Låt oss glädjas åt en misslyckad jobbpolitik

Det blir finmiddag på slottet men till de uniformerade betjänternas arbetsuppgifter hörde inte bara servering. De började också torka middagsgästernas munnar efter varje sked soppa och vid huvudrätten både skär de upp och matar den förvånade Åkesson.

Han spelar dock skickligt oberörd, antagligen osäker på om hur stort brott mot överklassens vett och etikett det vore att protestera mot dessa intima hushållsnära tjänster. Först vid tandborst- och trådningen har de andra middagsgästerna svårt att hålla masken och Åkesson kan neka till den sista munservicen.

Jag brukar ha den programsnutten i åtanke när jag gläds över regeringens misslyckade jobbpolitik. Ja, arbetslöshet är ett fruktansvärt hot mot samhällsgemenskapen, mot social stabilitet och den tippar maktbalansen till arbetsgivarnas fördel.

Men varför diskuterar vi inte hur Sverige skulle se ut om Anders Borg och andra ekonomers recept mot arbetslösheten verkligen skulle börja fungera? Vad skulle ske med vårt samhälle om moderaterna lyckades fylla de stulna sosse­begreppen – arbetslinjen och full sysselsättning – med moderat innehåll?

Enligt högerekonomen Anders Borg kan inte människor egentligen vara ofrivilligt arbetslösa. Jobben är nämligen oändliga om de bara prissätts rätt. Enligt en rapport från Svenskt Näringsliv 2006 kan exempelvis 500?000 arbeten skapas i Sverige. Men problemet för finansministern och arbetsgivarna är att priset på arbete är alldeles för högt och därför har vi också arbetslöshet.

Bovarna i Borgs arbetslöshetsdrama är en rigid fackföreningsrörelse, för höga socialförsäkringsersättningar och tankebråte från den svenska modellens dagar, då lågproduktiva arbeten skulle rationaliseras bort genom höga löner.

För om inte facket stod hindrande i lönenerförsbacken kunde regeringens morötter och piskor börja fungera på allvar. Då skulle jobbskatteavdragets vinnare bli tacksamma och hålla tillbaka lönekraven. De som jobbar i branscher med hög arbetslöshet och därför betalar orimligt hög a-kasseavgift skulle bli förnuftiga och i utbyte mot sänkt taxa göra detsamma. De sjuka och arbetslösa som fått försämrade ekonomiska villkor, då överskotten i socialförsäkringssystemen i stället gått till jobbskatteavdrag, skulle bli desperata och ta vilket låglönejobb som helst.

Men där är vi inte ännu och det ska vi vara väldigt nöjda med. För det är klart att Borg och borgarna har rätt – men samtidigt helt fel.

Det kan skapas hur mycket nya jobb som helst i Sverige om exempelvis ersättningarna från socialförsäkringssystemen sjunker. Folk kan, för ett tillräckligt lågt pris, förslagsvis bli anställda för att mata och tandborsta fullt friska men välbeställda människor.

En kompis till mig som är arbetslös kan i stället för att söka jobb och få ersättning från a-kassan åka hem till Anders Borg morgon och kväll och plocka ludd från hans navel.

Men, för att parafrasera Mikael Wiehe/Imperiet, är det verkligen jobb vi vill ha, till varje tänkbart pris?

Ann Charlott Altstadt
Författare och journalist