5 frågor till Lee Wermelin...

1. Du kallar sammanslagningen av Jusek och Civilekonomerna en kraftsamling. Vad menar du?

– Ända sedan jag blev ord­för­ande för Civil­ekonomerna har jag känt att vi inte får fullt genomslag, eftersom vi har varit uppdelade. De båda förbunden har alltid tyckt lika i sakfrågor.

2. Hur påverkar sammanslagningen ert genomslag?

– När en politiker har velat prata med akademiker, så har man gått till Sve­riges Ingenjörer som har 150 000 medlemmar. När vi nu har 130 000 medlemmar som är akademiskt utbildade samhälls­vetare är det lättare att man också talar med oss. Våra medlemmar finns ofta inom tjänstemannasektorn, medan ingen­jörerna är mer industritunga.

3. Tror du att det blir vanligare att fackförbund går samman?

– Ja. Med fallande organisationstal, än värre för LO-kollektivet, så måste man nog hitta ett sätt att kraft­samla för att säkerställa att vi har kvar vår legi­timitet.

4. Akavia organiserar delvis samma medlemmar som andra fack­förbund. Vilka följder kan konkurrensen få?

– Även om det låter dramatiskt att vi konkurrerar med till exempel Unionen, så är ordning och reda på arbetsmarknaden det viktigaste för alla förbund. Det kommer vi aldrig att sälja ut för att vi konkurrerar. Konkurrens är också bra. Det tvingar oss att vässa oss.

5. Ser du någon risk för avtals­shopping – att arbetsgivaren börjar välja det förmånligaste kollektivavtalet?

– Egentligen inte i det här läget. Där­emot kan jag se en risk för att den svenska modellen havererar om det inte får finnas kollektivavtal som tillåter olikheter mellan branscher och inom branscher.