”Vi har ofta hittat lösningar under tidspress”

2019-06-18 16:00 Lena Gunnars  

MOT VÄGGEN. Veli-Pekka Säikkälä, avtalssekreterare på IF Metall, är hellre på planen än sitter på läktaren när anställningstryggheten förhandlas med Svenskt Näringsliv. Politikerna kan inta åskådarplats, menar han.

Veli-Pekka Säikkälä är inte rädd för att skapa debatt. IF Metall fick massiv kritik av andra fackförbund när de skrev korttidsavtal under finanskrisen 2008. 

Det senaste året har han försvarat strejkrättsutredningen och han håller med arbetsgivarna om att anställningsskyddet kan behöva uppdateringar.

– IF Metall har en tradition av att göra saker först och sedan brukar de andra följa efter. Det började redan 1905. Då skrev vi inom verkstadsindustrin det första kollektivavtalet, säger Veli-Pekka Säikkälä.

Nu är det omställning och anställningsskydd som står högst på både politikernas och parternas agendor.

På kort tid ska parterna presentera ett förslag på flexiblare regler för hela arbetsmarknaden, bland annat med utökade undantag i las och ökat ansvar för arbetsgivaren när det gäller medarbetarnas möjligheter till omställning och kompetensutveckling. I maj nästa år ska den statliga utredningen presentera sitt förslag. Då måste även parterna vara klara med sitt.

Veli-Pekka Säikkälä är upprörd över rubrikerna i tidningarna, som ger intryck av att parterna nu tvingas förhandla om försämringar i las.

– Vi ska inte förhandla fram försämringar i las. Och det är inte på grund av politikerna som LO nu förhandlar med Svenskt Näringsliv. Vi begärde dessa förhandlingar redan 2017.

Vad blir kvar av tryggheten om anställningstid byts mot kompetensutveckling och omställning?

– Jag har aldrig sagt att jag ska förhandla bort anställningstiden. Problemet med las är att många av våra medlemmar inte omfattas. Var fjärde LO-kvinna har ingen anställningstrygghet alls. Vi har också väldigt mycket inhyrd personal.

Hur ska dessa gruppers anställningstrygghet stärkas?

– Som i alla system får vi försöka dela på risken. Vi kommer aldrig att kunna skapa ett system där alla har hundra procents anställningsskydd.

Du håller alltså med Svensk Näringsliv om att las ger en falsk trygghet?

– Ja, utifrån att väldigt många inte omfattas av las. Problemet är också att om du är anställd i flera år på en arbetsplats utan att få kompetensutveckling har du till slut inte tillräckliga kvalifikationer när ett teknikskifte sker.

Vad tänker du om att Pappers har hoppat av förhandlingarna?

– Det får Pappers själva kommentera. Men hur hoppar man av en LO-samordning?

Kan politikerna godkänna en överenskommelse om någon hoppat av?

– Det viktiga är att många är med, så att det blir en bredd.

Men många inom LO har uttryckt stor oro över statens utredning och över vad förhandlingar om las kan leda fram till, vad säger du till dem?

– Oro och ängslan har aldrig stoppat mig från att gå in i riksavtalsförhandlingar. Det är klart att vi inte vet vilket resultat förhandlingarna ger.  Men att inte våga har aldrig varit svensk fackföreningsrörelses signum. Det är klart att vi måste prova. Jag tror att vi alla är överens om att gruppen som är äldre och har länge anställningstid behöver ett starkare anställningsskydd. Men just nu är problemet att vi har ett helt gäng som inte har något skydd alls. Där sitter arbetsgivarna och räknar dagar så att deras anställningar inte ska gå över till att bli tillsvidareanställningar.

Arbetsgivarna vill ha fri uppsägningsrätt, kommentar?

