Är opartiskhet att gå arbetsgivarens ärende?

2019-08-22 00:00  
Kurt Junesjö, debattör och tidigare förbundsjurist vid LO-TCO Rättsskydd. Foto: Claudio Bresciani /TT-Bild

DEBATT. Medlingsinstitutets generaldirektör Carina Gunnarsson publicerade våren 2019 en debattartikel om hamnkonflikten i Göteborgs-Posten. Hamnarbetarförbundet anmälde till JO som kritiserade den. JO sa i sitt beslut att artikeln kunde ses som ett ställningstagande för arbetsgivaren och därför stred mot regeringsformens krav på opartiskhet.

Medlingsinstitutet förtjänade därför kritik, eftersom tilltron till dess opartiskhet kunde ha äventyrats.

På fråga i P4 Gbg om JO:s beslut svarade Gunnarsson:

”För egen del har jag svårt att se hur man kan komma fram till att det är en parts­inlaga. Vi gjorde bedömningen i det läget att det var befogat att skriva artikeln och jag tycker fortfarande att det var befogat att skriva artikeln.”

Artikeln är sakligt uppenbart partisk och Gunnarssons inställning är svårförståelig. Det kan endast förstås så att RF:s krav på opartiskhet har annan innebörd för Medlings­institutet än för andra myndigheter.

Det är ingen nyhet. I flertalet medlingar under de senaste 25 åren har institutets medlare stenhårt drivit arbetsgivarens linje, det så kallade märket, enligt vilket lönesättningen i den svenska exportnäringen ska vara normerande för hela arbetsmarknaden. Att det är arbetsgivarens linje blev än mer uppenbart i vårens SAS-konflikt där Svenskt Näringsliv vägrade betala konfliktersättning eftersom SAS avvikit från märket.

Märket har snedvridit löneutvecklingen. Skillnaden i lön mellan kvinnor och män har varit nästan oförändrad för arbetare de senaste 25 åren, medan den minskat för tjänstemän. Andra exempel på snedvrid­ningen är bristen på låglönesatsningar.

När märketifrågasätts brukar Medlings­institutet hänvisa till instruktionen. Det är fel. MI:s instruktion är en regeringsförordning. För tvingande ingrepp i medborgares ekonomi, till exempel i kollektivavtal, krävs beslut av riksdagen i lag.

Instruktionen innehåller dessutom numer inget stöd för märket.

2 § 3p säger: ”tillvarata och upprätthålla den samsyn som finns på arbetsmarknaden om den konkurrensutsatta sektorns lönenormerande roll”. Men samsynen saknas. 6F-förbunden som representerar en fjärdedel av LO, vill inte ha märket.

MI:s fixering vid märket är även i övrigt tveksam. I MI:s instruktion 2 § 2p står att MI ska ”samråda med parterna om de samhällsekonomiska förutsättningarna för förhandlingarna samt utifrån de rapporter om samhällsekonomin som Konjunkturinstitutet upprättar uppmärksamma lönebildningsproblem”.

Vidare i 2 § 4p står att MI ska” inhämta, sammanställa och tolka statistik som är av betydelse för lönebildningen”.

Oförändrad löneojämlikhet är ett lönebildningsproblem. MI:s val att bara driva en punkt i instruktionen och därvid gå arbets­givarens ärende, strider mot RF:s portal­para­graf:

”Domstolar samt förvaltningsmyndig­heter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.”

Att Gunnarsson tolkar regeringsformen så att opartiskhet är att gå arbetsgivarens ärende minskar förtroendet för MI, och i förlängningen myndighetens legalitet.

Kurt Junesjö

Författare, jurist och expert på arbetsrätt. Tidigare processjurist och utredare på LO-TCO Rättsskydd.

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Fråga experterna

Arbetsrätt