Svensk lagstiftning på arbetsmarknaden – både tryggare och otryggare

Den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD hävdar att skillnaderna är bland de största inom OECD. Tillsvidareanställda har på många sätt ett starkt skydd, medan de med tillfälliga anställningar saknar samma skydd.

Samtidigt får många som blir arbetslösa nytt jobb snabbt. Mer än 85 procent av dem som blir av med jobbet i Sverige får ett nytt inom ett år. Det är bättre än i något annat OECD-land. En förklaring kan vara att anställda i Sverige har långa uppsägningstider jämfört med många andra länder. Men fler tillfälligt anställda borde få bättre stöd, anser OECD, och reglerna i Las borde ändras genom att anställningstidens betydelse minskar.

En jämförelse av anställningsskyd­det i olika länder som arbets­givar­orga­nisationen Teknikföretagen genomförde för några år sedan visar också på skillnader mellan olika grupper. Jämfört med många andra länder får tidsbegränsade anställningar användas tämligen fritt i Sverige, medan tillsvidareanställningar är mer reglerade än i andra länder.

Jämförelsen visar också att många andra länder har lagstadgade avgångsvederlag, något som saknas i Sverige. Samtidigt konstateras det att jämförelser mellan olika länders anställningsskyd­d är svåra att göra. Lagarna är olika, liksom praxis och tillämpning, för att ta några exempel.

En annan skillnad är kollektivavtalens roll. I Sverige är mycket av lagstiftningen dispositiv, och i stället hanteras till exempel anställnings­villkoren i avtalen.

Kent Källström, professor emeritus i juridik vid Stockholms universitet, som sysslat med arbetsrätt i över 40 år, anser att internationella jämförelser är vanskliga.

– Systemen är väldigt olika och jämförelser är svåra. Det går därför inte att säga att Sverige har ett starkare skydd än andra länder i Europa, säger han.