ST:s förhandlingschef: – Bra hr bygger på avtalskunnande

2016-08-01 12:13 Elisabet Örnerborg  

PROFILEN. Som ST:s förhandlingschef leder hon också förhandlingarna för alla statliga tjänstemän med Arbetsgivarverket. Tre år har förflutit sedan förra avtalsrörelsen. – Det har varit en dramatisk avtalsperiod, säger Åsa Erba Stenhammar.

Åsa Erba Stenhammar låter upprörd, ja arg, i telefonen. Lag & Avtal borde ha bevakat de hårda förhandlingarna om ett nytt omställningsavtal och de ännu hårdare om ett nytt pensionsavtal inom staten, tycker hon. Inte en rad om det har funnits i tidningen.

En försommarmorgon några veckor senare tar hon emot i Fackförbundet ST:s lokaler på Sturegatan i Stockholm. Luften står still i det lilla konferensrummet. Åsa Erba Stenhammar förklarar att det tar tid innan ventilationen kan fungera i ett nyrenoverat hus. Själv är hon dessutom varm efter den dagliga 40-minuterspromenaden till jobbet.

Hon vill inte kännas vid att hon var upprörd sist, men håller fast vid sin åsikt.

– Jag hade önskat att ni skrev om våra avtal. Jag är medveten om att den statliga sektorn är den minsta på arbetsmarknaden. På den fackliga sidan är det ändå mycket som förenar, vi inspireras av varandra. Vi på den statliga sidan vill också dela med oss.

Staten måste också finnas med, anser hon.

– Tänk så här, vad finns det för statliga avtal att inspireras av eller förfasa sig över?

Som personalvetare med universitetspoäng i arbetsrätt och med erfarenhet från hr-arbete vet Åsa Erba Stenhammar hur viktiga kollektivavtalen är.

– Det är så många arbetsrättsliga lagar som är dispositiva och kan förhandlas bort i kollektivavtal. Att kunna kollektivavtalen är själva grunden för ett bra hr-arbete.

I stället för att ad hoc-behandla ger kollektivavtalet en ram för vad som gäller när man blir osams.

– Annars råder vilda västern.

Det nuvarande löneavtalet med staten löper ut den 30 september i år. Det har gällt i tre år, från oktober 2013.

– Ett treårigt avtal ger en frist, då hinner man med ett fördjupningsarbete, säger Åsa Erba Stenhammar.

Men i stället för tre lugna år har det varit en dramatisk avtalsperiod.

– Vi har förhandlat två gigantiska avtal under den här perioden.

Arbetsgivaren sa upp trygghetsavtalet 2013. Efter hårda förhandlingar kom parterna överens om ett nytt avtal, ett omställningsavtal, i juni 2014.

– Vi fick igenom att visstidsanställda kan få stöd för omställning efter två år. Tidigare gällde efter tre år.

Det var ju positivt, särskilt som det finns många visstidsanställda i staten. Men det kostade.

– Tidigare fick de visstidsanställda samma stöd som fast anställda. Nu är det inte så.

När omställningsavtalet var klart var det dags för nästa gigantiska avtal, pensionsavtalet. Tjänstepensionen som ska komplettera den allmänna pensionen. Arbetsgivarverket hade inspirerats av ITP-avtalet inom privat sektor och nu senast den kommunala sektorns helt avgiftsbaserade pensionsavtal, som blev klart 2014.

– Pensionsförhandlingar är både intressant och svårt. Förhandlingarna gällde dem som ska gå i pension på 2050-talet. De som är födda 1988 har kanske inte ens blivit anställda ännu, än mindre börjat fundera på pensionen. Det är rätt abstrakt till skillnad från löneförhandlingar.

Alla kommer ju att behöva jobba längre. Men hur ska vi få folk att göra det? undrar hon. Allt fler säger att de inte kommer att hålla i sina jobb tills de är 70 år och just nu är det för få som orkar till 65.

– I den frågan stod vi långt ifrån varandra.

Under hösten 2015 var det bara statstjänstemännen i OFR/S,P,O som fortsatte att förhandla.

