Fackens veto är ett bräckligt skydd

Reglerna om förhandlingsskyldigheten om entreprenader finns i medbestämmandelagens paragraf 38. I flera branscher där entreprenader är vanliga, ersätts lagreglerna med överenskommelser. I så gott som alla Byggnads kollektivavtal till exempel, ger överenskommelserna rätt för arbetsgivaren att anlita entreprenörer utan att förhandla i förväg. För att slippa förhandla krävs att entreprenören finns med på en lista som är godkänd av det lokala facket.
I en nyligen avgjord tvist, dom nr 88/2005, ansåg Byggnads avdelning 12 att företaget Iso Team skulle strykas från en sådan lista. Skälet var att företaget inte hade några anställda och att det därför inte omfattades av VVS-Installationsavtalet. Detta innebar att de företag som ville använda Iso Team som entreprenör måste förhandla innan företaget anlitades.
Huvudfrågan i den här tvisten gällde om Byggnads tagit till en otillåten stridsåtgärd när förbundet skickade brev om att Iso Team skulle strykas från listan över godkända entreprenörer.
Arbetsdomstolen ansåg att förbundets syfte hade varit att följa gällande branschöverenskommelse och att breven därför inte var en otillåten stridsåtgärd.
Om det saknas sådana här överenskommelser, gäller i stället medbestämmandelagens regler. Enligt dem måste en arbetsgivare, innan han anlitar en entreprenör eller uthyrare i stället för att använda sina egna anställda, förhandla med det lokala facket. Detta gäller om det är arbetsuppgifter som ingår bland dem de anställda har. Arbetsuppgifterna måste också omfattas av ett kollektivavtal som arbetsgivaren är bunden av.
Förhandlingen ska både begäras och genomföras innan arbetsgivaren kan anlita entreprenören eller uthyraren. Men han får begära in anbud före förhandlingen.
Om inhyrningen eller entreprenaden innebär en så kallad viktigare förändring, måste arbetsgivaren först förhandla enligt lagens paragrafer 11 och 12. En arbetsgivare som vill anlita en städfirma i stället för att låta sina egna anställda fortsätta att själva sköta städningen, måste alltså förhandla två gånger. Först enligt paragraferna 11 och 12, sedan enligt paragraf 38.
Om det lokala facket och arbetsgivaren inte blir överens kan avdelningen eller klubben begära att förhandlingarna fortsätter centralt.
Slutar de centrala förhandlingarna också i oenighet, får arbetsgivaren själv bestämma om uthyraren eller entreprenören ska anlitas.
Men fackförbundet har i vissa fall rätt att lägga veto, alltså förbjuda arbetsgivaren att anlita entreprenören. Vetorätten kan användas när det finns fog för att tro att entreprenaden kommer att betyda brott mot lag eller avtal. Den kan också gälla när det finns risk för brott mot det som är allmänt godtaget av parterna.
När entreprenaden eller inhyrningen är en följd av en offentlig upphandling, är vetorätten inskränkt till de grunder som räknas upp i lagen om offentlig upphandling. De gäller till exempel företag som är satta i konkurs, som inte har betalat rätt skatt eller som är dömda för brott i sin yrkesutövning.
För att klubben eller avdelningen på ett företag ska kunna avgöra om det är motiverat att lägga veto har de rätt att få den information de begär om den tilltänkta entreprenören eller uthyraren.
Om en arbetsgivare som drabbas av ett veto bestämmer sig för att strunta i det, riskerar han att få betala skadestånd. Å andra sidan riskerar ett fackförbund som inte haft fog för sitt veto också att få betala skadestånd.
I de allra flesta fall i AD har fackförbunden förlorat. Ett undantag är en tvist som gällde rördragningar vid kärnkraftverket i Forsmark, dom nr 31/1979.
Byggnads la veto mot den firma som arbetsgivaren Asea-Atom ville anlita för rörarbetet. En av grunderna till vetot var att förbundet befarade att entreprenaden skulle innebära olaga arbetsförmedling. När arbetsgivaren ändå anlitade firman begärde Byggnads 300 000 kronor i skadestånd.
Arbetsdomstolen ansåg att fackförbundet delvis haft fog för sitt veto. Men Byggnads fick bara 15 000 kronor i skadestånd, därför att förbundet inte tillräckligt tydligt gjort klart vad vetot grundades på.
Att Metall som yrkat 400 000 kronor i skadestånd för att företaget Abu Garcia bröt igenom ett lagt veto inte fick rätt, beror på att Arbetsdomstolen ansåg att vetot saknade grund, dom nr 4/2003. Förbundet hade fel i att det var förbjudet att anlita inhyrd arbetskraft när det fanns före detta anställda som hade företrädesrätt till återanställning.
I andra tvister om det funnits grund för fackförbunds veton har Arbetsdomstolen också dömt ut skadestånd till arbetsgivare som har drabbats av ogrundade veton. Till exempel fick Sif betala 10 000 kronor i skadestånd till Sveriges Television därför att förbundet lagt veto om en samproduktion, dom nr 2/1983.
Förbundet ansåg att det skulle vara ett lagbrott att visa program som kommit till efter samproduktionen. Domstolen påpekade att Sif inte hade rätt att lägga veto grundat på ett lagbrott som saknade samband med själva anlitandet av entreprenören.
En vetotvist där Handelsanställdas förbund yrkade 50 000 kronor slutade med att förbundet i stället fick betala 5 000 kronor, dom nr 109/1978. Förbundet hade lagt veto mot att företaget Ahlsell skulle anlita ett transportbolag för att sköta delar av distributionen. Handels hävdade bland annat att det fanns risk för lagbrott därför att transportbolaget tidigare brutit mot vägtrafikförordningen.
Arbetsdomstolen ansåg att detta, tillsammans med förbundets farhågor om att företaget skulle överträda arbetstidsreglerna i lag och avtal, inte var tillräcklig grund för att lägga veto. Domstolen ansåg att Handels inte gjort fel med uppsåt, utan att det var fråga om en missbedömning. Men missbedömningen var så klar och tydlig att förbundet inte haft fog för vetot.