– De drömmer om en slags fri uppsägningsrätt som inte ska kosta någonting. De kommer de inte att få. De går in med sina saker i förhandlingarna och vi med våra. Sedan får vi göra precis som vi alltid gör, vi får försöka hitta en lösning. Vår svenska modell innebär ju att vi kommer överens.

Ni förhandlar om las och omställning med Svenskt Näringsliv samtidigt som det ska pågå en avtalsrörelse, kan ni lyckas med båda samtidigt?

– Det kommer alltid finnas någon som tycker att det inte är rätt läge. När är det rätt läge då?

Så du tror inte att politikerna lagt tidsramen på det här sättet med flit för att ni ska misslyckas med att komma med ett partsförslag?

– Tyvärr, tror jag att det finns  politiska partier som inte har något intresse av att vi parter löser det här.  De vill ha detta som en politisk fråga. Därför är det väldigt viktigt att arbetsmarknadens parter tar den här bollen från politikerna.

Finns det någon fördel med tidspressen som politikerna satt på er parter genom att även tillsätta en statlig utredning?

– Nej. Det är ingen fördel. Men å andra sidan har det ofta varit så att man har hittat lösningar när det har funnits någon slags press. Saltsjöbadsavtalet är ett sådant exempel. Industriavtalet är ett annat. Förra året var det konflikträtten.  Det här är en besvärlig, svår fråga. Det enklaste är att låta bli att göra något. Då kan ingen klaga på en. Men är det särskilt ansvarsfullt? Det är klart att det finns dem som hellre vill sätta sig på läktaren, inte spela och bara heja på det ena laget. Men jag tycker att det är viktigt att vi är med och spelar. Politikerna kan sitta på läktaren.

Ser du någon risk för att ännu fler medlemmar lämnar LO om det blir ”försämringar”, ur deras synvinkel, i Las?

– Det blir en väldigt konstig diskussion. Vårt syfte är ju inte att göra anställningarna mer otrygga. Det handlar om att skapa mer anställningstrygghet. Idag är problemet att alla är livrädda för att bli av med sina jobb för att man får låg a-kassa och ges för dåliga möjligheter att hitta ett nytt arbete. Vi borde istället ha ett system där människor är så trygga att de kan be chefen fara och flyga - med vetskapen om att det finns fler jobb därute.

Förstår  den ”vanliga Lo-medlemmen” det resonemanget?

– Det är klart att alla är rädda. Det är oftast så med oss människor att vi är rädda för förändring.  Sedan när man vet resultatet får man ta ställning till vad förändringen innebar. Vi i vårt förbund har diskuterat de här frågorna väldigt länge. Jag känner att jag har stöd för att vi ska förhandla om det här. Med det sagt är det inte sagt att vi kommer att köpa vad som helst.

Var det januariöverenskommelsen som krävdes för att det skulle bli riktig fart på kompetensutveckligsfrågan, ni har ju redan fina skrivningar kring det i era avtal?

– Januariavtalet är lite för vagt. Jag hade önskat starkare skrivningar där det stod någonting om hur arbetsgivaren kan få starkare incitament för att faktiskt kompetensutveckla sin personal”.  Men också att de anställda ska ta del av den kompetensutveckling som erbjuds.

Blir avtalspensionen en viktig fråga i avtalsrörelsen?

– Vi har börjat bygga ut den, men inte tillräckligt. På Teknikavtalet har vi 2,2 procent i avsättning till delpension. Vi skulle behöva komma upp mot 4- 4,5 procent.

Du har pekat ut arbetsmiljöfrågorna?

– Ja, skjutningar och mord i samhället får mycket uppmärksamhet. Men det är faktiskt fler som dör på jobbet varje år.

Hur ska ni formulera det i ett krav?

– Det blir svårt. Men vi har till exempel sett att tillfälligt anställda får mindre introduktion. Sedan gäller det att alla parter är tydliga med att man inte ska gena på jobbet. Skyddsutrustningen ska på. Och man ska hellre låta produktionen stanna än låta den fortsätta gå, så att fel kan åtgärdas.

