Hade landstinget rätt att förbjuda en barnmorska att på fritiden utföra ultraljudsundersökningar åt ett privat bolag?

Bakgrund: I kollektivavtalet mellan Vårdförbundet och landstinget finns en bestämmelse om bisysslor. Enligt denna får arbetsgivaren förbjuda bisysslan om arbetsgivaren anser att den kan konkurrera med arbetsgivarens verksamhet.
Anita L är sedan 1962 anställd på heltid som barnmorska på landstinget. Hon arbetar bland annat med ultraljudsundersökningar. I september 1997 erbjöds hon att arbeta med sådana undersökningar hos bolaget Lust och Hälsa Medical Center. Hon skulle arbeta två timmar i veckan på kvällstid och få 120 kronor i timmen. Anitas chef förbjöd henne att ha denna bisyssla med hänvisning till konkurrensförbudet i kollektivavtalet.
Vårdförbundet yrkar att Anita får 12.960 kronor i ekonomiskt skadestånd och 50.000 kronor i allmänt skadestånd. Förbundet yrkar också 50.000 kronor i allmänt skadestånd för egen del.
Bolaget utför mödrahälsovård enligt avtal med landstinget. Landstingets och bolagets verksamhet är alltså integrerade och landstinget har ett dominerande inflytande över verksamheterna. Därför finns det inte någon konkurrenssituation.
Om arbetsdomstolen skulle anse att det gör det, hävdar förbundet följande: Den aktuella bestämmelsen är en så kallad arbetsgivarventil. Detta innebär att arbetsgivaren tolkar och tillämpar bestämmelsen. Den skall dock tillämpas enligt sitt grundläggande syfte. Detta syfte är att arbetstagare skall hindras att styra över patienter från landstinget till egna bolag där de kan göra ekonomisk vinst.
Under alla förhållanden är landstingets beslut att förbjuda bisysslan otillbörligt. Ett skäl till detta är att landstinget inte har förbjudit andra anställda att bedriva egen verksamhet som är identisk med den som de bedriver hos landstinget. Ett annat skäl är att landstinget var berett att tillåta bisysslan mot betalning från bolaget.
Landstinget bestrider yrkandena. Verksamheterna är inte integrerade. Det finns alltså en konkurrenssituation. Att den aktuella avtalsbestämmelsen är en arbetsgivarventil innebär att arbetsgivaren får förbjuda en bisyssla om arbetsgivaren bedömer att verksamheten konkurrerar med arbetsgivarens.
Bestämmelsen har inte ett sådant syfte som Vårdförbundet påstår. Beslutet att förbjuda bisysslan var inte otillbörligt. Landstinget är restriktivt när det gäller att tillåta bisysslor. Anledningen till att landstinget var berett att tillåta bisysslan mot betalning från bolaget var att försöka lösa tvisten.
Domskäl: Den aktuella avtalsbestämmelsen är en arbetsgivarventil. Arbetsgivarens fria prövningsrätt får dock inte utnyttjas på ett godtyckligt eller otillbörligt sätt. Frågan om arbetsgivaren har överskridit sin prövningsrätt kan prövas av domstol.
Bestämmelsens ordalydelse innebär att det är arbetsgivaren som ensidigt skall bedöma om det finns en konkurrenssituation eller inte. Bestämmelsen är alltså tillämplig i detta fall. Utredningen visar inte att bestämmelsen har ett sådant syfte som Vårdförbundet påstår.
När det gäller frågan om beslutet att förbjuda den aktuella bisysslan var otillbörligt, har utredningen klarlagt att landstinget sedan många år haft en restriktiv inställning till bisysslor. Att andra har fått lov att ha bisysslor innebär inte att det var otillbörligt att förbjuda Anita att ha det. Även andra anställda har förbjudits att ha bisysslor som kunde innebära konkurrens. Utredningen visar inte annat än att att anledningen till att landstinget var berett att tillåta bisysslan mot betalning från bolaget var att försöka lösa tvisten.
Arbetsdomstolen anser sammanfattningsvis att förbudet inte var otillbörligt.
Domslut: Vårdförbundets talan avslås. Domen var enhällig.