortsett från att han inte vill att ändringar ska göras i fördraget. Den andra delen som ska lånas in från den gamla förordningen är ett system för informationsutbyte och kontakt i de fall då utstationeringsdirektivet ställer till problem.

Artikel 2 lyder:

Denna förordning får inte tolkas som att den på något sätt inverkar på utövandet av de grundläggande rättigheter, inklusive strejkrätt eller frihet att strejka, så som de erkänns i medlemsstaterna. Dessa rättigheter kan också inbegripa rätt eller frihet att vidta andra åtgärder som omfattas av de särskilda systemen för relationerna mellan parterna på arbetsmarknaderna i medlemsstaterna.

(Ur förordning 2679/98)