Avtalsrörelsen

Professorn föreslår alternativ till märket

Lars Calmfors, nationalekonom och professor i internationell ekonomi, menar att industrinormen måste uppdateras för framtiden. Foto: Jörgen Appelgren

Utmaning. Professor Lars Calmfors och 6F utmanar lönebildningen och ger i ny rapport flera förslag: – Men varje försök till nytänkande är som att väcka en ilsken getingsvärm som reflexmässigt sticker vilt omkring sig.

Publicerad

I mitten av oktober presenterades en ny rapport av Lars Calmfors, professor i internationell ekonomi. Lars Calmfors anser att arbetskraftsbristen i både näringslivet och i den offentliga sektorn talar för en förändring av dagens lönebildningsmodell.

– Jag hoppas att rapporten kan bidra till en mer konstruktiv diskussion om lönemärkets framtid, även om reaktionerna från parterna i industrin och Svenskt Näringsliv hittills har följt det vanliga mönstret, säger han.

Lag & Avtal var på plats och tog del av förslagen och tankarna i rapporten som Lars Calmfors skrivit på uppdrag av den fackliga samverkansgruppen 6F.

* Industrin fortsätter att sätta märket, men tar större hänsyn till förhållanden i andra delar av ekonomin, jämfört med i dag:

– Det finns två sätt att tänka om industrinormeringen. Det ena är att använda sig av konkurrenskraftsmodellen, där man tittar på lönekostnadsökningarna i de europeiska konkurrentländerna. Det andra är att använda sig av inflationsmålsmodellen, som utgår från förädlingsvärdeprisökningar som är förenliga med inflationsmålet i hela näringslivet, alltså inte bara i industrin.

– Det skulle kunna göras genom att i Industriavtalet betona att industrins parter i högre grad ska bry sig om utvecklingen i hela näringslivet.

* Släpp in fler parter i industriavtalet:

– Industrins parter har själva talat om att släppa in andra internationellt konkurrensutsatta branscher. Men det skulle inte adressera problemet med att hemmamarknadsorienterade branscher kan antas få en mycket bättre utveckling framöver än internationellt konkurrensutsatta.

* Släpp in några hemmamarknadsorienterade parter i lönenormeringen:

– Jag försöker inte precisera vilka parter det skulle vara fråga om. Men jag kan konstatera att Handels avtal ofta har ansetts sätta ett andra märke för lågavlönade avtalsområden. Almega är förstås en annan uppenbar kandidat.

* Komplettera skrivningarna i Industriavtalet med en formulering om att avvikelser från lönenormen kan vara önskvärt i svåra eller mycket svåra balanssituationer. Dock finns en risk att parterna skulle ha olika uppfattningar om huruvida det är arbetskraftsbrist eller inte.

– De viktigaste parterna skulle kunna tillsätta en ”obalansnämnd” som kan göra bedömningar åt dem som på enskilda delar av arbetsmarknaden vill göra en avvikelse från märket.

– Bedömningen skulle inte vara formellt bindande, men kunde ändå ha ett visst inflytande. Möjligen kunde man tänka sig att Medlingsinstitutets beslut om vilka avtal som dess medlare ska medverka till kunde ta hänsyn till den här nämndens bedömning.