Mycket av Åsa Erba Stenhammars arbete som förhandlingsledare är att samordna de åtta förbunden som ingår i OFR/S,P,O. Varje förbund har en styrelse, och de tre förbundsområdena S, P och O, som de åtta förbunden är indelade i, har också varsin styrelse.

I ordförandegruppen måste det vara konsensus.

– Det är som ett katolskt äktenskap. Vi kan inte skiljas.

Det blev ett helt avgiftsbaserat avtal till slut. Med flex­pension.

– Men vi fick betala flexpensionen med den delpension vi redan hade och hade betalat in till. Dessutom är det ett rent arbetsgivarbeslut om man får ta ut flexpensionen eller inte. Det är en skam.

Men det var det bästa de kunde få i det läget.

– Vi förhandlade ända in i kaklet. Vi kan nu se våra medlemmar i ögonen och säga att vi gjorde vad vi kunde. Ett stort arbete kvarstår för att våra medlemmar ska kunna leva på sin pension, säger Åsa Erba Stenhammar.

Den 22 juni ska statstjänstemännen överlämna sina avtalskrav till Arbetsgivarverket. Planeringen för årets avtalsrörelse gjordes redan i mars förra året och går omlott med planeringen för 2017 års avtalsrörelse. Utgångspunkten är alltid ett ettårigt avtal.

Hur är det att sitta med ett schema där varje dag är inplanerad ett och ett halvt år i förväg? undrar Lag & Avtal.

– Visst skulle det vara skönt att ha en almanacka som jag själv styr.

Men det gäller att planera hemma också. Om barnen ska komma iväg på gymnastik- och fäktningsläger, eller om den där veckan i Italien ska bli av.

– Om man inte gör en plan blir det inte mycket gjort.

Förhandlingarna med Arbetsgivarverket om ett nytt löneavtal startar i början av augusti. Dessförinnan är det semester i det östgötska landskapet.

Det här är Åsa Erba Stenhammars fjärde avtals­rörelse som förhandlingsledare. Att arbetsgivarens ständigt återkommande krav på ett sifferlöst tillsvidare­avtal skulle som droppen urholka stenen avvisar hon bestämt.

– Vår sten omvandlas mer till en diamant. Vi hade kongress i förra veckan. Medlemmarna vill ha siffror och avtalsperiod som grund för fackligt inflytande.

Någon individgaranti finns inte. Men den som har dålig eller ingen löneutveckling ska få en åtgärdsplan för hur löneutvecklingen ska kunna bli bättre.

Luckan i schemat är så gott som fylld. Inför nästa inplanerade möte måste snus inhandlas.

– Det är akut.

Vi gör sällskap till kiosken. Skorna hon bär har smala halvhöga klackar. Nej, det är inte de skorna hon går till jobbet i.

– Då har jag gympaskor.

Från hr-resurs till förhandlingschef

Namn: Åsa Erba Stenhammar.

Gör: Förhandlingschef för Fackförbundet ST och förhandlingsledare för Offentliganställdas förhandlingsråd, OFR/S, P, O (S som i statstjänstemän, P som i polis och O som i officerare).

Ålder: 43 år.

Familj: Man och två barn.

Bostad: Bostadsrätt längst bort på östra Södermalm, fem kilometer från jobbet.

Bakgrund: Uppvuxen i Stockholm.

Karriär: Utbildad personalvetare på Stockholms universitet. Hr-resurs på ett ekonomibolag och sedan på Försvarets materielverk. Började på Sif som blev Unionen 2002 och var avtalssamordnare där. Rekryterades därifrån 2009 till Fackförbundet ST som förhandlingschef.

Sommarställe nära farmors hus

Familjen har sommarstuga mellan Valdemarsvik och Åtvidaberg i Östergötland, ”åtta mil från farmors hus”. Årets semester blir där om ”tonåringarna går med på det”. I närheten finns Uknadalen som Åsa Erba Stenhammar rekommenderar: en extra vacker plats att be­söka.

På fritiden: Löptränar, promenerar, läser mycket.

Senast lästa bok: Pseudonymen Elena Ferrantes Min fantastiska väninna. Innan dess den nederländska journalisten Joris Luyendijks Simma med hajar utifrån intervjuer i Londons finansvärld om finanskrisen 2008.

Elisabet Örnerborg

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Fråga experterna

Arbetsrätt