”Chefens okej var en lättnad för oss”

Vår viktigaste parningsplats, har psykologen Eva Rusz kallat det. Jobbet, alltså. Arbetsplatsen får kärleken att spira. Mer än vart tionde förhållande inleds faktiskt där, visar en Sifo-undersökning.

– Jag är inte förvånad, man tillbringar ju många timmar per dag på jobbet och där skapas goda relationer, säger Jakob Törnell, som fick upp ögonen för sin fru Camilla i början av 2010, på dåvarande arbetsplatsen Mynewsdesk.

Nu ses vi hemma i deras lägenhet, med Julia, som är född i maj 2013, sittandes i en tripptrappstol mellan dem.

– Ja, tänk vad en jobbflirt kan leda till, säger Camilla.

Fast här snackar vi inte kärlek vid första ögonkastet. Camilla och Jakob började båda jobba på Mynewsdesk 2007, men hade då varsitt förhållande. Och de pratade inte direkt med varandra på jobbet – förutom när Jakob hade gjort fel i säljsystemet, som Camilla behövde rätta till.

– Han var lite slarvig. En social typ som syntes och hördes, men slarvig – en typisk säljare, skrattar Camilla.

– Och jag uppfattade Camilla som väldigt ordningsam och… ja, lite torr. En typisk ekonom, kontrar Jakob.

Men i början av 2010, när de båda var singlar, skrev Camilla än en gång till Jakob på det interna messangersystemet, angående att han knappat in några siffor fel – och den här gången fortsatte de messa varandra.

– Vi började diskutera mer personliga saker, som hur man ser på förhållanden, värderingar och livsdrömmar, och insåg att vi hade mycket gemensamt och väldigt roligt ihop – till slut hade vi konversationen i gång dagarna i ända, säger Camilla.

De började hänga mer och gick ut och åt luncher ihop – men det tog ändå ett par månader innan det hettade till riktigt.

– Eftersom jag precis hade lämnat en sju år lång relation drog jag mig för att hoppa in i en ny. Men när jag väl insåg att jag var förälskad i Camilla hade jag ändå inget val, säger Jakob.

– Jag var också tveksam. Dels tyckte jag inte att man skulle blanda jobb och privatliv – jag tyckte det var oproffsig ha, ha. Även känslomässigt kändes det osäkert att träffa någon på jobbet. Tänk om jag blottar mina känslor och så känner han inte likadant – eller om vi inleder något som tar slut – då ska vi ändå mötas varje dag och hälsa som om inget har hänt, säger Camilla.

– Ett tag skickade hon små kontrollfrågor till mig, nästan för att försöka hitta fel/en anledning till att slippa bli ihop med mig, retas Jakob.

Men kärleken och passionen fanns där.

– Vi var väldigt förälskade i början, men ville inte visa för någon att vi var ett par – så vi smög undan och kysstes i hissen och sådant, säger Camilla.

– Fast när vi väl hade gett upp tyckte jag att det var spännande, lite farligt och olagligt, säger Jakob.

De försökte hålla jobbromansen hemlig i början. Det var för att de ville vara säkra på sina egna känslor, för att slippa nyfikna frågor under förälskelseprocessen och för en viss oro över hur kolleger och chefer skulle reagera.

– Vi trodde vi var duktiga på att smyga, att ingen fattade något – men nu inser jag ju hur uppenbart det måste ha varit för andra. Man tittar och tar ju på varandra på ett annat sätt. En dag kallade vd:n in mig på sitt rum och sa att ”Jag vet att du och Jakob är ihop, och det är helt okej med mig. Vi gillar kärlek på den här arbetsplatsen – bara så du vet.”Oj, vad jag kände mig påkommen, ha, ha, men det var också skönt, en lättnad, säger Camilla.

– Då fattade man också att vet vd:n så vet ganska många, för han lär ju knappast vara den första, säger Jakob.

De tycker att det var smart av vd:n att vara så rak och tydlig – att avdramatisera – för där och då försvann all eventuell oro om hur det skulle tas emot, hur det skulle gå med jobbet etcetera.

– Man kan säga att det var förutsättningen för vår relation att chefen sa att det var okej – annars hade en av oss i förlängningen varit tvungen att byta arbetsplats, oavsett vad lagar och regler säger, konstaterar Jakob.

Känslorna ledde dem rätt, inom ett år var de förlovade, inom två gifta och nu har de barn. Däremot insåg båda snart att det inte är klockrent att jobba på samma arbetsplats som sin partner. Camilla satt bland annat i ledningsgruppen, där man fattade beslut om säljarnas provision.

– Då var det nog ingen som tyckte att jag var jävig, för jag ville snarast dra ner provisionen. Men en annan gång lyftes frågan om Jakob skulle få en ny roll, som rekryterare. Då kände jag mig obekväm, sa att jag håller mig utanför den här diskussionen och la ner min röst.

Camilla gjorde det på eget initiativ, för det fanns vad hon visste ingen policy för exakt hur sådant här skulle skötas. Camilla tycker att om arbetsplatsen inte har tydliga riktlinjer, är det smart att definiera dem för sig själv.

– Och senare skulle jag rekrytera en person som skulle bli Camillas chef. Jag klargjorde naturligtvis det för honom, men det var heller ingen optimal situation, säger Jakob.

Nu i våras bytte Jakob jobb. Inte på grund av deras relation, utan för att han ville gå vidare i karriären – men båda säger att jobbytet var en succé.

– Dels slipper man hamna i och ta ställning till de här gråzonssituationerna, dels är det mycket roligare nu, för när vi kommer hem efter en arbetsdag har vi mer att berätta om, säger Jakob och tillägger:

– Jobbet är en utmärkt plats att träffas på, men det är också skönt att sedan vara på olika arbetsplatser.

Linda Newnham