Lag & Avtal avslöjar: Industriavtalet gynnar tjänstemän

2016-12-15 00:00 Calle von Scheele  

Ny statistik. Tjänstemännen är de stora vinnarna under perioden med industriavtalet. De har fått 180 000 kronor i förstärkt köpkraft jämfört med arbetarnas 90 000 kronor. Det visar Lag & Avtals granskning av snittlönerna i näringslivet.

Lag & Avtal har analyserat Svenskt Näringslivs lönestatistik, som bygger på uppgifter från alla medlemsföretag med minst tio anställda och är offentlig på sidan ekonomifakta.se.

Även uttryckt i procent visar statistiken över den undersökta perioden med industriavtalet 1997-2015 att sprickan vidgats mellan de båda kollektiven.

I den privata sektorn har tjänstemännen ökat sin köpkraft, det vill säga reallönen, med i genomsnitt 58 procent under de här åren. Arbetarna har ökat den med 37 procent.

Siffrorna är tydligen mycket känsliga, inte minst för Teknikföretagen. Dess chefsekonom vill inte låta sig intervjuas av Lag & Avtal, utan säger att det inte finns någon anledning att vare sig kommentera eller diskutera denna statistik.

Bilden av industriavtalet är att det har skapat en vinn-vinn-situation för anställda och arbetsgivare. Industrins konkurrenskraft har stärkts samtidigt som arbetstagarnas real­löner ökat år från år.

Men de nya siffrorna visar att arbetarna på golvet fått väsentligt mindre i köpkraftsförstärkning än kollegerna på kontoret. I statistiken har Svenskt Näringsliv räknat om lönerna till 2015 års penningvärde och på så sätt parerat effekterna för inflationen.

Anders Ferbe, ordförande för IF Metall, vill trots de mörka siffrorna för arbetare inte överge förhandlingsmodellen i industriavtalet. Parterna i industrin sätter riktmärket för löneökningarnas storlek på resten av arbetsmarknaden. Den löneökning som exportsektorn tål blir normerande.

– Alternativet är att inte normera alls, men då sticker lönerna iväg för dem som har marknadskrafterna i ryggen, säger Anders Ferbe.

I de fem förbunden som utgör Facken inom industrin är IF Metall och Unionen två tunga spelare. Båda förbunden är överens om att samarbetet ska fortsätta.

– Det här skapar inte slitningar mellan arbetare och tjänstemän, säger Anders Ferbe, IF Metalls ord­förande.

Unionens ordförande Martin Linder:

– Vi har hållit ihop under 20 års tid även när det funnits slitningar. För breda grupper på svensk arbetsmarknad har industriavtalet tjänat väl. Industriavtalet har hållit ihop lönebildningen och bidragit till industrins konkurrenskraft.

Inom IF Metall finns inga planer på att överge dagens metod för normeringen av löneökningarna. Parterna i industrin uttrycker den i procent, vilket betyder att den som har högre lön får mer i kronor än den med lägre lön.

– Med alla de avigsidor som finns med procenten ska vi ändå normera. Jag är mycket tveksam till om tjänstemännen skulle acceptera en normering i krontal, säger Anders Ferbe.

Han understryker att sedan 2007–2008 har löneökningarna följts åt för arbetare och tjänstemän. Det var tidigare som tjänstemännen gjorde ett ryck. Den löneskillnad som då uppstod består.

Hos Industriarbetsgivarna ser man en annan utveckling i de egna branscherna än vad Svenskt Näringslivs statistik visar. Utvecklingen inom massa-, pappers-, gruv- och stålindustrin är mer enhetlig mellan kollektiven, enligt förhandlingschef Per Widolf.

– På dessa områden har vi varken dessa skillnader i kronor eller i procent. Allmänt sett har tjänstemännen fått något mer i kronor och procent än arbetarna. Inom gruvindustrin har arbetarna samma krontalsutveckling som tjänstemännen och alltså fått högre procentuella löne­ökningar.

Per Widolf betonar att alla har fått rejäla reallöneökningar under den snart 20-åriga perioden.

– Historiskt sett har reallöneökningarna varit unika.

Bakgrund: Historiska orsaker till lönegapet

Både IF Metalls ordförande Anders Ferbe och LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson hänvisar till historiska orsaker när de ska förklara de stora skillnaderna i reallönernas utveckling mellan arbetare och tjänstemän.

För över tio år sedan gjorde tjänstemännen ett ryck. Den löneskillnad som uppstod består, säger Anders Ferbe, IF Metall. I början av 2000-talet skedde en förskjutning mot mer avancerade tjänstemannajobb. Andelen högutbildade civilingenjörer ökade, medan andel ingenjörer med kortare utbildning minskade, förklarar Ferbe.

Han hänvisar också till omvandlingen av den krisande IT-sektorn strax efter millennieskiftet. När antalet tjänstemän minskade fick äldre med gamla kunskaper gå, medan yngre med färskare examen blev kvar.

– När stora uppsägningar genomförs ökar lönerna. De som blir kvar tjänar mer. Då uppstår en löneglidning som är strukturell och statistisk, säger Anders Ferbe.

Även LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson säger att historiska orsaker ligger bakom de stora skillnaderna i reallöneutveckling mellan arbetare och tjänstemän. Under perioden 1997 till 2001 tog tjänstemännen det språng som fortfarande är orsaken till skillnaden gentemot arbetarkollektivet, enligt Johansson. Sedan dess har grupperna följts åt.

Unionens ordförande Martin Linder lyfter fram de olika lönesystemen för arbetare och tjänstemän som orsak till skillnaderna i köpkraft.

– Om man jämför hela gruppen tjänstemän i Svenskt Näringsliv med arbetarna blir det väldigt stora grupper. De behöver brytas ner lite mer.

– Inom gruppen tjänstemän är det vanligare än bland arbetare med differentierad lönesättning. Tjänstemännen har också större lönespridning och brantare lönekarriär.

Martin Linder bedömer att skillnaden i köpkraft orsakas av kollektivens olika sammansättningar och de skilda lönesystemen snarare än att den ska kopplas till industriavtalets förmåga att leverera löneökningar.

Calle von Scheele

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Fråga experterna