Bloggande polisen får stöd av Polisförbundet

<p>Polismannen bloggade om hur han och en arbetskompis ollade en polisbil innan de kvinnliga kollegerna skulle ha den. </p> <p>- Det är bara sådant jag hört om, berättade den avskedade polismannen i Arbetsdomstolen.</p> <p>Polismannen startade bloggen under en FN-tjänstgöring i Sudan. Under pseudonymen Farbror Blå beskrev han i jagform glimtar ur "polisens vardag". Läsarna fick veta att Farbror Blå fortfarande jobbade ute. Att han älskade att driva med folk och att han inte tog dem på så stort allvar. </p> <p>Polismannens ombud, Annett Olofsson från LO-TCO Rättsskydd, berättar i rättssalen att utlandstjänstgörningen avbröts när det kom fram vem bloggaren var. Sedan blev det avskedande. Nu vill Polisförbundet få det ogiltigförklarat.</p> <p>- Bloggen bygger på skrönor från polisvärlden, säger Annett Olofsson. </p> <p>Hon läser två av inläggen högt. I det ena ger polismannen föräldrar rådet att vara som hökar på sina barn när det gäller tobaksrökning. "Kan inte en unge röka = dra halsbloss så kan de inte börja med hasch eller cannabis som fortfarande är den vanligaste inkörsporten". </p> <p>Rikspolisstyrelsens ombud Mathias Berg kontrar med ett 20-tal inlägg med makabra och sexistiska inslag. Några handlar om likhantering. Ett annat om en utslagen person: </p> <p>"Socialsekreteraren spydde. Jag kräktes våldsamt, min kollega lyckades hålla sig till ordningen. Gubben var som en överkokt spagetti i kroppen. Helt lealös, mjuk och sladdrig och äckligt nedspydd, nedpissad och nedbajsad. Inte roligt att ta för mycket i en sån gubbe".</p> <p>I ett annat inlägg beskrivs en ollning av en polisbil. "Definitionen av ollning är att som man utrustad med en penis trycka sitt ollon mot någon eller något. Själv hade jag och en annan manlig kollega den goda smaken att olla en polisbil som sedan skulle användas av en tjejpatrull". </p> <p>Mathias Berg framhåller att bloggen skadat både polisens anseende och allmänhetens förtroende för myndigheten.</p> <p>- Kollegerna kan inte längre lita på honom. Även arbetsmiljön och samarbetet har blivit lidande av turbulensen som blev. Polismannen har genom sin omdömeslöshet och avsaknad av professionalism uppvisat en fullständig hänsynslöshet mot chefer och kolleger. </p> <p>Arbetsgivarsidan trycker också på att polisens grafiska profil fanns på bloggen. </p> <p>En chef från gränspolisen, där polismannen skulle ha jobbat efter hemkomsten, har kallats som vittne av arbetsgivarsidan. Hon hörs via telefon:</p> <p>- Vi kunde inte tro att en polis skrivit detta. Våra kvinnliga poliser ville inte att han skulle jobba här.</p> <p>Hon menar att det nu alltid kommer att finnas en osäkerhet kring hur polisen till exempel hanterar de döda. </p> <p>Polismannen hänvisar till sin grundlagsfästa yttrandefrihet. Att han inte gjort något brottsligt. Bara skrivit. </p> <p>- Det sades innan jag åkte till Sudan att den största fienden jag skulle få var tristessen. Bloggandet var min fritidssysselsättning.</p> <p>Polismannen ser inläggen som kvalificerat skvaller, uppdiktade historier med ett korn av sanning. </p> <p>Efter hemkomsten hamnade han i ett stresstillstånd. Arbetsgivaren erbjöd ingen rehabilitering. Polismannen gråter när han berättar hur han via en tidningsartikel fick veta att han skulle avskedas. </p> <p>- Det hade varit justare att säga det till mig innan. </p> <p>Facket har kallat en specialist i allmänpsykiatri. Han styrker att polismannen mådde sämre efter detta. Facket har även kallat två kolleger att vittna under huvudförhandlingens första dag. Den ena har känt polismannen sedan barndomen. </p> <p>- Som polis skötte han sig helt perfekt. Jag har aldrig sett honom göra ett dåligt jobb.</p> <p>När det stod klart att det var polismannen som var bloggaren blev han förvånad, bestört och orolig för honom. </p> <p>- Jag såg ju att det bara var skrönor han skrivit.</p>