Nu måste regeringen rädda svenska modellen

Vi startar ett nytt år 2010 med att den svenska arbetsmarknadsmodellen är ifrågasatt av såväl EUs domstol som eu-kommissionen. Genom ett antal domar från eu-domstolen, varav Lavaldomen torde vara den mest kända, har ingrepp skett i vår arbetsmarknadsmodell. Att den svenska arbetsdomstolen bekräftade eu-domstolens Lavaldom i december 2009 är föga förvånande.

Det som förvånar är den eu-rättsliga grund för allmänt och ekonomiskt skadestånd som domstolen med knappast möjliga majoritet har funnit stöd för. Att företaget Laval är berättigat till ett skadestånd av staten i denna situation torde vara ställt utom allt rimligt tvivel. Men att ålägga enskilda rättsubjekt som fackliga organisationer en sådan skadeståndsskyldighet – utan att begära och få ett förhandsbesked från eu-domstolen med den innebörden – är inget annat än ett grovt rättegångsfel.

AD:s dom bör därför i denna del omgående rättställas av i första hand lagstiftaren. ADs skadeståndsdom bidrar annars till att försvåra en lösning som den föreslagna – Lex Laval.

Samtidigt har EU-kommissionen inlett ett så kallat informellt förfarande mot Sverige när det gäller en för den svenska förhandlingsmodellen viktig lagstiftning – filiallagen. I lagen anges dels att utländska företag ska bedriva sin verksamhet i Sverige genom ett avdelningskontor med självständig förvaltning (filial), dels såvitt avser utomlands bosatta medborgare, så ska det finnas en i Sverige bosatt föreståndare med ansvar för verksamheten.

EU-kommissionen har i brev ifrågasatt om inte de kraven strider mot eu-rätten när företag etablerade i annat EES-land bedriver verksamhet i vårt land. Brevet har inneburit att riksdag och regering tagit bort kravet på behörig företrädare i lagen och den därtill kopplade förordningen utan att ersätta den med annan regel som säkrar vår förhandlingsmodell: en behörig arbetsgivare att förhandla med. Även det försvårar för Lex Laval.

Som en följd av Lavaldomen föreslår nu regeringen en proposition – Lex Laval – med ändrad arbetsrättslig lagstiftning som ska träda i kraft den 1 april 2010. Förslagets innebörd är alltjämt att det införs begränsningar i de svenska fackens möjligheter att få till stånd löne- och villkorsskydd för utstationerade arbetstagare från ees-området som är lika eller likvärdiga med vad jämförbara svenska arbetstagare har.

Det som kan krävas är minimilön och minimivillkor. De begränsningarna följer av EUrätten. Möjligheterna därvidlag begränsas även av den föreslagna så kallade bevisregeln som innebär att utländska företag genom en fredspliktsinvändning enligt MBL kan befria sig från att lön och villkorsskydd ska utgå till dessa arbetstagare.

En nationellt påhittad regel vars effekt tillsammans med delgivningssvårigheter på grund av bland annat filiallagsändringarna och risken för ett saftigt ekonomiskt skadestånd vid ad:s slutliga prövning av stridsåtgärds lovlighet motverkar fackets möjligheter att motverka osund konkurrens och social dumpning vid utstationering. Bevisregeln bör således strykas.

De i propositionen föreslagna begränsningarna ska dessutom enligt regeringen gälla oavsett om dessa utstationerade arbetstagare är medlemmar i det svenska facket eller inte. Ett anmärkningsvärt uttalande som understryker förslagens bristande förenlighet med av Sverige ratificerade internationella konventioner.

Det är ett rimligt demokratiskt krav att den svenska riksdagen vid omröstningen av Lavalpropositionen tar aktiv ställning för den svenska kollektivavtalsmodellen och ändrar det i förslagen som undergräver modellen så långt detta är rättsligt möjligt. Därtill måste Lex Laval respektera grundläggande fackliga fri- och rättigheter i enlighet med av Sverige ratificerade ilo-konventioner samt den Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter.

Det fordras också en tydlig politisk viljeinriktning avseende nödvändiga korrigeringar av ändrad filiallag och förordning, ADs skadeståndsdom från i fjol samt nödvändiga ändringar av eu-rätten. Det är många som säger sig värna den svenska framgångsrika arbetsmarknadsmodellen i den svenska riksdagen. Det är nu hög tid att visa detta i handling den 18 februari. 

Ingemar Hamskär

Chefsjurist TCO