Rusta arbetsmarknaden för de nya drogproblemen

2020-02-27 00:00  
Edel Karlsson Håål är lönebildningskonsult med uppdrag åt bland andra Svenskt Näringsliv. Har tidigare varit förhandlingschef på Jusek och Sveriges Läkarförbund.

KRÖNIKA. I USA har drogproblemen eskalerat lavinartat och Sverige kan inte ducka för att det händer även här. En liknande utveckling som i USA skulle få stora konsekvenser för svensk arbetsmarknad. Men är politiker och parter förberedda för att hantera situationen?

I USA sjunker medellivslängden och bak­grunden är den rekordsnabba ökningen av drog­relaterade dödsfall. 2017 dog över 70 000 i USA på grund av droger, vilket var en ökning med nästan 10 procent jämfört med året innan. Framför allt är den snabbt ökande användningen av smärtstillande medel, opioider, en av USA:s allra största ­­utmaningar. Som exempel stämde delstaten Oklahoma läkemedels­före­tag Purdue Pharma, en stor opioid­leve­ran­tör. Förlikningen i mars 2019 gav delstaten ett skade­stånd motsvarande 2,3 miljarder kronor som kompensation för samhällets kostnader för missbruksvård och för att hjälpa barn som växer upp i socialt dysfunktionella familjer eller blir föräldralösa.

Debatten i Sverige handlar mest om leverantörerna och de sprängningar och skjutningar som droghandeln leder till. Men nu börjar även konsekvenserna för arbetsmarknaden lyftas fram. Anställda i handeln som utsätts för våld och hot, handlare som vittnar om att grönsaksdisken omvandlats till knarkcentral, eller anställda på industriföretag i områden där de inte kan ta sig till och från jobbet på ett säkert sätt.

Samtidigt är det få som problematiserar situationen för de arbetsgivare och medarbetare som ska förhålla sig till en kollega med drogproblem. Det handlar om att hantera kvalitetsaspekter och risker för olyckor och fel, men också om att kunna planera verksamheten och lita på närvaro och engagemang i jobbet.

I höstas var jag och min man med om en svår bilolycka. Vi blev rammade av en långtradare och vår bil trycktes framför långtradaren en lång sträcka innan vi lyckades komma loss – en meter från det betongfundament som vi annars hade krossats mot. Polis kom till platsen, konstaterade att ingen var skadad och lät båda förarna göra alkotest. Men något drogtest var aldrig aktuellt. Varför är det inte en självklarhet? Samhällsrutinerna är uppenbarligen inte riggade för den nya konsumtionskartan.

I Sverige har vi en lång tradition av att identifiera och hantera alkoholproblem. Men hur bra är vi på att se om en person tar ecstasy, kokain eller något annat? På ett möte med företagsledare tog jag för några månader sedan upp drogmissbruk som en utmaning på framtidens arbetsmarknad. När jag frågade hur många som hade erfarenhet av att hantera drogmissbruk blev den tidigare aktiva publiken knäpptyst och obekväm. Det var bara att låta frågan falla och gå ­vidare. Är arbetsgivares arbets­miljö­ansvar och ansvar för rehabilitering möjligt och rimligt i ett så här svårt scenario? Hur mycket kontroller kommer att krävas framöver på arbets­platserna, och vill vi ha det så?

I den svenska modellen har både politikerna och parterna ansvaret för arbetsmarknaden. De måste tillsammans förbereda sig för att hantera en utveckling som snabbt kan bli lika illa som i USA och Kanada. ”Vi såg det inte komma” är inte ett acceptabelt förhållningssätt. Redan nu behöver vi få en bättre bild av det aktuella läget och slå fast att det är ett gemensamt ansvars­tagande – inte ett Svarte Petter-spel där någon annan ska lösa situationen.

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Fråga experterna