Avtalsrörelsen
Per Widolf: ”Nu är det samling kring avtal 20”
MOT VÄGGEN. Per Widolf, förhandlingschef på Industriarbetsgivarna, välkomnar flexiblare turordningsregler och menar att det måste bli enklare att byta bana mitt i livet.
Sedan i höstas sitter Industriarbetsgivarna i Svenskt Näringslivs lokaler på Storgatan på Östermalm i Stockholm.
– Ja, nu är det samling kring avtal 20. Nu när vi sitter tillsammans med bland andra Innovations- och Kemiindustrierna blir vi ännu mer tajta i avtalsförhandlingarna. Ett skäl till flytten var just för att komma närmare hela Svenskt Näringslivssfären.
– Jag och vår chefsekonom ska åka runt till några av basindustrins viktigaste orter. Det är ett sätt att försöka fånga in förväntningarna, få medlemsföretagen att känna sig delaktiga och informera oss om vad som är på gång. Jag jobbar också väldigt nära våra avtalskommittéer.
– Det är inte Riksbanken som förhandlar. Det är oansvarigt att på det här sättet riskera att störa avtalsförhandlingarna.
– Jag vill inte spekulera i vad det kommer att kretsa kring, men lönenivåer blir det naturligtvis. Men det är klart att arbetstidsregler är extremt viktiga för våra företag. En timmes arbetstidsförkortning är ju en högre kostnad för ett företag än bara just den timmen. Egentligen är jag allergisk mot arbetstidsförkortning.
– Nej. Den svenska modellen bygger på en form av överenskommelse om ordning och reda. Vi träffar avtal med en motpart, sedan täcker det avtalet hela arbetsplatsen - det är industriförbundsprincipen. Om vi får två fackförbund med var sitt avtal kommer de att sinsemellan konkurrera om både medlemmar och avtal.
– LO-medlemmarna är ju just kollektivanställda. Tjänstemännen är anställda på sina respektive befattningar. Då kan man ha olika kollektivavtal för akademikerområdet, för arbetsledarna och för Unionen och övriga tjänstemän. Det stör inte modellen. Hamnarbetarförbundet har inte stöd av LO heller.
– Hamnarbetarförbundet kommer nog att fortsätta bråka, men den här lagstiftningen kommer fortsättningsvis ändå att bringa någon sorts ordning och Hamnarbetarförbundet har erbjudits kollektivavtal.
– Förbundet har erbjudits ett likalydande andrahandsavtal som skulle ge dem de fackliga rättigheter som de har efterfrågat. Ändå fortsätter de att konflikta. Det är oansvarigt och orsakar industrin stora kostnader.
– Ja, våra medlemsföretag är enormt kapitalintensiva högteknologiska verksamheter. Då är det viktigt att ha rätt personal. Det betyder att både turordningsregler och reglerna om personliga skäl måste göras mer flexibla.
– Det finns en uppfattning om att det sker för lite kompetensutveckling ute på företagen. Det menar jag är gripet ur luften. Våra företag tar redan i dag ett stort ansvar för kompetensutveckling. Möjligtvis kan man fundera på om parterna kan bidra med något. Det här hänger ju också ihop med Las och omställningsfrågan.
– Märket utsätts ibland för kritik, främst från högavlönade LO-förbund, men det finns en bred uppslutning bakom industrinormeringen. Inom industriavtalet jobbar vi ständigt med att utveckla förhandlingsprocesser, förfina vår omvärldsspaning och våra ekonomiska analyser för att hitta ett märke på en internationellt konkurrenskraftig nivå.
– Ja, det gäller att samla gruppen runt några gemensamma värderingar om hur man ska förhålla sig till varandra och till omvärlden. Alla måste känna att det finns ett syfte med det vi gör.