"Inför arvoden för att granska löner och villkor"

Avskaffa Lex Britannia, omformulera Britanniaprincipen och inför minimilöner i förbundsavtalen. Och för att kontrollera att de utstationerande företagen lever upp till minimikraven bör facken kunna ta ut ett granskningsarvode från arbetsgivaren.
Det föreslår de två professorerna i rapporten Anställningsvillkor för utstationerade arbetstagare i ljuset av Laval och Rüffert, som tagits fram på
uppdrag av Facken inom industrin.
- Europadomstolen ger ju i Evaldsson-domen facket rätt att kontrollera att anställningsvillkoren efterlevs, både för egna medlemmar och generellt, och att ta ut vissa avgifter för kostnader för övervakningen, säger Jonas Malmberg, professor vid juridiska institutionen, Uppsala universitet.
EG-domstolens dom i Laval-målet betyder inte att "avtalsmodellen" måste överges till förmån för till exempel lagstadgad minimilön eller system med allmängiltiga kollektivavtal, menar de båda forskarna.
Däremot måste lex Britannia avskaffas sedan eg-domstolen slagit fast att den diskriminerar utländska företag.
Att domstolarna inte efter Laval-domen kan tillämpa lex Britannia betyder att stridsåtgärder mot utländska företag som är bundna av kollektivavtal kommer att bedömas enligt Britanniaprincipen, resonerar Niklas Bruun och Jonas Malmberg.
De föreslår att principen omformuleras, ungefär så här: Genom att exempelvis i paragraf 42 i mbl tala om att parterna inte får vidta stridsåtgärder i syfte att undantränga eller förändra ett kollektivavtal som en annan organisation redan träffat med arbetsgivaren, men att detta inte gäller om det först träffade avtalet ger lägre skyddsnivå för arbetstagarna än det kollektivavtal som gäller allmänt för liknande företag i den aktuella branschen.
EG-domstolen slår i Laval och Rüffert-domarna fast att de utstationerade arbetstagarna endast ska garanteras det minimiskydd som följer av utstationeringsdirektivet. Därför bör de kollektivavtal, som facken kräver att de gästande företagen ska ansluta sig till, innehålla bestämmelser om minimilöner, råder de båda forskarna.
Minimilönen måste då uttryckas i kronor och ören och motsvara den som finns i det normala förbundsavtalet. Ett alternativ till kraftigt höjda minimilöner är att i förbundsavtalen införa särskilda högre minimilönebestämmelser för arbetsplatser utan facklig representation.
De lägre minimilönerna kan då utgöra en bas för facklig förhandling och de högre minimilönerna motiveras utifrån att de inte kan bli någon sådan bas eftersom facklig representation saknas. Det förutsätter förstås att systemet tillämpas lika för inhemska och gästande företag.
Och utstationeringsdirektivets så kallade hårda kärna - dit regler om minimilön, längsta arbetstid och betald semester räknas - bör göras till kollektivavtalsinnehåll, menar Bruun och Malmberg.
Det är i det sammanhanget de föreslår att ett system för granskningsarvode införs och att arvodet betalas direkt av arbetsgivaren.
- När det inte längre går att åstadkomma likabehandling mellan inhemska och gästande företag. Och facket i stället utvecklar sin kontrollfunktion och kontrollerar att skyddsåtgärder vidtas och en anständig miniminivå upprätthålls är det rimligt att det utstationerande företaget får vara med och betala för detta, säger Jonas Malmberg.