Blir det fler låglönesatsningar med samma upplägg som sist?

– Jag har hört många säga att det var en bra modell,  på våra avtalskonferenser men också på andra håll.  Den här gången var inga förbund tvungna att göra en massa avräkningar och försämra sina avtal för att få igenom låglönesatsningen.  Men nu ska vi först  in och bryta arm om hur våra krav inom LO-samordningen ska se ut inför den här avtalsrörelsen.

Hur ska ni nå upp till LO:s mål om jämställda löner till 2028?

– Låglönesatsningarna har varit bra. Sedan måste vi ha en välfungerande lönebildning med reallöneökningar. Det har vi uppnått nu i 20 års tid.

Men kvinnolönerna ökar inte tillräckligt mycket, anser Per Bardh, avtalssekreterare på Handels?

– Det finns fortfarande omotiverade skillnader som behöver åtgärdas. Låglönesatsningar är en väg. En annan är att fortsätta arbeta för att göra heltid till norm på hela arbetsmarknaden. Det kräver långsiktighet att förändra ojämlika mönster, men det går att genomföra, även utan att förändra lönebildningsmodellen.

Håller du med om arbetsgivarnas analys att tillväxten bromsar in och att man därför inte kan kräva löneökningar som ligger över 2 procent?

– Vi tittar på samma statistik som arbetsgivarna. Sedan brukar det skilja sig åt vad vi tror om framtiden.  De brukar alltid ha en mycket, mycket mörkare bild.

Förslagen om förändringar i strejkrätten skapade också stor debatt, men där hör du till dem som säger att förändringarna behövs, trots att man nu kommit överens i Göteborgs hamn, varför?

– Hela idén med konflikträtten för de etablerade förbunden är att är att vi ska ha full rätt att konflikta för att få kollektivavtal. Sedan har vi en ordning när det gäller rättstvister, där ska vi förhandla och pröva saker i domstol. Vår modell bygger också på principen om ett avtal per arbetsplats.

– Det finns en lucka i lagen som gör att man har rätt att konflikta, även om man inte vill ha kollektivavtal.  Det som skedde i hamnen är väldigt allvarligt eftersom vi är ett exportberoende land. Om hamnen inte fungerar drabbas exporten och företagen måste hitta dyrare lösningar för att få ut sina produkter.  När företagen inte blir konkurrenskraftiga hotar det våra jobb och också löneutrymmet.

Vill du bli förbundsordförande?

– Jag var beredd att bli det förra gången, men valberedningen kom med ett annat förslag. De tankarna är borta nu. Vi har en bra förbundsordförande som heter Marie Nilsson.

Hur länge tänker du stanna på din post?

– Vi har kongress nästa år. Jag har inga tankar på att försvinna. Men det är kongressen som bestämmer det.

Du vill alltså inte ställa om?

– Nej. Men det där vet man ju aldrig. Det är alltid så att när du har gjort någonting länge så kanske du vill göra någonting annat. Men så känns det inte just nu.

”Då krävs det att arbetsgivaren får sådana incitament”

Namn: Veli-Pekka Säikkälä.

Ålder: 51 år.

Familj: Sambo och en vuxen dotter.

Bor: I Solna.

Bakgrund: Arbetat på IF Metall ­sedan 1996 och varit avtalssekretare i elva år.

Utanför jobbet: ”Jag har ett fritidshus som jag tycker om att åka till”.

Om kompetensutveckling: ”Det finns en samsyn med Svenskt Näringsliv kring att vi måste ha kompetensutveckling på riktigt. Då krävs det att arbetsgivaren får sådana incitament”.

Veli-Pekka Säikkälä väljer 3

Mig äger ingen - Svälten

☐ Hängmattan - ☑ Altanbygge

☑ Tre Kronor - ☐ Finska Lejonen

Lena Gunnars

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Fråga experterna

Arbetsrätt